Anna Tallwe: Hej kon! Karen Schov: Nu är jag. Anna Tallwe: Välkommen till tantrapodden. Karen Schov: Det var ett tag sen du frågade första gången. Sen blev jag så här, vad ska jag prata om? Det vet jag fortfarande inte. Anna Tallwe: Jag köpte... Ja, hur känns det för dig just nu att sitta i tantrapodden och ha det här stunden framför dig? Karen Schov: Det känns jättebra. Jag lyssnade på dig prata i en annan podd för ett tag sedan. Sen tyckte jag så mycket om sättet du beskrev varför du har den här podden. Om att göra tantra mer lätt tillgängligt. sa ja, ja Anna. Visst är det det du ska hålla på med? Den blir riktigt bra. Anna Tallwe: ⁓ Så varje tantra för mig! Karen Schov: Tantra för mig är ett sätt att förhålla mig till livet. Det är sättet jag påminner mig själv om att vara här och nu och att använda så lite som möjligt av min tid på att försluta mig utan att vara närvarande i det jag gör. Jag kan tänka på en sak nu som har varit kanske det mest tantriska jag har gjort den av åren. Hanom morgon så kom min dotter på tio år och sa mamma vi ska cykla till skolan idag. Okej. Det är sex kilometer till skolan så det är en bra runda på morgonen. Men sen har vi cyklat från att det fanns inget grönt. Tissen nu när allt är bara pfff överallt. Och både tillsammans när vi cyklar där och tittar på grejer och luktar och upplever hela den här rundan tillsammans. Och när jag sen cyklar själv. Var det att vara i varje lille bit av den här stunden. Att förflytta mig. Och verkligen vara där och uppleva. De här platserna som rör mig förbi. Jag tycker det har varit så, så härligt. Anna Tallwe: När du säger verkligen var där och verkligen uppleva hur skulle du beskriva det? Hur upplever man verkligen och hur är man verkligen där? Karen Schov: För mig handlar det mycket om doften. Jag kan känna att varje bit av resan har en specifik doft eller en lite ojämn... Doften ändrar sig på vägen. När jag är där på plats med mig själv och känner efter vad som rör sig i min kropp så känner jag hur jag blir påverkad av doften. Sen cyklar vi över E221 och det är massa stök. Det är också en del. Sen kommer vi in i en park och det är lugnt och vackert. Sen cyklar jag förbi någon glad gammal tant som går och smilar för sig själv. Sen blir jag jätteglad. Anna Tallwe: Hehehehehe Karen Schov: Att för mig känna efter vad som händer i min kropp på världen. Det är det jag handlar av. Anna Tallwe: Mm. Jag tänker det är precis det där som tantran också för mig handlar så mycket om. Att från början inte kunna känna min kropp för att en mängd anledningar av mina livs- erfarenheter, av samhället. I don't know, min personlighet. Vem vet, liksom. Men... till att kunna hitta en enkelhet att känna med kroppen skulle jag vilja säga. Jag tänker att du och delar den erfarenheten. Jag är jätte nyfiken på din resa utifrån det. Hur har du lärt känna och kunna uppleva med kroppen och hela dig livet? Karen Schov: Jag tror första gången ni hörde ordet Tantra. Då bodde jag igen. i ett väldigt strukturerat business mind-aktivt, i en väldigt businessy-aktiv värld som var väldigt långt från det livet jag lever i idag. så skulle min partner på tiden åka iväg till en stad och i den här staden ligger en av Osho's stora ashram. Det har tänkt jag med nu. Jag hade inget att göra den veckan så jag tänkte åka med. Och sen bokade jag in mig på det. Gick jag in där på Arslan med den första dagen och bara såhär. Vad har jag gett mig in på? Vad är det här för tokighet? Men redan då hade jag en väldigt härlig egenskap att gå in i grejer och såhär, men om jag ska vara här i tre dagar så får jag vara det på riktigt. Och inte liksom så här halvvägs och gå runt med hela min... Kanske själv som jag hade i resten av livet på det tidspunktet. Men att lite släppa det och bara säga, okej, vad finns det här inne som väckeninni fick? Vad finns det som... som jag kan även då hitta någon gjutning i. använder inte de orden men det finns i mig. Det är så mycket av min värld som fungerar idag. Men på den nedspåelse så är det så här, vad kan jag hitta här inne? Bland allt det här kändes det som enormt kaos. Ja, kanske där det började. Anna Tallwe: Och vad hittade du då? Vad hittade du de tre dagarna? Hur blev det för dig? Karen Schov: En. Jag hittade rörelse på ett annat sätt. var med på en meditation där det kanske var 200 människor i ett sådant här jättestort rum. Det var jättehög musik och vi hoppade och dansade och skakade. Det var superintensivt. Men det fanns en del av mig som bara, det här känns riktigt skönt. En stor del av mig var såhär, det här är för långt och det är för slumigt och det för konstigt. Och en del av mig var såhär, yes, här finns det någonting för mig. Anna Tallwe: Jag kan känna igen det här från min resa men också från andra människors tantraresor. Det är första gången man kommer in i den typen av sammanhang så är det många som kan känna inklusive jag själv. Det här är någon komik, hur hamnar jag här? Och samtidigt någonting som är lite härligt, men nej jag är inte en sån. nej, här parallella som kan pågå. Någon form av försöka skjuta dig ifrån sig och samtidigt någonting som smyger sig in som betyder något djupare kanske. Karen Schov: Och det där med att leva på en plats där två väldigt olika verkligheter finns inom mig samtidigt. är någonting som på den tiden första gången jag var där och bara sa, nej men jag hade svårt att förhålla mig till det. Och nu är jag väldigt mycket mer i kontakt med den delen av mig som kan vara verkligen öppen för att... Anna Tallwe: Mm. Karen Schov: Jag tycker det här är jättehärligt och jag tycker att det är tokigt. Och de båda två får finnas samtidigt. Och att jag kan vara nyfiken däremellan. Vad är det som känns härligt med det? Och vad är det som inte känns som det rätt i mig? Och är det sättet jag förhåller mig till det? Är det sättet jag interagerar när jag är på den här platsen? Alltså en massa så här små bitar som jag kan fundera på. Anna Tallwe: Mm. Okej, så det var första gången du kom i kontakt med begreppet tantra och en tantrisk community eller ett ashram då. Karen Schov: Ja, sen gick det väldigt många år. Anna Tallwe: Du kommer från en ganska strikt business-värld. Du har varit runt i världen. Karen Schov: Jag har jobbat som inköpare i 20 år. sett flera tokiga fabriker än någon har gått av kanske. Kan väldigt mycket konstiga detaljer om alla möjliga saker. Jag har tyckt jättemycket om det. Och sen på något tidspunkt så kom jag lite så här gradvis till att det finns någonting mer. Efterhand har kunnat kolla tillbaka på mina gamla anteckningar. Speciellt där i början av min tantraresa. jag började med journaling och skriva grejer för att släppa på det som fanns. Där finns väldigt mycket begreppet att någon dag ska jag släppa allt och göra något helt annat. Det fanns aldrig nån tydlighet i vad det där var för nånting. Tills för tre år sen när jag till slut... ...ligger på ett golv vid en sjö av mina egna tårar. Och bara så här har det landat i ett beslut om att jag behöver säga upp mig. Jag kommer aldrig ta reda på vad helt annat är för någonting. Jag kommer aldrig ta reda på vad det är känns viktigt för mig. Om jag fortsätter att jobba fulltid, ha två små barn och liksom bara snurra runt i det här ekorövet som inte gör mig lycklig. Så jag var på en plats till slut där jag bara, jag tjänar mer pengar än jag egentligen behöver. Jag behöver gå upp tidigt på morgonen och trycka mina barn iväg till skolan och förskolan så att jag ska hinna till ett kontor som... Ja, men det är trevligt att vara där, men... Jag hade precis fått ett chefsjobb. hade jättebra på jobbet. Men det gav mig inte. Det var någonting som saknades. Anna Tallwe: Jag blir berörd när du säger det här. är så att så här... Gåshud när du beskriver att du ligger där på golvet och får den här starka insikten. Men jag blir också berörd för att... Jag tycker att det är så sojligt. vet så många människor som har den där upplevelsen och som aldrig riktigt hittar kraften, modet. Eller det kanske de gör, men inte hitentills har hittat den. möjligheten att göra sig fri och många som tjänar väldigt mycket pengar, som har det väldigt bra men som också går i någon form av brist på någonting. Jag berörde att vi delar det och jag tänker att det är viktigt för människor att höra att det är möjligt. Karen Schov: Och jag kände redan när jag väl hade sagt upp mig, så började hända någonting inte bara för mig men också för de människorna runt omkring mig. För precis den här upplevelsen hade jag med flera av mina kollegor som sa det att, ja men, vågar du? Är det liksom, är det möjligt? Och flera som blev såhär inspirerad av att jag vågade och bara säger, men, jag vet inte vad jag ska göra för någonting men det ska vara något annat än det här. Anna Tallwe: Mm. Ja, och jag har ju en sån djup liksom, vi ska ändå bara dö ändå, känsla. Vi behöver leva och vi behöver hjälpa varandra att leva. Vi behöver hjälpa varandra, inspirera varandra. Sen är inte din väg eller min väg alla andras väg. Men vi behöver hitta vår väg. Så berätta när du säger att det påverkade andra och så där, men du liksom styr kvar i ditt beslut och du har uppenbarligen överlevt tre år efter. Men vad hade tantran för betydelse för beslutet? Karen Schov: Mm. Hela beslutet kom från en plats av väldigt lite huvud och väldigt mycket kropp. Det kom också på en tantrisk kvinnoläger. och är en väldigt känsla av att det finns någonting som är viktigt för min kropp att få uppleva i det här livet. Så det var ett totalt orationellt beslut som sådan. Jag minns en av mina stora chefer, han kommer bara så här. Det är lågkonjunktur och allt är fel. Varför ska du starta nu? har precis fått det här jobbet. Jag bara, nämen, så är det. För mig var det en del av det. Min pappa dog ett halvår innan jag tog det där beslutet. En del av mitt beslut handlade om att inte sluta göra de sakerna som var viktiga för mig. Vilket var jag hade sett i min pappa. Min pappa var en väldigt aktiv människa. Han var uppe klockan fem på morgonen och fixade och gjorde allt möjligt. På något tidspunkt så gav han lite upp. Anna Tallwe: Mm. Karen Schov: och satte sig ner och blev olycklig och dog av det, vill jag få stå. Så för mig så blev det en påminnelse om att jag har möjligheten nu. Jag lever nu och jag vet inte hur länge det kommer att vara. Så nu behöver jag ta tillvara den här stunden och också njuta av den. Anna Tallwe: Mm. Det där är intelektuellt väldigt lätt att tänka att vi ska njuta och ska se det positiva och vi ska vara tacksamma. Det finns ju massa prat och sen så pratar du om kroppen. Men om man lyssnar på det här och kanske är lite nyfiken på tantra, ja, men allt det där har jag redan fattat. Vi ska njuta av, lever bara nu. Men hur kan jag verkligen, verkligen få det till att bli min fulla sanning? Karen Schov: För handlar det först och främst om rådighet. Jag behöver väldigt mycket sakta ner. För att kunna känna signalerna i kroppen. För att uppleva stunden. Jag har haft ett stort behov av att både liksom inte skränka in, känns som ett fel ord, men jag har kapat av en hel del saker i mitt liv. Jag bor mindre, jag har ett enklare liv som sådant. Jag konsumerar mindre både mentalt och fysiskt, jag behöver liksom ge utrymme för det. Det det som finns och det tar tid. Anna Tallwe: Mm. Det kändes fint att höra. Ge utrymme för det som finns och det tar tid. Jag tänker att det är motsatsen från hur jag har levt mitt liv. Där det ska checkas av och nu ska det träna, nu ska det lagas mat och tytytyty. Men ska man uppleva det så tar det tid. Det det jag hör dig säga i alla fall. Karen Schov: Och kanske återigen till en av mina stora lärare då, den här tioåringen som nu cyklar till skolan. För några år sedan så sa det mamma, jag tycker det är så skönt med de helgerna hemma hos dig när vi inte har planerat någonting. Ja. Anna Tallwe: att mänskliga längtan är för just det. tänker att barn där har ju en enorm gåva i att berätta för oss saker som vi har glömt på vägen. Karen Schov: Nu speglar vår skit tillbaka till oss. Anna Tallwe: Ja det också. Det hänger lite rep bakom dig för er som inte har någon video på när ni lyssnar så kan jag berätta att du gör det. Jag vet att du är väldigt dedikerad just rep och shibari och sådär. Det har gjort mycket för dig i relation till tantran också. Karen Schov: Ja. Det är också för mig en väldigt stor praxis av långsamhet. Jag binder ofta mig själv. Kanske speciellt för att om det är lite mycket på gång i mig, och kanske speciellt i huvudet. Så kan jag använda repen och binda fast mig själv i mig själv. För att bli viktig så här. Komma in i kroppen och känna kroppen för ett djupare sätt. Anna Tallwe: Mm. Karen Schov: Jag binder med mig själv för en upplevelse av min kropp. För att komma djupare i kontakt med vad som känns i kroppen. Anna Tallwe: Hur upptäckte du det för rep? Det finns så mycket föreställningar om rep. Jag hade en rolig portal om barn. har ju två tonårskillar. har en som snart är 17. Och jag kan också sitta och binda mig själv en del. Så det en del av deras vardag. Och så kom hans killkompisgäng hem då. Och så skulle vi vara några stycken som skulle binda tillsammans då. Bara för att göra det som en gruppgrej. Och så sa han, ja men nu ska du ha det där. Och så bör han förklara för sina killkompisar att det här har ingenting med BDSM och sånt att göra. Utan det är ett sätt att reglera nervsystemet. Jag blev så tacksam för att det är absolut en av de föreställningarna som människor har. Karen Schov: Ja. Jag träffade Jodå i repen på Oslo BDSM Festival. Vurdén är en kvinna som går upp på scen med sina rep och liksom... Hon gör en solo performance som var poof, blow my mind. Och jag var helt förtrollad av... Anna Tallwe: Ja, Karen Schov: sett att hon var med sig själv och ändå så närvarande med publiken. Anna Tallwe: Mm. Karen Schov: Så där, det var där det startade för mig. Och sen finns det för mig, det finns ju väldigt många olika sätt att använda och att jobba med repen som verktyg. Och för mig så är repen väldigt ofta mer än en ursäkt att leka. För ofta är det många av oss vuxna som har lite svårt för att komma in i leken. För att hitta det där lekfulla sättet. Och för mig så är jag i repen och när jag är det tillsammans med någon så är det för att vi ska vara tillsammans. Och för mig så är det alltid, om jag knyter det igen så handlar ju det här om Vad som händer i dig och hur det påverkar mig och vad som liksom finns oss emellan. Och sen är repen mitt verktyg för att komma närmare och för att ta dig djupare eller för att ta oss närmare varandra. Så repet är inte repet som är utgångspunktet. Det är mötet som är utgångspunktet. Ja, binder människor på en-till-en basis. Jag ger rep-sessioner och jag håller lite workshops här och var. Jag har hållit en del rep-retreat de senaste åren, vilket jag tycker är jätteskönt för då får vi en hel helg på oss till att verkligen grotta ner oss och komma in på ett sätt där våra kroppar får hitta lugnet där vi får regulera nervsystemet som din son berättade på sina Anna Tallwe: Mm. Karen Schov: men också att vi kan utforska flera sidor av det repen kan göra för oss. Vi kan nu både vara i det här mjuka, lugna, nervsystemregulerande, komma djupt i mig själv, komma djupt i mötet oss emellan. Men vi kan också vara på en annan plats med mer eldig, mer återsexuella hållet. Och då behöver vi också att... har mött varandra så att vi känner en trygghet i rummet och i gruppen. Där vi lär oss av vissa basregler, för hur vi jobbar med repen och vilka risker som finns med det och hur vi kan förhålla oss till dem, men också hur vi förhåller oss till varandra och till våra olika gränser och behov som kommer upp. Anna Tallwe: Mm. Mm. Jag kan också uppleva någon form av frihet när räpen är med. Räpen sätter ändå tonen på något sätt. Jag kan känna mig lite tryggare. Som du säger kommer jag lite djupare in i kroppen. Att man blir lite fastspänd och håll av repen. av en människa på det stället, men det repen ändå som gör stora delar av det där. Så det blir också lättare att komma i kontakt med människor med repen tycker jag ofta. Karen Schov: Jag tycker du pratar om något som för mig ger väldigt mycket avredning. Det här med att när vi blir omslutna och hållna på ett sätt som är lite större än två armar som håller kring mig. kan få vara helt insnörad. Och det ger ett sånt enormt lugn. Anna Tallwe: Mm. Karen Schov: För väldigt många av oss kommer vi ofta till en punkt där, men nu är det inte jag som behöver ta besluten. Anna Tallwe: Hej! Karen Schov: Jag får lov att bara känna efter. Anna Tallwe: Ja. Och är det något vi människor längtar efter i den här världen tänker jag så är det väl bara att slippa ta beslut. Alla val som ska göras och som bara accelererar känns det som generellt sett att det finns så mycket möjligheter så att vi blir helt vilsna liksom. Karen Schov: och lite då och att någon gång ta det här beslutsbehovet och ge bort det till någon annan och få lov att vila i... ...obeslutsamheten. Ja. Då lovar vi av annans kontroll. Anna Tallwe: Ja, och jag tänker att du kommer också in lite på sexualitet och så. Och jag tänker att det också är viktigt att prata om relation till tantran eftersom det också finns enormt mycket gover att hämta där och än en gång många föreställningar och fördommar och så vidare. Så skulle du vilja säga någonting om din resa i relation till det och kanske i relation till att vara kvinna? Karen Schov: Och. Tack. Jag började min, efter den här upplevelsen med Osho igen så nästa gång jag hittade vägen in till någonting som visade sig att vara tantra. Det var genom grupper med bara kvinnor. Där vi jobbade väldigt mycket med självkänsla och våga lita på oss själva på alla möjliga sätt. Men också var det för mig ett sätt att hitta tillbaka till min egen sexualitet. Anna Tallwe: Mm. Karen Schov: Och i en långvarig relation, efter att fruktion barn, var liksom... Jag hade ju en helt ny upplevelse av vem jag var. Och jag tyckte till en stor del att jag hade tappat kontakten med min sexualitet. Nu kan jag väl äldre kanske tycka att jag inte hade haft någon väldigt stark relation med min sexualitet fram tills dess. Anna Tallwe: Mm. Och det där vill jag bara stanna vid en liten stund. För vi vet bara det vi vet. Så länge vi inte vet något annat. Och det känns som att det det du säger här nu. Att, ja men, du hade haft en sexualitet men i retroperspektiv så... Karen Schov: Där finns också en punkt som jag tycker är viktig. När vi är på de här upptäckade i självresorna- så har vi lätt för att bli... Jag borde ha veta bättre. Och gå in i att slå på oss själv för att vi inte var här för tio år sen. Det är väl kanske en naturlig, mänsklig grej som vi känner för att gå igenom. Men det är ju så unnödigt. Nu är jag här och jag tacksam för det. Och jag vet ju inte vart jag kommer vara om tio år, förmodligen någon helt annanstans. Då åker jag och tittar tillbaka på den här. Åh gud, tänk vad skönt det var att vara där borta och ha upptatt den här lilla. Och nu här borta. Anna Tallwe: Mm. Mm. Ja. Just det, tänk vad jag satt och sa i den där tantrapodden. Att jag inte får stå bättre. Karen Schov: Och sen var jag tacksam för alla de här olika stegen av utveckling. Det är en steg på vägen. delar av upplevelsen. För jag skulle inte hellre vilja hoppa från den jag var när jag var 20, till den jag är nu. 40 åren. Jag är ju tacksam för alla de där grejerna som har hänt på vägen. Anna Tallwe: Ja. Ja. Mmm. Ja. Mm. Mm. Karen Schov: Men du frågade om min resa och min upptäckta. Jag var med i en del kvinnobaserade kvinnledda grupper där vi drev med en självutforskelse. En upptäcktsresa i vårt eget sinne och vår egen kropp. Anna Tallwe: Mm. Karen Schov: Jag minns på något tidspunkt funderade på att anlita en coach. Jag satt i bilen på parkeringsplatsen utanför köpcentret här borta. Jag pratade med henne i telefon. Jag sa till den här kvinnan att jag är livrädd för att min partner ska lämna mig. Det var där min resa började. Vår på jag, efter några år kom på att jag inte har utrymme att stanna kvar här längre. Från att vara livrädd för att bli lämnad, så kom jag till en punkt där... Jag behöver mer utrymme för att vara mig. Det klarar inte jag att skapa i den här relationen. Min resa började egentligen från en punkt av att jag tyckte jag var för liten, för osexuell, för oattraktiv. Allt möjligt som var fel med mig. till att jag har hittat en enorm kärlek för mig själv och till min kropp och min upplevelse av verkligheten. Och sen där efter ett lång tag med alla möjliga grejer jag har. och nanerat i grupp bredvid varandra. Fantastiska härliga upplevelser. Första gången jag gjorde det så... Det var samma grej, bara såhär, va är alla... Vad är det vi gör? Någonting. Och sen var det bara, wow! Det här är helt tragiskt! Och sen på något tidspunkt där så kom jag på att, fast än, det här är ju tantra. För där hade jag en del lärare som aldrig använde ordet tantra. Sen kopplade jag ihop det och då var plötsligt så okej, nu finns det. Det finns böcker jag kan läsa. Så hittade jag en massa andra trådar som jag började nästa i och började råda runt i. Anna Tallwe: Nu kan man ju då tänka för den som lyssnar som inte känner till tantran. Vi undanerar i grupp och då fattar jag att det var tantran. Då har fyllt i alla boxar av fördomar. Karen Schov: Vart var han? Anna Tallwe: Men beskriv lite grann mer för att jag tror jag förstår vad du menar. Men beskriv lite mer av vad var det som var tantran i den situationen. Karen Schov: Det är en sak att när jag upptäcker mig själv hemma i sängen är jag kanske guidad av någon inspelad övning. Då händer det grejer och jag kan komma i kontakt med väldigt mycket i mig själv. Och sen när jag flyttade den här upplevelsen av att vara med mig själv och att njuta av mig själv. När jag flyttade in i en gruppkontext där vi var, ja men kanske 20-50 kvinnor i samma rum som gjorde samma typ av övning. Så blir för mig, min upplevelse av det som händer i mig också liksom multiplicerad av det som händer runt omkring mig. Anna Tallwe: Mm, jästet. Karen Schov: Och för mig så har jag väldigt samma upplevelsen av yoga. Ja, jag har min yogamatta här borta. Jag tycker om att göra min yoga på morgonen. Och sen då och då så går jag ner på stan och går in på en yogaklass. Och sen är vi 20 pers i ett rum. Och sen gör vi samma övningar. Och det är bara... Anna Tallwe: Mm. Karen Schov: Allting lyfts, allting blir lite tydligare, lite stärkare. Sen är det någon som tar ett djupt andetag eller någon som gör något ljud. Och sen blir jag påminnad lite mer om att jag är också en hel människa. Och vi är alla här tillsammans. det har... Alltså jag tror också väldigt mycket på att vi i det här samhället vi lever i nu är väldigt ensamma. väldigt separerade, väldigt för oss själva. Anna Tallwe: Nej, och jag tänker och säger ibland just det där med att... Det stora i livet som jag ser det är att vi föds, har vår sexualitet och vi dör. Och alla de tre delarna, de gör vi i vår kultur i slutna rum, undanjömt, lite sådär, någonting som ska bara ske. När det är liksom enormt, som jag ser, existentiellt eller spirituellt om man vill säga så, upplevelser och möjligheter till att... har in så mycket liv. Det finns mycket i tantran som påminner både om födsel och död. Utifrån att jag har jobbat och i båda tålarna på något sätt. kan jag säga väldigt mycket. På tal om att vi separerar oss. Vi dö i ett sjukhusrum. gör inte alla ska säga. Vi ska föda barn i ett sjukhusrum. något sätt. Så tantran och det relationella. Det sexuella. Vad vill du säga mer utifrån den aspekten? Karen Schov: Mm. Jo men, när jag då, efter min egen starten på min egen resa in i min egen eller tillbaka till min egen sexualitet och upptäcktsfärden av vem jag är som sexuell vareelse och vem jag vågar tillåta mig att vara när jag inte kommer från en plats av att försöka polisa någon annan. Vilket har varit en väldigt stor del av min historia. Jag har varit till lag, jag är en people pleaser och väldigt mycket av mig har handlat om att se till att andra är glada och nöjda. Så i den här resan och upptäckten av vem jag är så kom jag då till slut till att upp mig och jag trodde nog väldigt tydligt på att jag skulle jobba med kvinnor och med den samma resan som jag har gjort med en utforskan av vår egen sexualitet och ett blomstrande in i kvinnligheten. Nu är jag jätteglad för att det inte görs särskilt mycket. För det där jag har änt uppe, jag jobbar definitivt med kvinnor. Och speciellt mycket med reten så jobbar jag jättemycket med kvinnor. Men jag jobbar också väldigt mycket med män. Och jag tycker att det är så fascinerande. Det är så oerhört. Och ändå, det är på en liknande typ av reta. In i sexualiteten. Inne liksom, vad är det som finns här? Vem är jag? Vem vågar jag att visa upp att jag är? Vem är jag som sexuell varelse? Hur kan jag hitta en djur i min kropp? Anna Tallwe: Så hur kan det jobbet se ut för dig om det ska ge lite mer praktiskt? Vad händer? Karen Schov: Ja, ta emot klienten. Jag jobbar väldigt mycket med att lugna ner tempot så att vi kan känna vad som finns i kroppen. Där finns väldigt mycket prat i ett inledande skefteskikte om vad det är som rör sig i kroppen, vad det är finns. Och sen är det väldigt många i dagens samhälle som inte har fått lära sig hur vi uttrycker vad som finns inuti kroppen. Där vi väljer att, om vi ska försöka uttrycka vad som händer i notis så kommer det en förklaring. Och gärna då med beskrivningar också om varför. Så jag jobbar väldigt mycket också med att... Anna Tallwe: Mm. Karen Schov: hjälpa folk att komma till ett punkt där de kan uttrycka. Det känns bubbligt i könet eller det känns varmt i magen eller det är prickar i fettinörerna. Och att vara på den nivån där det behöver inte betyda någonting. Anna Tallwe: Mm. Karen Schov: Om det känns varmt nederst i magen och det pricklar i könet, då är jag nog kåt. Då behöver jag ligga. Det är också någonting som hjärnan hittar på. Jag stannar med upplevelsen av pricklighet och värme. Vad andas är det? Låt det få finnas. Anna Tallwe: Mm. Ja, där tycker jag du har kärnan av tantran på många sätt. Oavsett om det är bubblig kåthet eller om det är sorg eller ilskat. Och det här med att inte älta historien av varför jag har blivit lämnad eller det är stressigt på jobbet eller mamma var dum när jag var liten. Alltså det här terapeutiska som vi också är så oerhört indoktrinerade med. Och för mig har mycket av det lösts upp genom att kunna stanna i det som är i stunden ordlöst. Karen Schov: Och väldigt ofta så upptäcker jag både i mig själv och i de människor jag jobbar med att när vissa känslor får lov att bli uppverksammade. Men just nu så är det någonting som känns det kallt, det drar ihop sig, är liksom någon sorts kontraktion i kroppen. Om jag bara stannar med det och låter mig uppleva att kroppen är rädd för något så släpper jag. För jag tror på det. Det som händer i vårt kropp är till för att vi ska uppmärksamma det. Känna det. Du är här tillräckligt mycket med mig, till att du upplever och uppfattar det som pågår. Nu kommer kroppen Anna Tallwe: Jag vet inte varför, det här kommer till mig nu med hur vi är den enda arten som kan tänka oss till en hjärtinfarkt. Jag tycker det säger så oerhört mycket om hur mindful eller observant vi behöver vara på just det där. Att inte stoppa upp allt i huvudet och inte hitta förklaringar eller framtidsscenario och så. Karen Schov: Det är en mönster som är så svårt att bryta. Att jobba med det här i små stunder lärt av barn. Att komma tillbaka till kroppen, kanske så lite som det där andetaget. Anna Tallwe: Mm. Mm. Karen Schov: Jättestor del av det som händer i mitt huvudet är bara att hitta på. Anna Tallwe: Mm. Karen Schov: Ja, men jag är klart att jag kan välja att gå runt och oroa mig för allt möjligt. Men kommer jag ha pengar till hyran kommer mina barn att föra illa? Ja, jag kan spendera hela min vakna tid. Eller så kan jag välja. Anna Tallwe: Mm. Jag kunde inte välja något annat förrän min kropp var mer avslappnad. Jag kunde inte sätta mig nedstilla. På tal om Osho, det var också en av mina första kontakter med Osho meditationer. Det som jag tycker är genialiskt med det är att det är så oerhört ex, att man får hoppa och studsa och skaka och dansa och allt möjligt. Och sen kan man komma till att sätta sig ner en stund. Idén bakom det från Osho var att vi västerlänningar kan inte bara sätta oss ner och bli stilla. Jag tänker att... Karen Schov: Mm. Anna Tallwe: För att kunna välja det så behöver jag kunna känna min kropp. Karen Schov: För att kunna känna det inte behöver vi vara lugna. behöver, kroppen behöver känna sig trygg. Och om det är att vara nära en annan trygg människa som hjälper dig att känna dig trygg. Om det är vara under i repen. Alltså det finns ju en miljon olika sätt att hitta den platsen där kroppen känner sig trygg på. Anna Tallwe: Mm. Mm. Karen Schov: Men jag tror verkligen att det är jätteviktigt för oss. Och väldigt ofta att vi behöver samarbeta med andra människor för att hjälpa kroppen komma till den platsen. Anna Tallwe: Ja, var precis den tanken jag satt med nu. Jag tänker också att du och jag sitter här och har det här samtalet och visar oss och faktiskt delar med oss av det som är... Det gör också att vi blir också tillgängliga för människor som längtar efter andra speglar i livet. För det är inte jätteenkelt om du har en arbetsplats som är du, du, du och här ska det presteras och det går ganska snabbt och du kanske har en relation där det inte finns utrymme. Du träffar dina vänner och äter middag och har samtal om... Jag inte världsläget eller jag säger inte att det är fel men det måste finnas någon plats där det finns ett utrymme för någonting annat. Om förändring ska vara möjligt tänker jag. Karen Schov: Och jag tänker att det är de tantriska sammanhanget som jag har underuppsett och har gett mig ett litet av. Det är stödet till att komma till den platsen där jag känner mig till ett väldigt lugnt rum för att jag kan komma i kompakt med det som händer här inne. Så att jag kan stanna i det där lugnet och verkligen känna någonting och inte bara snurra iväg. vilket också har blivit till mitt arbete. Jag skapar plats för människor att vara med sig själv och att vara i rummet tillsammans med mig där de kan få utforska. Vad betyder det för mig att vara trygg och lugn och få finnas i min egen kropp? Anna Tallwe: Mm. Karen Schov: Tack. Anna Tallwe: Jag tänker också på det där hur jag umgås med mina vänner idag. Jag har ju mest vänner som har valt den här typen av väg på något sätt. Det är väldigt sällan, det är alltid någon form av fysisk kontakt. Och det betyder inte att vi sitter och kramas i tre timmar utan en hand på en fot eller någonting. Och det jag upplever är att samtalen blir så mycket mer meningsfulla och påfyllande genom att ha den kontakten. Vår nordiska kultur har inte så mycket av det fysiska. Tittar man i Mellanöstern så är det mycket mer att hålla hand om. Det mycket mer fysisk kontakt. Karen Schov: Jag har avgångsjuk min familj. Men jag kom ihåg en till dem. Så kramades alla. Och det gjorde det. Nu kramas jag verkligen. Men från när jag var en liten tjej så var det där. Anna Tallwe: Ja. Mm. Ja. Och jag hade så mycket hängats på fysisk kontakt för att jag... Det var så mycket regler i mitt huvud. Så jag vet, även när jag träffade mina vänner innan jag hamnade i det här, att jag kunde fundera på om jag ska krama henne nu eller inte. Och hur länge får jag krama om jag kramar? Och en man, vad händer om jag kramar honom? Då kanske han tror... Alltså, så oerhört... Karen Schov: Nu. Anna Tallwe: komplicerat. gjorde det liksom. Och jag hade ju inte riktigt förmågan att stanna kvar i en kram heller. Ta ett andetag och slappna av det där som... Som ibland kan upplevas lite märkligt när man kommer in i våra sammanhang. Att man kramar så himla länge. Och jag kan fortfarande bli störd ibland när jag kommer till någon festival och bara, ⁓ ska de hålla på här? Karen Schov: Jag inget. Anna Tallwe: Jag tror att jag kramas faktiskt mindre idag än vad jag gjorde för fem-tio år sen för att jag också kan säga nej, jag är inte så sugen på att kramas. Det är också något som tantran har lärt mig. Karen Schov: Ja. Det är ju en väldigt vacker gåva som många av oss får med oss och som är väldigt viktig. menar verkligen vågar jag bara säga nej jag vill inte. Och jag förlov att inte vela kramas med Anna just nu. Och det betyder inte att jag inte tycker om Anna och att jag inte vill kramas imorgon eller någonting annat. Det är bara just nu. Anna Tallwe: Mm. Karen Schov: Jag behöver inte förklara och behöver inte ta ansvar för dina känslor. Anna Tallwe: Nej. Nu kommer jag tillbaka till min 17-åriga son. Han är väldigt kramig. Ibland kommer kramen lite mer av rutin. Karen Schov: Nu. Anna Tallwe: Och ibland säger jag nej. Men du jag vill faktiskt inte kramas nu. då kan hans första respons vara ibland. Men vadå då? du inte kramas nu? Du är ju ditt barn. Nej, jag vill faktiskt inte det. Och jag tänker också att jag lär honom någonting i det där. Att ja, det har som sagt vad. Det har ingenting med min kärlek till det att göra. Det är bara att just nu säger min kropp nej. Nu vill jag vara själv. Eller jag kanske själv är stressad och inte riktigt orkar ta emot kramen. Men du Karin, vi har en liten stund kvar. Så känn efter. Vad vill du säga mer? Finns det något som är levande? Karen Schov: Ja. Jag fick en impuls här för ett tag. Det känns som att du och jag känner varandra genom att leka. Det var något jag tyckte var jättesvårt tidigare. Anna Tallwe: Vi in. Ja! Tack så Karen Schov: Flera år tillbaka så tyckte jag att leka det. var kanske också både när mina barn var små men också innan dess. Och sen för några år sen så höll jag en rad med skratt-workshoppar. Det var jättehärligt. Sen har jag utforskat en massa primal plays. En härlig tantriska övning, kan man väl kalla det ändå. Och till jag för mig handlar det mycket också om att lägga bort hjärnan och bara vara i upplevelsen av vad det som finns i mig. Och om jag då möter dig eller vem det nu är möter på den här lekplanen. Vad är det som händer då? Hur mycket kan jag känna efter vad det är finns oss emellan? Anna Tallwe: Mm. Karen Schov: Frit möte blir det viktigt för mig. Vad är det här inne mellan oss som är spännande? Anna Tallwe: Mm. Mm. Mm. Ja. Karen Schov: Vi leker lite. Anna Tallwe: Jag kan också känna igen den där känslan av ansträngning. Att man ska läka och hamna på en fest och vara en lekledare. Att jag hade sånt enormt motstånd till det. Men för att jag inte kunde vara där fullt ut kan jag också säga idag. Kan jag bara gå in och vara fullt ut i... i stunden så blir det mesta ganska underbart. Till och med att känna djup djup sorg kan också vara väldigt, väldigt påfyllande eller stark ilska eller något annat som vi då märker som dåliga känslor inom situationstecken. Karen Schov: Nu ska vi leka mer då Anna. Vad är ditt bästa tips? Anna Tallwe: Mm. Ja. Men jag tycker också att leken är ett perspektiv på livet där jag har mycket lek i huvudet som såhär, okej, jag kan liksom gå ut bland människor och titta hur människor bete sig och så kan jag hitta humor och lite lekfullhet i det eller de där små mötena när någon sitter på en bänk och så kommer någon impuls av att säga någonting eller så. Det inte så att jag brukar ta i människors kroppar, men med ord kan man ju ändå hitta den där. Karen Schov: Tack så Anna Tallwe: Läckfullheten. Och sen tror jag att vi behöver umgås på andra sätt än att sitta på en restaurang och äta mat och prata med våra huvuden. Kanske gå till en läckplats eller någonting. Jag vet inte. Karen Schov: Nu när du beskriver det så kommer det upp två nya grejer som jag har börjat med i mitt liv. Jag har börjat sjunga i kör. Anna Tallwe: God dag! Mm? Mm. Karen Schov: Och i torsdag så var jag på övning och då är vi massor med folk i en stor sal. Min dotter får sitta där uppe på läktaren för hon behövde vara med. Så den sitter och tittar, vi står och sjunger. Och sen stod jag liksom i ett litet gäng med fyra kvinnor. Vi var liksom där tillsammans. Och vi hade jätteroligt. Ja men Bård och vi göra liksom, vi skulle flytta på oss medan vi dansade och vi gick åt fel håll och vi liksom krockade och... Anna Tallwe: Mm. Karen Schov: Och vi hade så roligt. Och vi pratade ju inte med varandra. Vi kanske hade tre ord där emellan. Men för det mesta så var det ju bara att vi sjöngde samma och vi interagerade med vårt fysiska uttryck. Anna Tallwe: Nej. Mm. Mm. Ja, ja. Karen Schov: Å andra sidan har jag börjat dansa pardans. Det har jag verkligen... Jag har haft lust jättelänge. Samtidigt bara säga att det finns för många regler. Det vill jag inte. Säg inte åt mig hur jag ska röra mig. Jag vill ha friheten att göra vad jag vill. Sen har jag väldigt många vänner som satt filmer bakom mig. kommer tycka om det här, gå och dansa tangor. kommer. Det kommer hit hem. Det var verkligen upplevelsen jag hade. Första gången jag dansade så var det bara så men jag är ju hemma. Det är liksom det här mötet och vi både ger och tar och det finns en inbjudan och jag kan säga nej och jag kan gå f, liksom följa med och sen kan jag leka jättemycket. Anna Tallwe: Hmm. Mm. Karen Schov: Där finns det även om jag är ute och dansar socialt en kväll. kan dansa med 15-20 olika människor. Och ha vitt skilda upplevelser. Och möten. Vi kanske delar två, tre ord sen. Jag tycker det är så lyxigt. Och då behöver jag inte... Anna Tallwe: Mm. Karen Schov: Även om det här är en människa som gärna vill prata om värdet eller värden- som jag inte är intresserad av- så kan vi mötas i det tysta. I dansen, i rörelsen. Hur mycket vill jag ta ut det? Hur mycket förstår vi varandra? Anna Tallwe: Där tror jag att vi behöver en form. Det är bra med en form, att det finns lite. Det är den här kontexten vi leker inom. Där kan jag tänka att lepen också har lite samma funktion. Det här är en form. Bara så här, nu ska vi leka. Ingen säger var eller hur länge eller någon form av regler. Då är det svårt att hitta leken. Karen Schov: kanske ger oss själv lite mer ramar då. Nu finns det tio minuter här och en matta på golvet. Anna Tallwe: Ja. Jag vill också komma tillbaka till det där med sexualiteten då för att för mig har intimitet varit såklart performance-aktigt, kroppen har inte riktigt varit med men det har också funnits något allvar i det som har varit rätt så dödande på något vis. I den här förväntansboxen och det kan jag också tycka att... Vad är sex egentligen? Det är bara att ställa sig den frågan. När var jag sex inom situationstycken? Är det när jag... I don't know. Hur kan vi läka med det? vad händer när vi inte... Karen Schov: Jag jobbar ganska mycket med män som har varit igenom prostatakanser. Och för väldigt många efter en prostatakanser och en operation så finns där ingen erektion kvar. För vissa går det att tränna upp den. Det finns jättemycket man kan göra för att jobba med erektionen. Både med medicinering och med fysisk arbete och så. Men det finns också väldigt spännande saker vi kan göra med vår egen upplevelse av. av sexualitet och vad är sex och vad njutning? Om hela ditt liv så har all din njutning varit fokuserad i könet. Om vi plötsligt försöker öppna upp, men än om hela min kropp. Vad händer då? Jag har haft upplevelser med människor som har klart att utöka sina erogena zoner till att fylla hela kroppen. Att gå in i en upplevelse av att vara med din egen kropp från ett väldigt sensuellt och njutningsflugt. Senario. Men hur mycket njutning går det inte att finna i hår? Alltså. Det är ganska många av oss som är väldigt erogena och har väldigt mycket njutning i nacken, men. Det finns så mycket, så många möjligheter och det finns där. liksom vår kropp är vår egen lekplats. Hur mycket kan vi ta fram av det? Hur mycket kan vi, hur mycket njutning kan vi klara av att hitta med upplöpelsen av vår egen? Anna Tallwe: Ja, då kommer jag tillbaka till för att kunna göra det du sa i början med att vi behöver sakta ner. Jag ger mig inte tid att känna på min ankel om jag inte har ett system i min kropp som är lugnt. För då måste tvätten tas om hand eller någonting annat. Ja, Karin, har uppskattat det här samtalet jättemycket och får faktiskt sätta ord på våra möten mer än att bara leka då och Jag ber ju alla gäster att bidra med en låt till Tantra poddens gästspelllista. Vilken låt har du valt och varför? Karen Schov: Jag har gett mig en låt som heter Iris. Den berörde mig jättedjup. Sist jag höll en report-shop så sitter jag och tittar på alla dessa människor som rör sig i här rummet och som är i så djup kontakt med sig själv och med varandra. Låten handlar om hur vi alla blir sedda. Och för mig så är det, ja men det kanske är så enkelt. Vi vill uppleva oss själva och vi vill bli speglade tillbaka. Vi vill bli upplevda i någon annans ögon också. Anna Tallwe: Tack för att du ville vara med den här stunden. Jag tycker det är bra ord att avsluta med. Karen Schov: för att du har skapat den här eller återupplivat tantra på den.