Anna Tallwe: Hej molé! Molly: Hej då! Anna Tallwe: Välkommen till tantrapporten! Molly: Tack så jättemycket, känns jättekul att sitta här med dig. Anna Tallwe: Ja, det känns på något sätt väldigt självklart och jag har aldrig pratat med dig tidigare. Molly: Jag håller med, jag känner samma. Det finns någonting i skrattet. Vi delar ett skratt som gör att det känns enkelt. Så känner jag. Anna Tallwe: Ja... Ja, verkligen. När jag bjöd in dig, alla gäster som jag bjuder in här, jag har liksom ingen strategi eller så, utan jag går mycket på intuition. Jag har varit på en workshop med dig, en Shibari workshop, och jag har sett dig och din partner dansa tillsammans. Molly: Mm. Mm. Anna Tallwe: den stunden när jag såg dig dansa och även på workshopen att du är för mig oerhört för kroppsliggad och samtidigt väldigt inspirerande som som ledare i hur du höll den workshopen. Och sen har ju såklart sett dig i flödet. Molly: Mm. Wow, fint att höra. känner mig överrörd av att det för kroppsledet får komma fram som en känsla. Ja, det känns väldigt viktigt. Det är verkligen därifrån jag vill leva och lära också. Lära ut. Anna Tallwe: För det är precis det du gör. För många är du ju känd för sensual shibari. Så det shibari rep som är din nisch får man väl säga. Molly: Precis, det är verkligen genom det som jag klivit in i att hålla space. Utifrån det har jag också sett att det finns så mycket mer i de här rollerna bortom repen. Därifrån har växt fram andra koncept och andra sätt att också sätta ord på det eller bjuda in människor i utforskande och upplevelser. Men repen är min grundingång. Anna Tallwe: Jag vet också på den där workshopen så sa du att om jag kommer från BDSM-scenen och där jag var då så var det tantrasammanhang. Det gör mig jättenyfiken för jag har så mycket frågor kring för de där vägarna korsas ju en del. Men jag vill jättegärna höra din historia som jag inte har en aning om. Molly: Absolut, från BDSN-världen till Tantra-världen. Ja, absolut. Ja, det är spännande just i Sverige tycker jag för att som du säger vägarna korsas en del men det inte överallt som de gör det. Det är ganska vilskilda praktiker på många sätt och vissa typer av, om vissa länder och vissa scener har mer Anna Tallwe: Ja. Molly: sammansmältningar mellan de här intressena. Så det är väldigt spännande just att det får finnas en korsning. Och när den korsningen händer, vad är det som uppstår? Men precis, jag började med BDSM för typ 12 år sedan. Så jag var ganska ung när jag först klev in eller blev inbjuden i det. Det var först bara tillsammans med partners på tumman hand att få upptäcka nyfikenheten på rollerna eller det sadomasochistiska. Att det finns en intensitet som är väldigt spännande att leka med som har att göra med sensationer men också roller. Det var tio år sedan nu. Jag har någon slags tioårsjubileum med rep. som jag fick uppleva en workshop. Så jag klev in på en workshop som hölls på min folkhögskola som jag gick, jag pluggade konst och det var en tidigare elev som kom dit och höll en shibari workshop och jag var så frälst. så frälst och tidigare hade jag bara sett en bild av det och varit såhär wow det finns någonting där. Det finns någonting som kittlar någonting inuti mig liksom. Och dök med huvudet först in i den scenen. Jag åkte från Uppsala, jag gick på en folkhögskola ute i skogen utanför Uppsala och åkte liksom en och en halv timme till Stockholm för att kunna gå på workshops flera dagar i veckan. Fram och tillbaka, hem klockan ett och upp till Staflid på morgonen. Det var så fångad. Anna Tallwe: Wow! Vad var det som fångade dig just där och då? Både det estetiska eller upplevelsen? Molly: Ehm... Det ett sådant paket. Det första som fångade mig var det estetiska. Men det estetiska är inte bara det estetiska i Tjibarie utan det är ju en känsla. En känsla av wow, vad är det? Hur känns det att vara där i repen? Och kombinationen av det med skönheten i de naturliga naturfärgade repen och estetiken och mönstren. Men känslan av känslan av att få ge sig hänen. Det tror jag verkligen var kärnan. Att få ge sig hänen. Och det var väldigt mycket vad som skicklade mig. För från början var jag allra mest sugen på att bli bunden. Det var liksom det stora att få uppleva den känslan. Och jag minns att jag kände att jag fick hänge mig så mycket. till den kroppsliga upplevelsen. Till en nivå som jag aldrig kunnat eller vetat hur jag ska kunna göra tidigare. Och det tror jag dels ligger någonting i polariteten att det är så tydligt. En person går in fullständigt i att ge sig hem. Och en person går in fullständigt i att hålla space eller leda, guida, ta för sig vilka roller vi nu leker med. Anna Tallwe: Mm. Molly: Så det är tydligheten i polariteten av att den här stunden är till för att du ska ge dig hem. Och att få den tillåtelsen så är det som att jag kunde tillåta mig själv att gå in på djupet i den kroppsliga upplevelsen av att släppa taget, att ta emot, att också uttrycka det som jag upplevde av att få ta emot utan att tänka på vad jag också ska ge, jag också borde ta ansvar för. Det var otroligt. Anna Tallwe: Mm. Och där tänker jag just de där orden du säger nu. är ju så stor del av den tantriska sexualiteten att öva sig på just precis det där. Att vara var i det som är och kunna uttrycka det som är just i stunden. Och jag har inte riktigt tänkt på det så som du uttryckte det. Att repen kan vara jättebra start faktiskt för att liksom mer och mer utforska det. Molly: Mm. Ja det är just någonting med ramarna. Ofta när någonting är nytt för oss så kan det vara lättare att ha ramar. Men även inte bara när det är nytt också inom kreativitet till exempel. När det är så du får göra precis vad du vill så kan vi ofta bli så oj men vad vill jag göra. Men när vi får en ram så är det så här okej det ger oss också en fokuspunkt till att det är här. Anna Tallwe: Ja. Molly: Och det och på tal om det tantriska, att ha någonting som vi sätter våra närvåra eller vår attention gentemot blir också inbjudan till att det är det som får expandera. Så det tror jag verkligen att ramen är någonting som bjuder in till ett väldigt vackert djup. Anna Tallwe: Mm. Så jag åkte på alla de här workshopsen från skogen och kom hem sent på natten och dök med huvudet in i den. Och vad hände sen? Vad var det du fick? Molly: Hahaha Mm. Ja men, jag tror att det var två stora upptäckter som jag gjorde där i början. Och det ena var att jag upptäckte att jag kunde få vara i min njutning utan att det behövde leda till sex. Och det var enormt stort för mig. jag, också eftersom jag fortfarande var ganska ung men det är någonting som jag tror att många är fasta eller fast det, ska inte lägga in ett dömande i det men att det finns en förväntans trappa på när vi kliver in intimitet så byggs det upp och när vi kommer i fysisk kontakt men då leder det till kissar och så leder det till att ta av kläderna och så leder det till penetrativ sex. Att det finns den förväntan på det här är på något sätt det intimtima mötet. Och för mig så var det en sådan otrolig upplevelse för att min metod tidigare, jag hade inte riktigt lärt mig ännu att verkligen våga kommunicera och säga oj nu går det lite för fort eller jag kanske inte vill att min Joni ska vara med eller bli berörd, vara tvungen att sätta ord på det där som är så svårt att göra, så sårbart att helt plötsligt då var i ett kontext som var så här här kan vi vara intima. Men det är inom ramen. Repen är våran vår huvudrätt. Det inte på väg någon annanstans. Jag tror min strategi genom livet har varit att dämpa min njutning så att min partner inte ska tro att jag är redo att gå vidare. Det är en väldigt vanlig strategi. Anna Tallwe: Mm. Molly: för många personer när vi känner att oj, vår partner är väldigt exalterad. Då dämpar vi lite vår egen, vårt eget uttryck för att ifall jag visar hur mycket jag njuter, då kommer det att bygga upp den här förväntan eller tron att vi är redo att gå vidare. Så det är någonting som jag också hört väldigt många persoklienter eller studenter dela den känslan av att det är lite läskigt att faktiskt uttrycka. Wow vad jag njuter i den här stunden. Och det upplevde jag att jag kunde göra i repen utan att det ledde till en förväntan att det skulle bli någonting annat än vad det var. Och det var väldigt stort för mig att få uppleva det. Så jag tror att det var en väldigt stor resa för mig att just komma i kontakt med det här förkroppslingandet. Att jag började våga fullständigt. Anna Tallwe: Mm. Mm. Molly: luta mig in i min egen upplevelse utan att känna att jag behövde dämpa den för att på något sätt navigera mötet genom den strategin. Anna Tallwe: Mm. Och är det någonting som... Jag blev bara nyfiken som skiljer sig då om man tänker BDSM-scenen. Är det mer den här förväntanstrappan, om man säger så, som ligger där eller var det mer personligt för dig? Molly: Nej, skulle snarare säga att förväntansträppan är någonting som jag upplever ganska stort i samhället. Det är på något sätt den normativa sexualiteten som vi växer upp med. Och inom BDSM så är människor otroligt duktiga på kommunicera. Mycket bättre än inom tantran skulle jag säga. För att inom BDSM-scenen så är det nästan pragmatiskt. Det är så här, vi vet. Anna Tallwe: Och det också. Molly: Hur illa det kan gå ifall vi inte verkligen sätter ord på vad är vi vill göra? Vad är det vi inte vill göra? Hur kommunicerar vi ifall vi hamnar i en gråzon? Vad är en gråzon för dig? Okej, du vill uppleva, liksom du vill uppleva rep, vill uppleva smärta. På vilket sätt vill du uppleva smärta? Är det okej att jag drar dig i håret? Är det okej? Alltså att det finns en sådan förhandlingsdel. På ett sätt är den ganska energetiskt avtändande. För att den är lite anal. Okej, men nu sätter vi oss och har ett sakligt samtal. Och jag tror att det är därför den många gånger inte finns i de tantriska samtalen. För där är det på något sätt så åh vi kommer in i en känsla. Och så lutar vi in oss i den känslan av en slags ovetande. Och det här ovetandet för oss närmare in i någonting som vi upplever tillsammans. Anna Tallwe: Mm. Molly: Och det är jättespännande. Alltså det är så spännande. Jag känner, jag liksom, det kittlas. Men det blir också mycket svårare för oss då att vara såhär, okej, vad är det för något vi går in i för någon p.m.? Anna Tallwe: Tack för att du sätter ord på det. tänker att är så viktigt. På tal om ödmjukhet och när vädrar krossas och så vidare. Molly: Mm. Det är spännande och det är så mycket fördelar med båda dem. Jag hade liksom inte velat ha den ena eller den andra. Och det är ju på något sätt också den komplexa balansen och den komplexa verkligheten som är så spännande att få vara i. Det finns inget det ena eller det andra. Anna Tallwe: Ja. Jag var och gjorde en workshop, en tantra workshop på en BDSM-klubb för de hade en halv dag för kvinnor och det var 40 kvinnor ungefär så hela dagen avslutades med den här tantra workshopen och jag var så djupt berörd på ett sätt som jag inte har varit, eller det har jag kanske men det var väldigt starkt i alla fall av den enorma stillhet som uppstod i rummet och hur... En del av de här kvinnorna var så befriade över att de inte skulle någonstans och av den här mjuka beröringen från andra kvinnor och kontakten som var en kontrast från mycket av det som är i deras praktik. Så det var väldigt lärorikt att få uppleva det. Molly: Mm. Ja. Fantastiskt, ja det finns så mycket att ge till varandra i det i utforskandet. Anna Tallwe: Ja. Molly: Ja, Precis det stora som på något sätt berörde mig när jag först klö in i det som scenen. Så det andra var att när jag klö in i det rummet så var jag en av alla kvinnor som längtade efter att bli bunda. För det finns en ganska stor, även fast det finns många män som också blir bunda och kvinnor som också binder så finns det en ganska stark trend i vilka som gör det. Och i allas reflektioner kring så vad är det jag upplever, vad är det jag växer i de här rollerna så fick jag liksom höra om om igen hur kvinnorna eller framförallt de som blir bundna just för att uppleva den här att våga ge sig härn, att få vara i det tillståndet och hur de som binder liksom hittar sin riktning och på något sätt mod och styrka och så här det här vill jag och att våga ta med någon annan dit. Och efter ett tag så kände jag okej men som den personlig utvecklings junkie som jag var så kunde jag inte riktigt nöja mig med att jag njuter så mycket av att kliva in i den här rollen utan jag såg hur otroligt rädd jag var för att vara i den andra rollen. Jag såg hur att Att fråga mig själv vad jag vill och våga initiera det var så främmande för mig. Det fick mig att skaka tanken på, för mig var det så mycket mer sårbart. Det tycker jag är väldigt intressant för när vi ser rollerna så ser det så sårbart ut att vara den som blir dominerad eller den som blir bunden. Det är en väldigt sårbar roll och för många personer så är det. mycket läskigare eller mycket svårare. Men för mig personligen så kändes det mycket mycket mer sårbart att våga kliva in och känna vad är det jag faktiskt vill och hur kan jag våga ta med en annan person på det och där ger de också riskera att gå över den personens gränser eller göra någonting som inte riktigt landar väl eller bli rejected, det finns liksom så mycket rädsla i mig för det. Där jag såg att okej men det här handlar inte bara om rep, det här handlar om något i livet. Det här är mycket större än att binda och bli bunden. Rollerna att våga ta initiativ och att våga ge sig hän, det är kvaliteter som zipprar ut i allt vi gör i livet, i relationer, i jobb, i Anna Tallwe: Mm. Molly: i intima möten utanför BDSM. då bestämde jag mig för att jag också ville utforska den rollen. Anna Tallwe: Jag känner igen mig jättemycket i samma sak. Jag har precis samma. Det är så mycket lättare att gå in i, att ge sig här än att... Molly: Haha Just det. Och det vill jag säga för jag har ju lärt ut de senaste fem åren och träffat hundratals människor som har utforskat de här rollerna med mig och det är ganska 50-50 med kvinnor och män som känner att den ena rollen är lättare än den andra att initialt kliva in i. Och det tycker jag är ganska intressant att bevittna. Wow, det är verkligen... Anna Tallwe: Mm! Molly: personlighetskvaliteter som... ja... ja... ja... visst. Anna Tallwe: Det är jättespännande också. Men du är ju mycket på tantrascenen nu då. Vad är det du uppskattar utifrån det? Molly: Ja. Vad sa du? Jag uppskattar så otroligt mycket i tantrasenan. ⁓ Men för att svara på det så är det nästan som att jag behöver upp tantra i två kategorier. För det finns den traditionella tantran och den neotantriska. Och för mig skiljer de sig ganska mycket. ⁓ För jag har Anna Tallwe: Jag tror det jämna om det för det är säkert många som lyssnar som vill veta hur det här skiljer sig. Molly: Jag tänker att det är så förvirrande. För ofta när folk frågar mig och säger så jag är nyfiken på tantra, har du något att tipsa mig om? Då måste jag ta reda på. Vad är det som du är intresserad av? Är det den spirituella resan av att faktiskt dyka in i utforskandet av dig själv i förhållande till världen på en slags mystisk filosofi eller är det att komma in i att utforska närhet och relationer och sexualitet. För det är otroligt olika praktiker. För mig i alla fall är de väldigt olika och jag tror att ganska mycket, det finns ganska mycket förvirring i tantrascenen när det blir lite otydligt vad syftet är. Anna Tallwe: Jag håller helt med och jag tänker att Neotantran är ju den som människor tänker mycket mer är tantra. ⁓ Den traditionella tantran. Molly: Verkligen. Jag tror att den kan vara som en så här... Den är ibland för mig var neotantran som en inkörsport till en annan typ av tantra. Men jag har haft glädjande att vara nära flera fantastiska partners som har haft en väldigt djup spirituell kontakt. Och det har på något sätt varit mina initierare in i den praktiken. Men jag tror att jag först kom i kontakt med tantran via neotantran. Conscious sexuality tycker jag ibland är ett bättre ord för det. Och det fanns ju en smältpunkt där som var så naturlig mellan min shibari praktik som också kom att utvecklas mycket mer. Det kanske är annat kapitel hur jag på något sätt klev från vid resen Shibarin till Sensual Shibari. Men när jag väl hade gjort den resan och träffade på de tantriska communityerna så kändes det som ett så självklart sätt att leka. Anna Tallwe: ⁓ Shibarin dig också till Tantran, om jag har förstått rätt. ⁓ Hur var resan in i Tantran? ⁓ Och vad Tantran dig? Molly: stor för mig. ⁓ Jag tror faktiskt snarare att jag tog Shibarin in i Tantran. Snarare än att Shibarin tog mig till Tantran. För för mig var de ganska frånskilda. Tills jag träffade på Tantran och klev in i den praktiken och insåg att såhär wow det här är någonting som jag, det här är ett sätt som jag kan börja binda igenom. Anna Tallwe: Ja. Berätta! Mm. Molly: ⁓ Mm. Anna Tallwe: Och vad var det då som du kunde börja binda igenom? Molly: Det finns någonting i utforskandet av symbolik som jag upplever i Tantran. Tantran har väldigt mycket lekfullhet kring symboliska handlingar, ord, energier som på något sätt blåser liv i saker som finns i verkligheten. Så när jag träffade på Tantran och började läsa på också om filosofin bakom, om energierna av Shiva och Shakti och vad det faktiskt symboliserar och på vilket sätt som de förhåller sig till varandra så var det som att säga wow, det här är ju vad jag gör. Det här är en så solklar symbolik för mötet just mellan polaritet och hur Det inte bara är en lek av att gå in i upplevelse utan det är också det här utforskandet av vem är jag, vad är det som uppstår, vart är smältpunkten mellan mig och den andra eller mellan mig och världen och det för in ett djup i praktiken som jag upplever att jag har haft i mitt bindande men kanske inte hade ord för förrän jag stötte på tantran. Jag tror att tantran har funnits runt om mig så länge för jag har väldigt länge varit i Burning Man Communities och där har det funnits väldigt mycket liksom workshops eller tantrisk av och det har funnits liksom allt möjligt runt om och att det har varit den här förvirringen för mig också som det är för många andra att så här, vad är det? Det är någon slags sexualitet fast det är också någon slags yogisk Anna Tallwe: Mm. Molly: praktik och det är någonting spirituellt och det har någonting med Gud att göra fast ändå inte. Så i många många år så var det nog den förvirringen. Och jag tror att det var först när jag blev faktiskt inbjuden till att hålla spöjs via Shibarin i tantriska sammanhang. Och då var det som att jag verkligen blev mer och mer intresserad av. okej men vad är det som ligger bakom? och kämpade jag minns att jag fick kämpa ganska hårt för att faktiskt kunna ens komma i kontakt med det som är den mer traditionella tantran att jag frågade folk om de hade tips på folk som höll kurser i det eller hade böcker eller poddar och att det var ganska svårt att hitta och att jag verkligen grävde i det. Hittade, började söka på bibliotek efter böcker som gick mer in i det traditionella. Och började läsa mycket på egen hand för att verkligen förstå vad är det för någonting som det kommer från? Vad betyder de här orden om man bara går bortom på något sätt det luddiga när det är så här. att uppleva livet. Vad innebär det utifrån den här filosofin? För det är också en specifik lins som tantran är. En lins som är från en kultur med tusen år i tradition där ord betyder någonting helt annat som det är i olika kulturer. Så det var väldigt spännande för mig att bli motiverad och nyfiken på att förstå vad är det för någonting som som ligger bakom. Anna Tallwe: Om du skulle göra en liten conclusion av den tantriska livsfilosofin utifrån allt som du har tagit in, all information och så. Om det är någon som lyssnar som känner att jag är precis så där förvirrad som du var. Molly: Jag kan dela lite av det som jag tycker är fascinerande och spännande. Man kan också sätta ord på att jag ser mig själv framförallt som en tantrisk practitioner, en student, snarare än en lärare. Jag skulle säga att jag har tillräckligt mycket erfarenhet inom tantra för att kunna hålla vissa space och bjuda in folk till ett utforskande. Men att det är också viktigt för mig själv och för min egen nyfikenhet att inte identifiera mig med någon som redan kan. För mig är det verkligen fortfarande lärande. Och det... Anna Tallwe: Mm. Tack, det skulle vara sån trygghet när du säger det. Molly: Det finns någonting viktigt i det också. Just som lärare kan man bli lite låst i att man tror att man ska sitta på svaren. Då blir man istället rigid eller ger svar som egentligen inte är sanna. Jag tror att det är en fälla som vi kan hamna i som lärare. Vilket jag också upplever att jag kanske först hamnade i. Oj, vad innebär det? Jag är lärare nu. Då har jag någon slags auktoritet. Då får jag vissa projekten på mig själv och från mig själv. Om vem jag är. Och det har på något sätt blivit en del av min resa. Att navigera det och frigöra mig från det. För det är också bara en ego-grej. Som vi blir låsta blivit. Som förhindrar oss från att vara närvarande och nyfikna. Men med det sagt. Anna Tallwe: Mm. Ja. Molly: tycker jag att det är väldigt spännande med den tantriska filosofin. Det finns ju en otrolig liksom hierarki för det glider ju också in i hela den hinduistiska religion med alla gudar och hit och dit. Så det finns ju liksom väldigt mycket att nörda ner sig för man tycker att det är roligt. Men någon slags grundpelare är ju energin med Shiva och Shakti. Och att Shiva och Shakti är symboliken kommer in för precis som i Bibeln så kan vi läsa saker med en slags bokstavstroende och vi kan läsa saker med vad är symboliken, vad är det för någonting som det här beskriver och det är något så som jag mycket lutar med in i det tantriska också mer som en slags mystiker för att mystikerna har någon slags gemensam uppfattning av av liksom, okej det finns en symbolik i alla religioner som försöker sätta ord på någonting som vi inte kan sätta ord på. Och det förenar oss istället för att det separerar oss den här idén om att jag har en religion och det här är historien som är rätt. Så det så som jag också ser den tantriska filosofin att såhär det finns de här lekfulla filosofierna och bilderna som beskriver då är det obeskrivbara i livet. Men tjivarsaktiga är då de här energierna som är medvetande och energi. Och energi i hela livet, det är liksom våran förmåga att luta oss in och skapa och skratta och känna och känna skam och allt vad det är. Och medvetandet är våran förmåga att se det. Wow, jag ser det. Jag förstår det. Eller jag kan hålla den här upplevelsen. Och jag tycker att det kan... Det beskrivs så fint att de är ett och samma, det är samma mynt, det två sidor och samma mynt. Så fort Shiva blir medveten om sig själv så är det chaktig för det är en energi av att röra sig och det där det finns någon slags här oändligt... komplex intellektuell stimulans också i att så just det men vänta lite hur är livet fungerar och medvetenheten i förhållande till upplevelsen. Men just den relationen mellan upplevelsen och hur vi ser hur vi tar in upplevelsen. Anna Tallwe: Ja. Jag kan tycka att också är alla de här paradoxerna som är hela tiden. Vad är det egentligen som är och vad det som blir och allting är samma men allting är olika. Det är enormt intellektuell stimulans i det att uttrycka också. Molly: Och där finns det någon slags balans mellan att vara i att förstå och att uppleva. Och det är på något sätt där polariteten också ligger. Att fullständigt kliva in i upplevelsen är vår väg till att också förstå den. Och det pratar en av mina, jag har en bok med tantriska suttrar som jag tycker väldigt mycket om och där finns en dialog mellan Shiva och Shakti. där Shiva beskriver för tjaktig fråga hur kan jag, hur kan jag lära känna dig? Liksom jag ser sin storhet, här liksom stillheten att kunna bära allt att kunna vara fullständigt närvarande. Hur kan jag lära känna dig? Och svaret är vägen till mig är genom upplevelsen. Det är bara där igenom som du på riktigt kommer att kunna en lära känna mig. Och där finns det en paradox. Att kasta oss in i upplevelsen och slätta medvetandet. Det är så lätt att komma i kontakt med sin egen självkritiker. Ska jag bara förlora mig upplevelsen nu? Vad betyder det? det bara mina gamla sår som kommer upp? Och så vidare. Vilket kan vara sant. Samtidigt kan vi också förlora oss själva i att aldrig... Anna Tallwe: Mm. Molly: gå in i upplevelse för att vi hela tiden är och ifrågasätter oss själva kring varför. Så den paradoxen är på något sätt fantastisk att snurra runt i. Anna Tallwe: Ja. Ja! Så kan man uttrycka det. Säg namnet på den här boken om du har det för jag tänker det är säkert någon som lyssnar som så här Molly: Den är jättefin. Den heter The Radiant Sutra. Anna Tallwe: The Radiant Sucran. Vi kan lägga den i omsnittsbeskrivningen också. Molly: Ja... Absolut, gör det. Det är väldigt vacker poesi men den har också en förtext som sätter ganska fina ord på också vad tantra är och det kan vara en rolig start. Tips. Anna Tallwe: Så hur ser din tantrapraktik ut idag för egen del? Molly: Min egen praktik består kanske till två olika spår. Ett spår är att faktiskt avsätta tid för att vara med upplevelsen. Min morgonrutin är det största för mig. Den är inte så rigid. Ibland dansar jag, ibland sitter jag i stillhet och mediterar. Ganska ofta läser jag poesi. antingen då i den här sutras eller annan poesi som kanske inte är tantrisk men som för mig är den samma som Rumi. Att verkligen vara i meditationen i idén och att hela tiden återkomma och just att återkomma till de olika stadier för när vi gör det över tid så får jag möta mig själv i det ögonblicket både när jag är ledsen när jag är uttråkad när jag är lycklig. och att ha det där återkommande är det stora. Jag har träffat andra tantralärare som också har sagt, för på festivaler så är det så mycket som händer och så vidare. var en person som beskrev det som en torktumlare av upplevelser. Och att det spelar ingen roll vad du väljer, så länge du väljer någonting som du återkommer till. att det återkommande är just det som får oss att gå in i ett fördjupande. Så för mig är det det att på något sätt vara med morgonen för att vara i fördjupandet. Och det andra spåret är på något sätt att ha öppenheten och nyfikenheten med mig under dagen. Öppenheten som är okej, vad... Anna Tallwe: Mm. Molly: Vart är jag, vad upplever jag, vart lägger jag min uppmärksamhet och förstår kraften i hur jag använder min uppmärksamhet. Så där finns det väldigt mycket i riktningen av energi eller magin i hur jag förhåller mig till mitt eget inre i förhållande till yttre. Så det blir på något sätt hur jag praktiserar min tantra under dagen. Och det kommer ju väldigt mycket från att vara nyfiken på filosofin, att läsa. Anna Tallwe: Mm. Molly: men jag kommer aldrig kunna läsa mig till det om jag inte heller hittar stunder att applicera det på. Så det är på något sätt att ta in det intellektuella, det nyfikna och sen hitta sätt att utforska det under vardagen. Anna Tallwe: Mm, mm. tänker mycket på det där att vi kan vara lite junkie, vi som gillar den här världen. Det finns en fälla att gå i. Jag behöver den läraren också, den kursen också. Det kan bli en väldig relians på det. I det har jag upplevt för egen del, men också människor runtomkring mig. Det händer ju vardagen. Det är när går på ICA som jag får en utmaning eller när mina barn gör någonting. Det stora är att inte glömma det. Där tänker jag också på... Men community, hur viktigt är det? man omger sig med? Om man kan dela det här? Molly: Mm. Anna Tallwe: för hjälp att bli påmind i sin vardag. Inte bara från läraren på workshopen eller så. Molly: Mm. Verkligen. Och också, här kommer det åter igen det här med den klassiska tantran eller neotantran. Vart är vår nyfikenhet? För jag tror också att det är väldigt viktigt att följa vår nyfikenhet. För det är så lätt att fastna i någon slags idé om vad du önskar av dig själv. Och att det kanske inte är vad du... Vad är det som du verkligen längtar efter? Och jag tror att vi på något sätt behöver gå igenom våran längtan. för att hitta våra vägar. Ibland behöver vi snurra några varv. Det kanske är att vara junkies och gå på workshops. Och att någonstans, vid något tillfälle så kommer det vara så men jag längtar inte efter det här längre. Jag längtar efter att gå djupare eller jag längtar efter att gå in i mer stillhet. Jag längtar efter att gå mer inåt snarare än utåt. På något sätt tror jag att vi naturligt når den punkten. av att följa våra nyfikenhet. Och att hitta acceptansen i det. såhär, ja jag var tvungen att snurra runt i liksom i tio år och gå på massa sexfester innan jag inte längre var nyfiken på att göra det för att uppleva den här kärleksaffären med livet. Anna Tallwe: Ja. är en skålighetsaffären med livet. är ju... ja. Okej, men nu pratar vi om den klassiska tantran och vad du har fått från det. Och sen så finns det ju den där neotantran. Vad vill du säga om det? Är guldet där? Molly: Jag tror guldet är att få möjligheten att öva. Att få öva på relationer. är helt otroligt tycker jag. det finns en sådan... Det är en så stor del av våra liv att vara i relation. Det är så enormt. Och det är någonting som många tar för givet att vi ska kunna bara gå in i. sexualitet och kärlek och kommunikation. Och de här rummen som är avsädda för att, okej men nu kliver jag in med medvetenhet på att vara ett slags övande. Vem är jag i förhållande till någon annan? Vad gör jag när min lust kommer upp, när min rädsla kommer upp? Jag tror att det är ovärdeligt att få kliva in i rum där vi, där som är till för att vi ska få möta de delarna i oss själva. med inställningen just att jag är här för att öva. Det tycker jag är så otroligt vackert. Det finns en ödmjukhet i det också att släppa taget om att vi tror att vi ska kunna och tillåta oss själva att vara som nybörjare på vem är jag i förhållande till dig? De som är ett stort de liksom, vem den är. Anna Tallwe: Och att de här stunderna kan vara ibland ett par minuter. Och man kan lära sig hur mycket som helst på ett par minuter om sig själv. Och ibland kan det vara flera dagar. Molly: Mm. Mm. Ja, nej det finns någonting som är så vackert i det. Och sen tycker jag också att det som är väldigt väldigt vackert med tantran är att det bjuder in till så mycket långsamhet. Anna Tallwe: Mm. Molly: Och det har varit väldigt stort för mig också i utvecklandet av min egen praktik i Central Shibari. Att på något sätt, det är som att för varje år som jag har varit lärare så har jag bara sett att det behövs ännu mer långsamhet. Och det hade fortsatt att fascinera mig för att när vi kliver in i långsamheten så är det som att vi har möjlighet. också fånga oss själva i det automatiska mönstret, i våra låsningar, i våra people pleasers, vad den är för någonting och att navigera på ett annat sätt just med den nyfikenheten eller att pausa, att hitta andra ord. Jag tror att långsamheten är någonting som är ett otroligt verktyg för att skapa om en väldigt samla möten där vi är väldigt vana just i intimitet att köra över oss själva för att det finns så mycket sårbarhet i det intima mötet och det finns mycket rädsla. Vad sa du? Anna Tallwe: i lång somheten. Tänk att sårbarheten blir ännu tydligare i långsamheten. Molly: Verkligen. Verkligen. Och det kan ibland vara en anledning till att vi undviker långsamheten för att där kommer sårbarheten upp. Men när vi då undviker långsamheten och sårbarheten då kör vi också över oss själva ganska enkelt. Så det är någonting som jag verkligen är otroligt tacksam för att jag har varit i kontakt med. som kommer väldigt mycket från neothantran för att där vågar vi också mötas i den just. För det är en sak att sitta på kammaren och vara i kontakt med sin långsamhet och det är en helt annan sak att göra det när vi kommer in i mötet. Och det tycker jag är väldigt vackert att bli på min dom. Anna Tallwe: Mm. Ja, precis. Och det här är ju någonting som inte slutar åtminstone inte. Det har inte slutat i mitt liv hitentills i alla fall. Och plötsligt kommer det en ny sån här, just det, en ny insikt kring det här med långsamhet. Att, det finns mer och det finns mer. Och det stimulerar mig väldigt mycket. Molly: Mm. Anna Tallwe: Men det är också hur djupt i relation till hur djupt jag vill gå för egen del. Det är avhängt av långsamhet. Men du, är ju lärare också och du har mött så många människor i Senchur, Shibari, Rum och på andra sätt. Vad skulle du säga är kanske den största utmaningen för män respektive kvinnor eller människor i relation till intimitet, relationer? Vad är det du ofta möter? Molly: Jag tror att jag upplever... ganska liknande rädslor i män och kvinnor. Men kanske en viss skillnad. Men det handlar i princip alltid om att våga kommunicera våra behov. Och det finns ju kanske i regel en större utmaning att det är fler kvinnor som behöver eller önskar be om mer långsamhet eller gränssättning. Och män som på något sätt verkligen verkligen inte vill göra fel men är rädda för att göra det. Och där finns också någonting som behöver kommuniceras. Vad behöver jag kommunicera för att känna mig trygg i det här mötet? Så att jag inte ska behöva tassa på tå för att inte göra någonting fel. Så den här otroliga sårbarheten i... det och ska jag bita ihop? Ska jag genomrida det här? Ska jag utmana mig eller inte? Och att det ofta inte finns ett självklart svar på det. Om vi i stunden är redo för en utmaning eller inte. Det är på något sätt bara upp till oss. Och den tror jag att många har... Om man... Många tampas med hur ska jag förstå det här nejet som jag har i mig? Är det någonting som jag ska utmana i den här stunden? Anna Tallwe: Mm. Molly: eller är det någonting som jag ska hedra och kommunicera? Det tror jag är någonting som väldigt många navigerar för att... ja, säger... Anna Tallwe: Mm. Där skenar Där tänker jag ju den här tantriska praktiken som du pratar om. Att ha något att återkomma till. det är en förutsättning för att hitta mer och mer när det ja och nej. är sant? Det ena behövs för det andra. Molly: Verkligen. Ja, och att det finns inga room, det finns inga safe spaces för att vi kliver alltid in, vi kliver in i livet med potentialen att möta det som är där. Och så är det med alla möten också. att det på något sätt bara är upp till oss själva att hitta, okej, vad är det för någonting som jag vill möta i den här stunden. Och det som du säger är väldigt vackert, det är vägen. jag tycker om att uppmana till att ha det. Det är inte en dålig upplevelse att uppleva skav. Och att behöva prata om det i efterhand. Det är snarare så som vi lär känna varandra. och den här konsentkulturen som liksom, okej nu ska vi se till att det blir skav eller att det inte blir fel. Det är jättevackert att vi har som intention att skapa så mycket trygghet vi kan. Men det är också jättevackert att i efterhand se, wow, jag hade behövt kommunicera det här istället. Och det var ingenting som var fel med att det inte blev kommunicerat. Utan jag fick en till nyckel. Vilken vinst! Wow, nu vet jag det! Jag behöver fortfarande öva på att våga säga det här. Vad fantastiskt att jag fick bli påminn om det. Så den typen av glädje för upplevelsen i sig även om det är en negativ upplevelse. Det tycker jag är väldigt vackert att jobba med i sådana här space. Anna Tallwe: Mm. Tack för du säger det. Det är viktigt att prata om. Vi kan ha de bästa av intentioner och det är vackert. Men det finns också ett enormt lärande i när jag inte kan säga nej eller när jag inte kan säga ja. Molly: Uff! Mm. Mm. verkligen. Anna Tallwe: Alltså Molly, som sagt, vi har ju aldrig pratat innan och jag har bara haft en klavor av dig och en intuition. Det här samtalet känns som att jag vill bara ha mer Molly. Det är så mycket som resonerar i mig och hur jag tänker och ser med tantran. Och jag tycker om att du både... Som sagt, är väldigt förkroppsligad det här. Det är svårt att kanske få ut en sån här podd, men det vet jag. Men också att du har en enorm andlig kontakt och den här intellektuella nyfikenheten på att, okej, men hur hänger det ihop då? Så den kombinationen attraherar mig väldigt mycket för att finnas. Molly: Mm. Anna Tallwe: Jag tycker väldigt mycket om när du säger det här med tala och upplevelsen också. Att vi behöver göra såhär till upplevelsen också. Och vi behöver göra såhär till det mentala. att den... leken med det. Vad har du mer tänkt? det någonting du har tänkt som om du också vilja få medla via den här podden? Molly: Jag tror att det finns någonting just i nyfikenheten som jag tror är våran vackraste guide. att många gånger så är det som vi är mest nyfikna på någonting som också skrämmer oss. Och att det finns någonting som är så vackert i den polariteten att Det förmodligen alltid kommer vara så. Och att luta oss in... Att luta oss in med nyfikenheten mot både längtan och rädslan. Det tror jag är någonting som jag själv har som en stor del i min egen praktik, i mitt eget liv. Men också som en stor del av det som jag lär ut. Anna Tallwe: Mm. Molly: liksom hedra, just det när det finns när det finns en nyfikenhet så finns det oftast både längtan och rädsla och hur kan jag vara nyfiken på dem båda? Det tror jag är någonting som jag tycker är ett fantastiskt sätt att liksom navigera. Anna Tallwe: Jag tänker att just repen, om vi pratar om repen så är det mycket det jag kan höra. Att repen kan verkligen vara en symbol för många. Det finns en längtan men det finns också en rädsla. Det finns en massa tankar och föreställningar om rep. Molly: Mm. Mm. Anna Tallwe: Jag tänker att det är säkert någon också som lyssnar nu som är så här, men det där med Kibari, finns en längtan men det finns också en rädsla. Molly: Ja, och nu pratade vi inte ens särskilt mycket om sensual shibari som praktik. Men verkligen, finns ju så mycket där. jag kan bara nämna att det är, ja, att det är, jag jobbar väldigt mycket med långsamhet även i min shibari-praktik. Och att långsamheten blir vägen att kunna vara med med längtan och rädsla samtidigt för det blir verkligen vårt sätt att kunna luta oss in i en känsla av trygghet. Och det tror jag är så himla viktigt när vi utforskar någonting som rep, särskilt när vi är nya. Så blir det ett så fantastiskt element för att verkligen känna kroppen och känna sig själv när vi lutar oss in. Anna Tallwe: Sensual Chibari, vad var det som gjorde att du utvecklade åt det hållet? Molly: Det är spännande faktiskt för jag under något år så slutade jag hålla på med rep för att jag tänkte att det inte var min grej för att jag hade svårt för att hitta den där dominanta rollen inuti mig själv. Att binda på det sättet som kanske oftast förekommer i BDSM som är lite mer om man har en viss aura av just Ja men jag tror att det beskrivs just med ordet dominant. Det finns en hårdhet eller det finns en känslokallhet eller ett utmanande. Och att jag tänkte att såhär nej men det här är nog inte, det kanske inte riktigt är jag längre liksom. Att det fanns någonting i mig som ville ha någonting som var mer men lekfullt, mjukt, kärleksfullt. Jag häll på väldigt mycket med kontaktimpro istället. började dansa, något sätt släppte Shibari praktiken och kom i kontakt med tantran. Och när jag hade gjort det, när jag hade haft de här praktikerna som var annorlunda, så plockade jag upp repen på ett helt annat sätt och märkte att wow, jag behöver inte vara dominant eller hård när jag binder. Jag kan vara mjuk och kärleksfull och dansant och lekfull och fortfarande. Ta kommandot, guida den andra personen i en upplevelse, utmana den, var i, jag hittade mitt sätt att vara dominant. Och det var väldigt mycket genom dansen. Jag är väldigt inspirerad av kontaktimprovisation i det sättet som jag binder. Sensual Chibari har verkligen kommit från den smältpunkten av min egen tantriska praktik och min danspraktik. Och hitta hur Anna Tallwe: Mm. Molly: Kan jag mötas i Repen för Repen är så otroligt fantastiskt kreativt medel. Jag tycker att det är så kul just med kreativiteten. Kreativ intimitet. Det är de två bästa sakerna i mitt liv. Få mötas känns det som. Så det är verkligen min ingång till Rep nu. Där finns det definitivt saker från BDSM-praktiken också. Anna Tallwe: Ja. Mm. Molly: Jag ser det inte som en renådlad BDSM praktik utan verkligen en smältpunkt mellan dans, meditation, tantra, BDSM. Anna Tallwe: Det är dags att börja avrunda det här samtalet. Jag frågar alla gäster om en låt som man kan få ligga till i Tantra poddens Spotify-lista. Har du valt någon låt? Molly: Ja! Ja! Jag har valt en låt. Jag har en låt från min self pleasure lista. Det tyckte jag kändes roligt. Det vill ni va? Kan ni också få. Men den här låten heter Slow Down och den är bara såhär typ Anna Tallwe: Ja, det kan bli från hela listan eller? Mm. Molly: härlig R &B vilket jag också tycker är härligt att bara gå in i en slags guilty pleasure och den är bara juicy. Slow and juicy. Anna Tallwe: Wow! Slow and juicy, that's the way! Molly: Så kul att vara här och prata med dig.