Anna Tallwe: Hej Linda! Linda Örtengren: Hej då! Anna Tallwe: Välkommen till tantrapodden. Linda Örtengren: Tack så mycket! Anna Tallwe: Ja, jag tycker att det är här. Det är så roligt. Det känns som att vi tryckte på räck mitt i ett skrattanfall som kom iväg. Och så sa vi så här, ska vi ta några andetag och så sa jag, nej vi skiter i det. Linda Örtengren: Ja. Vi skiter i det. Vi skiter i de där jävla andetagen. Folk ska hålla på att andas och låta och... Nej, vi skiter i det. Anna Tallwe: Det är flumigt och konstigt det här med Tantra. Men precis innan jag mötte dig här på skärmen så gick jag tänkte på, jag brukar alltid på varje gäst på något sätt, min relation till gästen. Och så tänkte jag när lärde jag egentligen känna Linda och hur möttes vi och det första som kom till mig det var när vi var på en kurs tillsammans. Och var ganska många dagar och du kommer fram till mig och så säger du en sak jag måste dela till dig. Linda Örtengren: Åh jag minns, jag minns, åh, åh. Anna Tallwe: Ja, och du sa så här... Jag försöker inte undvika dig, men du har en doft som inte fungerar för mig, som är jobbig för mig, vilket gör att jag inte vara nära dig. Det var så fint! Och så tänkte jag när jag funderar på det att det är så mycket linda för mig att våga säga de där sakerna att vara autentisk även när det är obekvämt och vad jag kände mig nära dig plötsligt fast att jag inte kunde vara fysiskt nära dig just den veckan men... Linda Örtengren: Mm. Mm. Jag kommer tåla på mig, jag blir så berörd. ⁓ Anna Tallwe: Sedan hade vi en period när vi försökte lista ut vad är det? Sen kom vi fram till att det var min dendurant. Så då började köpa en annan dendurant när jag visste att jag skulle träffa dig. Linda Örtengren: Ja, ja, haha! Det är så fint. Det är så omtänksamt. Oj, tack. För det gör ju att vi kan vara närmare. Anna Tallwe: Ja, jag tänker också på det som är tantran, att när vi är autentiska, när vi är oss själva, när vi uttrycker med kropp och ord det vi känner så uppstår kärlek. Det var precis vad som uppstod i den stunden. Egentligen skulle jag också kunna ha känt mig en massa saker. Linda Örtengren: Ja. Ja, du hade kunnat få betyda massor med saker. Men du hörde, du hörde min längtan efter kontakt. Och så en el-års till dig, kunde. Anna Tallwe: Mm. Linda Örtengren: Nu kom han det taget i fall. Det är så. Anna Tallwe: Ja det är så. Sen har vi haft en kanske inte så lång resa tillsammans men vi har i alla fall umgåts på en massa olika sätt. Så får man kanske uttrycka det. Du skapar Hälsinglands tantra festival och jag fick vara delaktig i den och det kommer att komma fler sådana festivaler. Du har blivit min... Kika har blivit din kiklärjunga också. Vi har pratat kikar fyra gånger på din YouTube-kanal. Är du hemma hos mig, kan man säga då? Linda Örtengren: Ja, ja det har du. Ja. Ja? Ja, och det känns ju så... När jag spelar in mina egna avsnitt så är det som att där finns det som någon... Jag ska inte säga självklarhet, men det finns... Det är inte lika mycket nerv som det blir när jag får komma till dig. Så jag märker att det finns en nerv nu. Anna Tallwe: Hmm... Linda Örtengren: Jaha, vad gillar du det? Vad tycker du om det? Anna Tallwe: Ja, ja. Så vad är levande i dig just nu? Vad skulle du vilja att vi pratar med? Linda Örtengren: Det är ju det där. Att inte... Att inte veta. Och att kunna stanna kvar i att inte veta. Vi ses i nästa Anna Tallwe: Vilket också är så mycket du för mig. Du lär mig jättemycket om det. Och då blev jag nyfik, jag tror aldrig jag har ställt frågan. Hur har du kommit dit här? Att du vågar stanna kvar i att inte veta oavsett om du sitter här eller om du sitter i ett en-till-en-vänskapsmöte. Eller om du har rådat ihop en stor festival och ställer det på scenen. Linda Örtengren: Ja. Anna Tallwe: Och du vet inte, för jag vet att du inte vet. Linda Örtengren: Det kan finnas en intention. Intentionen för oss idag är att vi skulle mötas på en speciell tid och på den här platsen men sen har vi ju inte, det finns ingenting bestämt. Så ramarna finns. Och för mig så tror jag att det är ramarna som gör och skapar tryggheten och tilliten till att det som vill komma kommer. Eller det som ska hända får hända. Anna Tallwe: Mm. Linda Örtengren: Jag har märkt att det blir mycket bättre när jag ställer mig lite själv åt sidan. När mitt mind inte är så påkopplat så märker jag att jag säger lite smartare saker för att det är som om det kommer genom mig. Det här kanske låter jättekonstigt men det känslan. När jag håller på tänker ut saker, skriver ner och det här behöver jag få med, det här ska vara med i vår kurs. blir inte på samma sätt. Inte nödvändigtvis dåligt, men det blir inte samma. Anna Tallwe: Nej. Linda Örtengren: Här och nu. Anna Tallwe: Mm. Linda Örtengren: Så jag tror att jag har övat mig i att våga stå kvar i att inte veta. också i ett intimt möte där det är så vanligt. Jag jobbar ju också som relationsterapeut och intimitetscoach och jag ser hur vanligt det är att vi har oftast en bild av hur det här intima mötet ska gå till. Anna Tallwe: Mm. Linda Örtengren: 1, 2, 3, A, B, För att det fungerade ju alla andra gångerna vi har haft det här, ett sånt här intervju. Anna Tallwe: Mm. Linda Örtengren: Men om varje möte blir ett nytt möte, vad kan hända då? Vad kan hämta då? i det här nyfikna utforskandet som jag pratar så ofta om och som jag försöker att leva mitt liv efter. Att vara i det nyfikna utforskandet. I det mesta jag gör. Allt från matlagning till när jag målar till i ett intimt möte med min partner eller i en workshoplokal. Ramarna finns, ja. Men nej, jag har aning. Anna Tallwe: Och Och Linda Örtengren: Oj ja. Mm. Anna Tallwe: Det är verkligen bakvänt, fram och bakvänt. Det är rätt taskigt. Linda Örtengren: Det är ganska taskigt mot de som kommer på kursen eller föreläsningen. Så vi får väl se vad vi ska prata om och vi får väl se vad den här gruppen av människor behöver. Jag kan ha en idé. Ja, absolut. Men vi vet inte. Och då tänker jag att jag kan luta mig tillbaka på erfarenhet och tillit till. Nej, men kunskapen finns där. Erfarenheten finns där. Och det har blivit, jag måste säga att det har blivit mycket bättre på ett sätt sen jag var med om en bilolycka och fick hjärnskakning. Eller inte hjärnskakning. Jo heter det det. Någonting som har följt med det är att jag inte heller hittar ord riktigt. Det är jätteintressant. Men det gör också att jag kan inte riktigt planera, komma ihåg saker. Så jag behöver förlita mig till att till den här impulsen när impulsen kommer att säga någonting. Ja, att säga det. Och det kanske är jättemärkligt, men ibland är det precis det som behöver sägas eller göras vad det nu är. Anna Tallwe: Ja, det ska vi. Linda Örtengren: Ibland hör jag mig själv säga saker som jag bara, va? Jaha. Men jag har inte tänkt ut det. Det var något som behövde förmedlas. Jag vet inte hur det funkar. Jag vet bara att det funkar. Anna Tallwe: Ja. Mm, mm. Ja! Jag vet att det är väldigt skönt att vara i den relationen med dig. Oavsett om jag är på en workshop med dig, på en festival, hemma i din soffa. Så blir det väldigt skönt för mig att vara nära det. Linda Örtengren: Vad är det som blir skönt? Jag blir nyfiken om det går att sätta ord på det. Anna Tallwe: För den tillåtelsen av att vi vet inte gör att jag får vara mer människa. Att jag kan släppa ett lager till av att perform eller vad det nu är. Jag tänker tillbaka hur det var förr i mitt liv om jag satt i någon svensk soffa. Ja, men då skulle det rapporteras om vad som hade hänt sen sist. Eller så skulle man argumentera om... Linda Örtengren: Mm. Anna Tallwe: något samhällsviktigt. Eller så skulle jag bevisa att jag var duktig nog. Ja, vad vet jag. Linda Örtengren: Ja. Anna Tallwe: Och att sitta i en soffa, vi nu tar det exemplet och vi vet ingenting. Vi kanske ska sitta tysta en timme. Ja, då ska vi göra det. Linda Örtengren: Inte för att det har hänt, men... Anna Tallwe: Nej. Linda Örtengren: Men det skulle kunna. Ja, ja. Anna Tallwe: Ja, det skulle kunna. Ja, precis. Och jag var ju med dig där på om vi nu går tillbaka till Helsinglands Tantra Festival som var 2025 i september, augusti. Ja, slutet av augusti var det. då har du ganska nyligen varit med om bilolyckan. Du var ganska så kognitivt nedsatt eller väldigt, det vill jag säga. Du var utmanad i kroppen på alla möjliga sätt. Linda Örtengren: Det är lite av en god stå. Anna Tallwe: Och så kliver du upp där på scenen i en soffa och lägger dig. Och det du och en annan kvinna som håller i det här. Och så tar du ett andetag och ja, ska se vad som ska hända nu. Och från det skapas hela den här festivalen. Vill du berätta något om det? Linda Örtengren: Ja. Ja. Mm. Mm. Ja, men i det läget så hade jag ju valet att kämpa emot hur det var. Eller att bara acceptera att, ja men så här är det just nu. Jag blir så berörd när jag tänker på det. Det fanns en sådan acceptans i hela festivalfältet. Så jag kände mig så hållen att vara en av skaparna till festivalen och att också leda den utifrån en plats där jag inte knappt kunde hålla mig själv. Det var fantastiskt. att vara så väl... jag känner mig så välkomnad av alla där. Men det skedde någonting, tror jag, inte bara med mig och för mig och i mig, utan också eftersom jag var så illa där an som jag var, så skapade det också någonting för resten av festivalen, att det är okej att vara som man är. ⁓ Anna Tallwe: med föreslutningar. Linda Örtengren: att jag gör och bidrar med mig och min essens men inte utifrån ett görande mera ett varande för det gick inte att göra så mycket jag kunde ligga på den där snygga röda kärlslongen liksom med en filt på med en kudde och med gula solbriller för att jag... ja om tumlad. Anna Tallwe: Och det ser ut som en fucking rockstar. Det kunde du också. Men det du också gjorde, som också var så här, du är ju van vid att hålla workshops på alla möjliga ämnen och så vidare. Och så försvann ju alla dina workshops eftersom du inte kunde, eller de tankarna. Så då väljer du att ha en workshop, vad heter den? Vila med Linda. Linda Örtengren: Åh... Ja, ja. Vi gillar Anna Tallwe: Ja, det är klart. Vi gillar det. Linda Örtengren: Jag klarade att vila och det var flera som behövde vila, verkade det som. att den workshopen blev väldigt bra. Den blev fin. Anna Tallwe: Mm. Linda Örtengren: Åh... Anna Tallwe: Jag tänker allt det här eftersom vi nu sitter i tantrapodden och tar det här under paraplyet Tantra. För jag hör ju att allt det här är tantra. Att möta livet så här, att vara så här. Men jag tänker det kanske inte är alla som lyssnar som förstår riktigt hur jag satt på tantrapodden. Så pratar man om att vila och vad kongen är nersatt. Linda Örtengren: Ja, vad ska vi säga om det då? Ja, för mig, har nog kämpat väldigt mycket i mitt liv. Jag har varit otroligt kapabel framåt, sett till att göra det som ska göras, bita ihop och jag tror att många kan känna igen sig i det. Och när en sådan här bilolycka som jag var med om inträffar så för mig så Och för andra också så klart tänker jag som är med om en sådan sak, så blir det liksom livsförändrande. Därför att det går inte att hålla på på samma sätt som tidigare. Det är mycket som Nej, jag ska säga så här. Det blev väldigt tydligt för mig vad som var viktigt i livet. Och det var mycket som också föll bort, som blev oviktigt. För när jag var så nära döden som jag var... Så jag sa, men vad är viktigt då? Det är mycket som följt bort och skalades av. Och också mycket av mina manéer eller mina förhållningssätt eller hur jag... Mm. Mitt görande. och jag tänker att... Tantra är ett varande i görandet. Oavsett vad det är vi gör. Anna Tallwe: Det tydliggade där igen. Ett varande i görandet. Linda Örtengren: Mm. Jag tänker att vi är ute i livet och gör en massa saker. Det ska planeras och det fixas. Mycket som ska hinnas med. Sen har vi en annan del som är ett varande. Där vi har egenskaper, har vår självkänsla. Vi har kanske meditation eller sätt vi behöver vara på för att må bra. Och om vi kan koppla ihop ett sätt att vara, om jag är lugn eller är intjänande eller är trygg ihop med det som jag gör så att jag kan koppla ihop ett varande i mitt görande så att det blir en balans. så blir det åtminstone för mig och tror för många andra också mycket skönare. För att kan vi hitta meditation och vila i det vi gör? så blir vi heller inte riktigt slutkörda på samma sätt. Så jag fick en sparkig, ordentligt sparkig häcken. Att jag behöver sakta ner. Anna Tallwe: Mm. Mm. Mm. Linda Örtengren: Mm. Jag tyckte redan att jag hade saktat ner. Men jag behövde sakta ner. Tydligen behövde jag sakta ner ännu mer. Anna Tallwe: Men där säger du också något viktigt som jag också tänker är det tantriska perspektivet. Tydligen behövde jag sakta ner mer. Att du väljer att se den här bildlyckan. På det sättet. Det fick de här fördelarna också, man kan säga så. Den den gav mig den här möjligheten så kanske jag ska trycka med. Linda Örtengren: Det var inte lätt i början, men det kom successivt. När jag började leta efter. Vad är fördelarna med det här? Det var väldigt lätt att fastna i vad nackdelarna var i det. Men det fanns väldigt många fördelar med det. Så ja, vad har det med tantra att göra? Men jag tänker också någon slags acceptans. Att okej, så här är det just nu. Ska jag kämpa emot då? Och skapa lidande i mig själv för att jag önskar vara någon annanstans än där jag är? Eller kan jag acceptera att ja men så här är det just nu? Och vad kan vi göra av det som gör att det blir det bästa möjliga? Acceptansen för mig är tantra också. Anna Tallwe: Mm. Linda Örtengren: Men jag skapar lidande för mig själv hela tiden i att jag inbillar mig att jag vill ha saker på ett annat sätt. Och det är ju när jag inte accepterar hur det är, då blir det ett lidande i mig. Anna Tallwe: Ja. Linda Örtengren: Har du en förutfattad mening eller en bestämd bild av hur det ska vara? Anna Tallwe: Ja, det är det verkligen. Ja, jag kan hålla med dig om det där. Det kanske också är så att jag faktiskt vill att det ska vara ett ständigt pågående projekt. Vad skulle annars vara? Linda Örtengren: Så det är ett ständigt pågående projekt. För mig i alla fall. Mm. Mm. Gillar du personlig andlig utveckling? Anna Tallwe: Ja, men det är ju ett spännande läkplats att vara på sitt eget liv på något sätt. Att kunna säga det här att okej, nu hamnar jag där igen. Det triggar ju igång min livsenergi på något sätt. Jag har ju kommit och älst. Linda Örtengren: Ja. Mm. Mm. Anna Tallwe: När jag ser det där riktigt fula i mig själv, när jag får syn på det så bara, aj, det här, det är inte snyggt. Det där var inte så jag tänkte jag skulle vara som mamma eller partner eller väninna eller dotter. Men det här är faktiskt så som jag beter mig. Det här är vad jag säger, vad jag gör. För att jag vet att där finns friheten. Det precis där den finns. Linda Örtengren: Mm! Och Nåh. Ja. blir så glad när jag hör att du säger så här, när jag får syn på det där fula. Det är någonting som slår an i mig, jag tycker om det. Anna Tallwe: Ja, det kanske är också någonting vi möts i tänker jag. Linda Örtengren: Ja. Anna Tallwe: Ja. Linda Örtengren: Det är så mycket som ska vara tillrättalagt och med filter och snygga och piffade och... Ja men vafan jag har skuggsider! Anna Tallwe: Mm. Ja. Linda Örtengren: Inte så stor på jorden ibland. Fan vad det är motigt emellanåt. Anna Tallwe: Mm. Linda Örtengren: Ugh! Anna Tallwe: Och då är det också väldigt skönt att ha ett sammanhang, en gemenskap där tantran verkligen är en del av det. Jag kan höra av mig till någon och säga frasen. Det här gör jag. Det här gör jag mot mina barn. Det här gör jag mot min vän. Och att det gör att jag inte ensam. Jag är inte ensam, det? Men det är en annan sak som jag tänker Linda när jag sitter här nu i den här stunden. Det är att. Jag ser det ju också, inte vad jag ska kalla det, men i dig så ser jag ju också en rebell kanske jag ska säga på ett sätt eller att du kanske kan uppleva sådär att, men du gör din grej. Du pratar om kukar och fitter och du kallar dig nakna coachen och du... Ja men det finns ju något ganska provokativt i det för en del människor tänker jag. Linda Örtengren: Mm. Mm. Mm. Anna Tallwe: göra sin grej eller benämna saker på vad de är och kanske. Vad leder det in på det att det är kukexpert till exempel? Linda Örtengren: Ja, ja. Det är nog inte jag då som har hittat på det epitetet. Anna Tallwe: Okej, det är vi andra. Linda Örtengren: Om någon hade talat om för mig för 20 år sen att ja Linda, du kommer mest jobba med intimitet och njutning och könsorgan så är jag bara, va? Jaha, varför det? Visserligen har jag alltid varit intresserad och alltid varit nyfiken på kukar. Även som tonåring, jag var jätte nyfiken på kukar och pratade och frågade mina killkompisar allt jag kunde komma på och fråga. Så nyfikenheten har alltid funnits där. Mm. Men att jag skulle jobba med det fanns inte riktigt med i min värld. Nej, utan jag jobbade ju som samtas- terapeut först och främst i många år. Och när jag själv kände att det... att jag ville utvecklas inom intimitet och den sexuella biten i mig själv för mig själv, så märkte jag också att klienter började komma som också ville jobba med samma sak. Så det här är någonting som har skett organiskt. Att ju mer jag har jobbat med mig själv och läkar bitar hos mig så har jag kunnat arbeta med det tillsammans med mina klienter. Anna Tallwe: Mm. Linda Örtengren: Så det var 2015 när jag kom till en kurs där man hade intim massage på kursprogrammet. Och det var nytt för mig. Men jag kände hur verksamt det var i min egen kropp. Hur jag på något sätt kom i kontakt med någonting djupare som inte gick att nå via samtal. Så jag förstod att här fanns det någonting som skulle kunna hjälpa mig och mina klienter att gå ännu djupare. Så jag ber... Anna Tallwe: Kan du beskriva lite vad du själv upplevde? Vad var det som gick djupare i dig? Linda Örtengren: Den intimmassagen hjälpte mig att komma i kontakt med gråt som var... nedtryckt eller tillbakahållen. Mycket sorg. Men också mycket skratt. var som att det släppte taget om massor rent fysiskt spänningar som satt i min kropp och som hindrade mig från att känna. Jag har levt ett liv där jag har stängt av från halsen och nedåt för att jag var en huvudfoting. Jag manövrerade mitt liv härifrån och sen så hade jag inte så mycket kontakt med min kropp och när Den här intimmassagen kom in i mitt liv och jag började få hjälp att trycka bort spänningar i min kropp och få mera kontakt med mig så blev jag mera levande. Jag fick kontakt med mera mig och mera liv, mera lust. Men en praktisk sak som förändrades var att jag på nätterna... Anna Tallwe: Mm. Mm. Linda Örtengren: Jag gick väldigt ofta och kissade. Inte bara på nätterna utan också på dagtid. Jag hade inbillat mig att jag hade en väldigt liten blåsa. Det därför jag behöver gå på toa så himla ofta. Men när spänningarna började släppa kring mitt könsområde i minioni... så fanns det heller inga spänningar kring min urinblåsa som gjorde att jag behövde inte gå upp och kissa på natten. Bara en sådan sörm. Anna Tallwe: Wow. Linda Örtengren: Ja. Och där någonstans så kände jag att jag ville lära mig mer, utforska, ta emot träningsklienter så jag började öva på kroppar. Jag övade och övade och övade på kroppar. Och sen så började jag jobba med det och kombinera intimmassagen eller dearmoreringen som det också kallas ihop med min samtalsterapi. Anna Tallwe: Mm. Linda Örtengren: Så det skedde organiskt. Det blev så för att det kunde hända genom mig. Intresset fanns ju redan sedan tidigare. Det var naturligt. Anna Tallwe: Vad är din upplevelse utifrån att ha jobbat med så många kvinnor och män med intim massage? Vad är det du ser och hör och märker? Linda Örtengren: Mm. Ja, generellt hur mycket vi stoppar undan och håller tillbaka och trycker ner, precis som jag har gjort. Men också att... Återigen att ha en bild av vad det är ska hända när man kommer till mig på en session. och så är det någonting helt annat. Man kanske har en inbillad tanke eller en fantasi eller till och med en förhoppning om att nu ska den här intimmassagen bli njutningsfull intimmassage och kanske leda till orgasm eller vad vet jag. Men där ganska snart uppstår en insikt hos de allra flesta att det här är okej, det här var inte alls det jag trodde. Anna Tallwe: Mm. Linda Örtengren: Så att längta efter njutning och tro att det är det handlar om. kommer nästan alltid i kontakt med sorg. Eller saknad. Föräldrar som inte har funnits där. Relationer som vi inte har bearbetat förlusterna av eller... Anna Tallwe: Mm. Linda Örtengren: Så det blir ganska djupa känslomässiga process. De kan se olika ut för olika personer men det nästan alltid så att det blir en djup känslomässig process. Och njutningen då? Ja, men den kommer i förlängningen. Det är inte så njutningsfullt i stunden när jag jobbar med kroppar. Men det kommer sedan, i mötet med den, den eller dom personen möter. Inte tillsammans med mig. Anna Tallwe: Mm. Mm. Jajamän. Linda Örtengren: Mm. Anna Tallwe: Kan du se någon skillnad på vad kvinnor och män bär på eller upplever eller vad som händer? Linda Örtengren: Mm... Inte så mycket vad som händer. Jo, alltså... Män är generellt sämre på att låta. Om det gör ont när jag har tryckt på vissa områden där det har varit spänt så finns det en tendens att hålla tillbaka, bita ihop och inte släppa ut några ljud. Jag ska klara av det här. Åh... Och... Anna Tallwe: Vad gör du för tolkning av det? Linda Örtengren: Jag tänker att det är inlärt. Det får vi med oss redan från liten ålder. att flickor har ett vocabulär ordförråd som är enormt mycket större än vad pojkarna har. Så vi lär våra flickor och pojkar hur de ska, vara. Det är som när barn har kommit en ny människa till världen och det är en liten bebis. Att man inte riktigt vet hur ska jag prata med det här barnet om jag inte vet vilket könsorgan det här barnet har. så tänk om vi kan ta bort den där bilden. Alltså om vi bara struntar i hur pratar jag med det här barnet utan att veta? Kan jag prata med det här barnet utifrån kärlek och bara omtanke och utan att veta? Anna Tallwe: Mm. Nej, möjligt. Linda Örtengren: Men många som jag har jobbat med genom åren, både män och kvinnor, är ju så avtrubbade och känner väldigt lite. Det är som att man har behövt mer och mer stimulans för att kunna känna. Och då har kroppen stängt ner och stängt av och blivit avdomnad. Anna Tallwe: Det kan jag känna igen från min resa. Och nu behövs det mindre och mindre och mindre. blivit totalt tvärtom. Linda Örtengren: Mm. Ja. Det där är ju en omställningsprocess. Som kan vara ganska jobbig och tråkig för den som vill förändra sitt förhållningssätt till det. Jag brukar beskriva det som om, tänk det som att du har lyssnat på hårdrock på hög volym i hela ditt liv. Och sen ska jag börja lyssna på klassisk musik på ganska låg volym. Alltså fy fan vad trist. Anna Tallwe: Man ger ju upp, gör man inte ⁓ Linda Örtengren: Varför ska hålla på med det här? Det är ju ingen njutning överhuvudtaget. Jag vet ju att hårdrocken ger ju mig ändå en rush och en ⁓ Och vad härligt, här kan jag njuta. Varför ska jag lyssna på låg volym på det här? Men så småningom när vi har programmerat om och trampat upp nya vägar i hjärnan och släppt på spänningar i våran kropp. Då blir den där klassiska musiken öronbedövande. Nu ryser jag. Det behövs så lite liksom för att njuta. Det är så mycket som är njut. Men det kan vara svår och utmanande process att ställa upp. Anna Tallwe: Ja. Vill du säga något om det? Linda Örtengren: Vad tänker du om jag pratar Anna Tallwe: Ja, det. Jag tänker att det är en utmanande och svår process. Jag har inte helt ställt om mig själv. Det är också det att vara på en resa. Jag har ganska nyligen insett att det finns ännu mer expansion i den här klassiska musiken på låg volym. Det är också på tal om att det är spännande med det här med personlig utveckling. Linda Örtengren: Ja. Anna Tallwe: område som också är spännande att det är föränderligt och var tar livet mig ny och så. Det känner jag. Sedan har jag en erfarenhet som jag tänkte att jag gärna vill dela också, för jag har varit på kurser med intim massage och vid tillfälle ge en kvinna just en massage. Inom tantran eller så så pratar vi också om att det är liksom Jónin eller Fittan som tar emot kyken. Linda Örtengren: Mm. Mm. Mm. Mm-hmm. Mm. Anna Tallwe: Att man faktiskt kan känna det. Att man nu blir inslett. Linda Örtengren: Mm. Mm. Anna Tallwe: Och det har jag känt utifrån att släppa in någon. Men att få känna det utifrån att bli insläppt, att mina fingrar blev insläppta till den här kvinnans joni. Det är... Jag blir fortfarande berörd av den upplevelsen, fast att det var ganska länge sen. För det var så stort för mig att så här... Jag får komma in här och det var så kärlek och så sårbarhet och det var så... Shit, jag fattar vad männen kan känna i den här liksom värdnaden för oss kvinnor som män kan uppleva i den stunden. Det var som att lära känna mig själv. Linda Örtengren: Ja. Ja. Hele! Anna Tallwe: Heligt ja, exakt. Och från den sexualiteten som jag är uppväxt i där, ja men du våt, då kör jag in den. Till att det kan vara heligt, ja. Linda Örtengren: Mm. Mm. Ja. Mm, vackert. Anna Tallwe: Mm. Linda Örtengren: Jag tycker om att prata om slutande sex. inte bara penetrerande sex, för det vet vi vad det är. Då är det kuken som kommer in. Men om jag omsluter min man, hans kuk, det är en annan känsla. Anna Tallwe: Mm. Mm. Mm. Linda Örtengren: där jag kan vänta in min kropp, min Jonin, när hon är redo att sluta om. Och han får ta emot det. Anna Tallwe: Mm. Mm. Linda Örtengren: Att han inte behöver vara i sitt görande allt. Anna Tallwe: Nu är den hårt, nu ska den in. Mm, det var fint. Linda Örtengren: Nu hamnar vi där igen Anna. är vårt kuksnack som vi hade i min kanal. Anna Tallwe: Ja! Jag ska säga det för den som lyssnar att det finns fyra timmars prat om kukar på Nakna Coaching på YouTube. Där man kan höra en massa saker och lära sig jättemycket. Mm. Linda Örtengren: Jag var på att fixa naglarna häromdagen. när kvinnan berättade att... Hon hade varit på någon kurs med mig. Men hon sa... Det hon minns, det är aldrig taget. den här sucken Det är det som hon behållningen, hon var vinsten eller det hon skördade från kursen och har tagit med sig in i sitt liv. Det gjorde mig glad. Anna Tallwe: Och då ska jag berätta en sak som jag inte har berättat för dig lilla. För innan jag lärde känna dig så följde jag dig på Facebook och det spelade in filmer. Och det här andetaget, tänkte, nu får hon bara sluta. Men från början ett andetag var det. Det provocerar mig så mycket. Linda Örtengren: Och bröt. Ja. Vad? Jag blir så nyfiken vad var som väcktes i dig av det. Anna Tallwe: Jo, men det var det här hippie flum grejen. Jag fortfarande. Alltså fast att jag älskar och var i sammanhang där människor vill mötas där de är nyfikna på sig själv. Så kan det fortfarande vara som jag kommer till en kurs eller festival att jag bara tittar på människor. Ska ni kramas så länge? Sluta. Titta varandra i ögonen. Linda Örtengren: Ja. Då är det så himla bra att man har en egen vilja och bara men tack men nej tack. Anna Tallwe: Tack. Linda Örtengren: Jag vill inte kramas med alla och alltid. Nej, min kropp... Nej, vill inte. Det är skönt att ha den tilliten till mig själv. Tack, men nej tack. Just nu... Nej. Anna Tallwe: Nej. Nej. Men du, skulle du säga är det... Vilket var det som gjorde att du fastnade för tantran? Linda Örtengren: Oj... Det har ju varit en... lång process. Sen 2015. är 2026 nu. Några faror. Jättebra fråga! Det finns inga rätt och fel tycker jag om. Anna Tallwe: Mm. Linda Örtengren: Det finns det här nyfikna utforskandet. Jag... Jag tror... Att med tantran så har jag kunnat lära mig. mer om livet, eller blir mer livsbejakande, tror jag. Anna Tallwe: Hmm. Vad betyder livsbejakande? Linda Örtengren: Livsbejakande... För mig är det inte nödvändigtvis att det är glatt och glädjefullt hela tiden. Utan bara välkomnare som det är. Och kanske den där acceptansen då? En del är definitivt intimiteten och njutningen och tillsammans med min partner och att kunna utforska på ett tantrissex. Det är aldrig tråkigt. Det blir liksom inte... Det är en ny stund. Varje stund är en ny stund. Även om det till synes, om man skulle titta på det utifrån, skulle tycka att det ser ganska lika ut varje gång. Men på insidan är det olika varje gång. Och från stund till stund. Anna Tallwe: Mm. Mm. Linda Örtengren: Det är närvaroen i tantran som är... Det är det som är grejen för mig. Närvaro. Anna Tallwe: Mm. Linda Örtengren: Och sen kan jag gå och handla frukt på matvarubutiken tantriskt. Eller köra bil i närvaro. Eller laga mat. Tantriskt. Eller äta mat tantriskt. Det kan jag. Men jag kan också, som igår kväll, bara trycka i mig en hamburgare. att... Anna Tallwe: Det kan du. Linda Örtengren: Åh! Mm... Det är okej! Anna Tallwe: Men det är också spännande det du säger med det intima mötet med din partner. För då tänker jag också hur man pratar i gemene man kring sexlivet och att man behöver förnya sexlivet. Och då ska det in någon ny läksak, ny ställning, någon ny plats. Det är samma sak där att vi vänder och gör en twist. Linda Örtengren: Mm. Ja. Mm. Ja. Anna Tallwe: Och det som är jättekonstigt egentligen när jag kör missionären for the rest of the life men det betyder inte att sexlivet är tråkigt eller inte lustfyllt eller inte en ny upplevelse. Linda Örtengren: Det... Mm, men jag fattar. Anna Tallwe: Det finns ju, jag blir helt lycklig av dem. Sen kan man visst ta in en ny läksak eller en ny ställning. Men det är ju helt annan foundation. Grund foundation, det kan vara så på ansiktet. Linda Örtengren: Ja. Ja, Krona, ha det Ja! Ja... Ja, det är fint. Men i början när jag utövade... Tror det, tänkte att jag utövade tantra med den partnern jag hade då. Där fanns det liksom någon slags pekpinnar. Inne i mig och i honom om att nej, såhär får vi inte göra. Det här är inte tantrisk. Medan... Anna Tallwe: Ja. Vad var det jag fick med? Linda Örtengren: Oj, nej men det fick inte vara för hett eller det fick inte vara för juriskt eller nej det fick inte vara liksom för man fick inte vara för kåtydda man ska ligga liksom på 70 procent och det var mycket rätt och fel. oj. Det där blev ju rätt trist sen. Anna Tallwe: Ja! Linda Örtengren: Det har varit en process i att hitta vad tantra för mig och hur är det. Det finns inget rätt och fel. Det finns nu. Det finns den här impulsen av vad som vill hända i stunden. Det kan vara hett eller väldigt stilla. Slakkuk. var så otroligt många olika sätt. Men inget är rätt. Inget är fel. Det bara är. Och det kärlek. Anna Tallwe: kommer aldrig glömma att hade vänner som varit tillsammans i väldigt många år och de kom in i tantravärlden och så höll de på och åkte på kurser, vet inte, ett tag och allt var jättefint och sen så tar jag en promenad med min väninna så tittar hon på mig så här, alltså Anna, det här förstör för fan vårt sexliv och då var de precis i den fasen som du beskriver det, att pekpinnar, skulle vara stilla och det skulle vara lugnt och vi ska ligga och titta på varandra och Det händer ingenting. Ja, allt vad det nu kan vara. Linda Örtengren: Ja, då ska vi andas i takt. Nej, men jag fattar Anna Tallwe: Jag kan också uppleva att ta in den där närvaro, vad vill hända i stunden, det som är just nu. Det gör ju också att det öppnar upp för att vara mer äventyrligt. För att det blir mindre läskigt. För att jag kan alltid säga nej, nu är jag rädd, eller oj oj oj, eller börja flittra vid feltillfällen. Det blir ju en frihet i det. Eller nu får jag skam. Linda Örtengren: Eller oj, nu hamnar jag i frys. Anna Tallwe: Ja. Tack för att du säger det. Säg någonting om det. Hamna i frys. Linda Örtengren: Ja. Ja... Det är ju vårt nervsystem som försöker att... Eller inte bara försöker, det är vårt nervsystem som ser till att vi överlever. Och vi har ju haft det en gång i tiden för vår överlevnadsskull när vi stod öga mot öga mot någonting som var väldigt farligt. Att bli uppätade av en sabeltandad tigel till exempel. Anna Tallwe: Mm. Linda Örtengren: De hoten har vi inte riktigt idag, men nervsystemet lever ju kvar i oss och gör allt för att skydda oss för att vi ska överleva. Och då kan det räcka med, om man då som jag i mitt fall har ett väldigt obalanserat eller ett överbelastat nervsystem. För mig kan det räcka med att någon tar i vår ytterdörr och kliver in. eller att mina nyrostade brösskiv hoppar upp ur brörossten så att jag får en reaktion i min kropp för att jag blir så rädd. Ja, så jag blir så rädd. Fast jag vet att det jag som har stoppat ner mackorna i brörosten så reagerar mitt nervsystem. det finns ju olika responser och en av de responserna, reaktionerna är att komma in i freeze. En annan är att komma in i fight. En tredje är flight. Sedan har vi en som heter phon, som är... Hur ska man översätta det då? Att vara... Alltså överdrivet till mötesgående skulle jag nog säga på svenska. Att det är ett sätt att jag överlever nu om jag överdrivet till mötesgående och väldigt trevlig och så. Men inombord så är jag nästan helt avstängd men jag är ändå så där till mötesgående. Anna Tallwe: Mm. Linda Örtengren: Men för mig så är den primära responsen freeze och då blir jag som hela kroppen avstängd. Hjärnan slutar fungera och det är nästan som att jag får tunnelseende. Men ibland märker inte skälet. Anna Tallwe: Mm. Linda Örtengren: Det är väldigt svårt att säga stopp för att kroppen är så paralyserad. Det betyder inte att det är en fara på riktigt eftersom mackorna är brö rostade eller i ett intimt möte med min partner. Det kan vara ett ljud. Någonting trillar ner på golvet. hamnar jag där. Då är det jättefint att han kan... Linda, var tog du vägen? Anna Tallwe: Mm. Mm. Linda Örtengren: Jag bara, vadå jag är här? bara, nej du andas inte längre. Anna Tallwe: Mm. Linda Örtengren: Då behöver vi sluta. Då kan jag inte vara i njutning längre. Anna Tallwe: Ja. Mm. Linda Örtengren: Mm. Ja. Anna Tallwe: Jag också mycket på det här med att checka ut. var också tidigt när jag började så pratade min första lärare mycket om det. Men checka ut när vi har sex. Upptäcka det, bryta, ha en partner som förstår och sen så börja om igen eller inte mer just då. Att hitta alla de delarna. Jag tänker också på det där med överanpassning eller att vara till lag. Linda Örtengren: Ja. Ja. Mm. Mm. Mm. Mm. Mm. Anna Tallwe: Det vanligt i de intima sexuella mötena. Och det har jag också haft som en del. Linda Örtengren: Ja, och känslor kan komma upp. Herregud, hur mycket skam jag har känt. Jag har trott i mitt liv att jag, nämen jag har ingen skam. Jag har min san, jag är så modig, jag har ingen skam alls. Men jag vågar inte öppna ögonen när jag har sex med min barn nu. Jag blir så blyg, jag blir så blyg. Och att öva på det då tillsammans. Och få vara i det där sårbara och känna att... Anna Tallwe: Ja. Mm. Linda Örtengren: Det är läskigt här men oj, det är lättare att titta på honom när han är en njutning och så där jag kan bara ta del av det. Men när jag blir... han vill ta del av min och så här, åh då är det läskigt. Så att kunna prata om det. Ja, så här, nu märkte jag att det här hände. Hur var det för dig och hur kan vi göra annorlunda nästa gång eller hur gör vi om det här uppstår igen? Prata, prata, prata, prata. Känn, kän, kän. Anna Tallwe: Ja. Mm. Jag höll en kurs i helgen på just kvinnlinjutning och sexuell expansion och då sa jag i cirkeln vid ett tillfälle när jag berättade lite om min resa att jag är sexuellt fri. Och sen blev det delningar kring det och då förstod jag att att vara sexuellt fri kunde tolkas som att Linda Örtengren: Mm, tyst! Anna Tallwe: Jag kan göra precis vad som helst med vem som helst, hur som helst, när som helst. Medan för mig är att vara sexuellt fri precis det här vi pratar om nu. Att kunna bli blyg, kunna bli rädd, kunna uttrycka det, kunna vara i det som är i stunden. Linda Örtengren: Mm. Anna Tallwe: Det är jättefint att du delar det där med att titta i ögonen. Att det är något som är läskigt för dig. Det är också lätt att nu sitter du och jag här och pratar. Och jag har tantrapodden. Du är intimitetscoach. Som om att inte vi skulle ha delar av oss själva. Där vi känner oss i alla fall. Ja. Ja exakt. Linda Örtengren: Mm. Ja. Mm. Nej, nej, nej, vi är färdiga. Vi är färdiga från utveckling. Anna Tallwe: Det är så fint och så tillåtande att få vara lite personlig i mellan art att berätta. Men så här är det också. Linda Örtengren: Mm. Ja, så här är det också. Anna Tallwe: Mm. Linda Örtengren: Det icke perfekta, jag kommer tillbaka till det. Jag gillar det verkligen. Anna Tallwe: Mm. Linda Örtengren: Att ge sig själv tillåtelse att fukka upp och att det inte var perfekt. Anna Tallwe: Jag tänker att vi ska wrap it up och börja avrunda den här stunden. Vill du säga någonting mer innan vi? Linda Örtengren: Vilja säger no mer? Ska säga någonting om den här låten som du ska lägga till till din spelista. Anna Tallwe: Det ska du absolut göra. Vilken låt har du valt, Linda? Likad till. Linda Örtengren: Jag har valt en låt som heter Alive som Pearl Jam släppte på, jag tror, deras första platta. 92-ish. Jag blev helt tagen av den låten. Och jag kände någon slags samhörighet med den unga killen som beskrivs i texten. Inte för att på något sätt ha någon liknande erfarenhet. Absolut inte. Men... med någon slags...jag ska inte se...jaaa kommer från en bakgrund ganska stökig uppväxt. I att inte riktigt känna mig älskad. Inte riktigt veta vad jag hör hemma. En pappa som lämnade oss på julafton när jag var ett år för en annan man. att leva med vetskapen. Jag listade ut själv att han var homosexuell när jag var 14 men först när jag var 19 så träffade jag honom ute på en gay-klubb, min pappa. Och då så kunde han stå för att så här är det. Så jag bar på ganska mycket smärta under den här perioden i mig för jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera vad jag... Jag hade inte den här... Anna Tallwe: Mm. Mm. Linda Örtengren: Vänskapskretsen riktigt som jag har idag, som man kan vända sig till, eller som jag kunde vända mig till. Så den här låten fick mig att känna mig mindre ensam. Anna Tallwe: Mm. Linda Örtengren: Jag blir berörd nu, känner jag. Anna Tallwe: Ja. Linda Örtengren: För i låten så kände jag att här är det någon som har haft det jäkligt jobbigt. som någonstans skulle förstå mig om vi hade haft ett snack. Anna Tallwe: Mm. Wow. Linda Örtengren: Och trots allt, trots alla svårigheter... så lever jag. Så den här låten, jag lyssnade på den igår och den berör mig fortfarande så mycket. Jag är så jäkla tacksam över att jag lever. Och jag har inte alltid varit det, men jag är det. Åh... Anna Tallwe: Jag är så tacksam att du lever Linda. Att våra vägar har möts för att... Vi har kommit en liten bit på vår väg och att... Linda Örtengren: Åh, sött! Anna Tallwe: finns massvis kvar där framme. Linda Örtengren: Det gör det. Jag ser fram emot fortsättningen. Anna Tallwe: Mm. Linda Örtengren: Tack för att jag fick komma och vara med här i din podd. Anna Tallwe: Och all information om var man hittar Linda kommer att ligga i avsnittsbeskrivningen. Linda Örtengren: Tack för nu! Anna Tallwe: Tack för nu!