Anna Tallwe: Ja, vi sitter faktiskt här för andra gången. Vi gjorde en inspelning för ett par veckor sedan som tekniskt blev det något problem med. Där kan man välja att tycka att det är jättefrustrerande. Eller så kan man välja att tänka, okej då är det någonting annat som ska bli. Så jag tänker att vi har valt det. Nu ser vi vad som kommer den här gången i det här samtalet. Precis, det blir spännande. Jättespännande. Det som vi pratade om innan du skulle vara med på den, var den oflummiga tantran. Jag älskar att göra tantran oflummig. Den är ju det i sin essens. Så det man kan göra är att man kan göra den flummig. Det brukar inte jag göra. Det var bra perspektiv. Berätta mer för att jag tänkte att det blir mycket föreställningar om tantran som flummig och det finns också flummi tantra. Så berätta med din ingång. Ja, just det här kom ifrån att jag fick feedback av en deltagare som sa Mia det sättet som du lär ut tantra på är helt oflummigt och jag älskar det. Ja, men det är ju verkligen så att för mig är tantra helt oflummigt. Det handlar om att vi kommer i kontakt med en dimension av verkligheten som vi ofta missar i vår moderna livsstil. Och att vi också fördjupar in i den dimensionen av vår livsupplevelse som handlar mer om den inre världen och hur det känns inuti kroppen. Att leva sitt liv från det perspektivet, det ger en annan livsupplevelse. Och det är inte uppmuntrat i vårt samhälle alls. Det kräver liksom en lite dedication för att man ska... fördjupa det i sin egen kropp för att kunna leva det. Det går fram i och ur det där. Man kanske behöver ha en practice för att fördjupa det i sig själv. Ju mer har en sån practice, desto mer kan man leva det i verkligheten. Det vill säga walk the talk. Och integrera den upplevelsen i sin vardag. Det blir nåt man bara gör när man åker på kurs eller har en lärare. Sensen av det här är ju något som man upplever med sig själv. I sin egen, inre livsupplevelse som man också kan dela med andra. Gör att det här är ingenting som uppmuntras i samhället, det inre och kroppen. Vad är det som det faktiskt ger till samhället? Ja, det är ju liksom... ett stort kapitel men för att göra det enkelt så har vi liksom ett överslag mot att livet ska handla om att prestera, göra, vara bra på saker. Det bygger lite på en illusion om att vi ska ha kontroll på saker vilket vi ju bara kan inbilla oss att vi har. Och att liksom det handlar väldigt mycket om att vara aktiv och göra saker, premieras ju. Att jobba med intellektet premieras också väldigt mycket i skolan. alla sådana situationer. De bitarna behövs i livet, det är så att det är något fel på dem. De har tagit hela utrymmet. Vi behöver ha en stor del av utrymmet till det som man kallar för varande. är att känna, vila, finnas till, reflektera. och fördjupa in i klok, att vara klok snarare än smart. Det alltid vara en bra definition. Det är lätt att Tantran handlar ju om att komma i en djupare kontakt med kroppens intelligens. Den intelligens som fungerar annorlunda än vår kognitiva intelligens. Vi behöver båda för att fungera väl. Som det är nu så har den Den kognitiva intelligensen har tagit hela fältet. Det finns inget utrymme kvar för att det uråldriga människans förmåga till intuition, visdom, intjänande, kunna veta saker som inte är helt logiska och låta sig guida sig ifrån att livet för oss inifrån istället för att tänka ut vad vi ska göra hela tiden. Och du pratar också om daily practice. Vad betyder det? Vad behöver man göra för att få en kärn? Jag tänker att det är alltid bättre att göra lite än ingenting. Jag är väldigt dedikerad och gör långa meditations- och yoga-sektioner nästan varje dag, antra-yoga. Men det är ingenting som de flesta gör. Man får hitta vad det man kan göra. En väldigt enkel väg är att träna sig mer på att känna hur det känns i kroppen. Att vara mer i kontakt med sensationer och förnivelser i kroppen. Kroppen signalerar våra behov. Mindet har ofta bråttom och därför en tendens att köra över behoven. Det leder till väldigt många problem när vi kör över våra behov. är en epidemi i samhället av människor som... Kör över sina behov för att passa in i systemet. Och så blir man utbränd och deprimerad och så tror man att det är något fel på en själv. Men vi behöver ju leva liv som matchar våra behov och det uppmuntrar ju inte vår samhällsstruktur som det är nu. Så det kräver också dedikation att ge sig själv tid till den här inre utforskningen. För att bli lite mer konkret då så... Att bara då och då under dagen ta en stund, sätta sig ner och blunda och känna hur känns det i min kropp nu? Vad är det som pågår här inne? Och att då kanske inte primärt analysera varför jag känner som jag känner utan verkligen känna essensen av hur det känns i kroppen. Vara intim med essensen av hur det känns i kroppen. Och då blir vi medvetna om en massa saker som vi ofta är omidvetna om. Det som är vägen till att kunna så småningom vila i varandet där vi liksom tillåter allt det här som vi har varit omedvetna om att få ett utrymme för det är det som är guidningen som inte tillåter det så missar vi guidningen. Det är lite svårt i början i den här initiala fasen där man vet inte riktigt vad man känner och man känner kanske ingenting som känns som någon guidning direkt. Det inte det som kommer först, utan det kommer med tiden. Jag tänker att man får börja någonstans. Tålamod är en väldigt viktig ingrediens här och det är också en bristvara i vårt samhälle. Allting ska bara gå så himla fort. Det ska vara mer och större och bättre hela tiden. Och tantra är precis tvärtom. Det handlar om less is more. Att vara i och känna mycket i det som inte ser så himla mycket ut för världen på utsidan. Och vi har undervärderat den kvaliteten enormt mycket. Jag märker med mig själv och med andra människor som jag möter att när man börjar uppvärdera den kvaliteten så leder det till att man successivt mår mycket bättre, får bättre relationer och också liksom det här med varför är jag här, vad ska jag göra med mitt liv. Har också sin källa i varandet liksom. Hela min verksamhet har ju växt fram därifrån. Ja, det är så inspirerande. Men jag tänker också att många, including inklusive mig själv för 20 år sedan när jag började utforska det här. hade ett enormt påslag av stress, ångest, oro. Så det där att bara inom situationstecken stanna upp och känna in, det var nästan omöjligt och hela tiden förhandlades det bort också. Jag orkade inte gå dit. Jag orkade inte komma dit. Och jag tänker att är också en samhällsepidemi skulle jag vilja säga, att väldigt många har den verkligheten. Vad tänker du kring det? Ja, men alltså precis det som du säger att det inte är lätt. Man kan se det lite grann som att tända av från en drog. det blir ju lite av en drog det här att springa och jaga livet hela tiden. Och det ska vara mer och det ska vara massor hela tiden. Man kommer aldrig ner i vila och då har kroppen den vanan och då behöver man kanske hjälp. Det här är en del av den här processen att inse att man inte klarar allting själv. Det är liksom en viktig aspekt. Det är därför vi har retreats till exempel där man kan samlas många och göra det här tillsammans. Men också att man kan göra det med sina vänner och om man har någon intim partner eller någon tränning. Man kan ju bara ha någon träningspartner också. Där man liksom... ...hjälper varandra in i den här närvaroen. Och det är ju där som den sexuella aspekten av tantrar också kommer in. Som en hävstång liksom. Att man kan använda sig av det sexuella energiflödet i kroppen för att känna mer. Alltså det är en väldigt... Det sexuella energiflödet är ofta någonting som man känner tydligare än andra saker. Det är liksom lätt att känna det helt enkelt. Och människor vill generellt. Precis. är relativt plattform. Ja. Och det är ju många tantragurus genom tiderna som har liksom sagt att ja men... Vi använder bara sex som ett sätt att få in folk som börjar meditera. Lite så är det på ett sätt. I grunden handlar det om att till slut är det dit vi kommer. Att kunna lära oss att vara intima med oss själva. Som är en meditation. Men alla ingångar är väl bra, tänker jag. Exakt. Och jag tänker om man tänker ur ett samhällsperspektiv så sexualiseringen finns det inget underskott på. Nej. Där finns ju väldigt mycket. Ja. Ja och den kollektiva idén att allt ska sexualiseras den har ju tyvärr också zipprat in i tantran, någon bakväg. Därför att tantran inkluderar sexualitet men nu verkar det som att om man läser någonting i media om tantra så är det bara sex och gärna gruppsex och orger och sånt och lite flumm på det liksom. Det är ju verkligen inte vad det handlar om utan det väldigt enkelt att vara intim med det som är. När det gäller den sexuella energin så är det ju att Processen tycker jag handlar om att lära känna den sexuella energin och hur den fungerar i kroppen. Det fungerar sexuella energi. Jag tänker att det människor som lyssnar som kan tycka att det låter lite flumigt. Ja, okej. Vi är sexuella varenser. Vi är skapade i ett möte mellan ägget och spermien. Så man kan säga att vi är sex. på ett sätt. Och då blir det ju mycket bredare definition av sex än bara till exempel samlag eller vad man kan definiera det som. Där den sexuella energin finns levande i våra kroppar hela tiden. Som en ganska större del av tiden är den ganska lågmäld. Den är så lågmäld att de flesta inte ens märker av den. Utan de märker bara av dem när de är i en uttrycklig sexuell situation. Då kan man förförsera att den energin är blockerad, brukar det pratas om. Jag tror aldrig att den är helt blockerad, utan jag tror att det är alltid en gradskillnad. Det handlar om hur mycket man känna den, hur mycket man kontakt och tillgång till, och såklart hur mycket flödar den. Om vi är väldigt tajta och spända i våra kroppar, speciellt i våra bäcken, så är den ju förstås inte fullt flödande, men det finns ju alltid någon... någon flödande sexuell energi i våra kroppar. det är ju liksom en resa till att kunna känna den energin i stort sett alltid och att inte, alltså att den inte blir någonting som stör livet utan som en tillgång till livet. För ofta när jag pratar om det här så säger folk, gud vad jobbigt det skulle vara att gå runt och... känna sig kåt, jämnt. Det är inte riktigt på den nivån. Det är en sån mycket lågmäld. Om man tar jättekåt och så skruvar man ner det med 98 procent eller någonting och känner att det bara är skönt att ha en kropp där det rör sig någonting skönt inne i kroppen hela tiden. Det gör ju livet väldigt vackert. Jag upplever också att ha det intimiteten med mitt eget sexuella flöde, som alltid i mitt liv. Det gör att jag får ett annat perspektiv på livet. Det är svårare att dra in mig i saker som jag inte har lust med. Urskiljningsförmågan blir annorlunda. Jag tackar nej till väldigt mycket av det här konsumistiska. Och vill mest bara... njuta och jag behöver typ inte göra något annat än att sitta still för att njuta. Det blir liksom... är bara kakan eller filmen eller vad det nu är som vi får klubba med njutning. Jo alltså det är klart att jag gör sådant ibland men ja om du fattar det stora perspektivet liksom. Jag alltid vad du menar. Men jag tänker också för det du säger är ju det här det lågmälda och att det inte är den där liksom explosionsartade kotheten. Om vi kommer tillbaka till det sexuella så är det ju också en practice som kan vara väldigt svår att förstå just i det sexuella mötet. För där är det också oerhört mycket lågmäld som åtminstone i mitt liv bara försvann förbi innan jag hittade det inrelissnandet. Ja men absolut och det är ju där som den den liksom practice kommer in då i den sexuella aspekten av Tanta när vi väl är i en sexuell situation så är det ju väldigt liksom specifika saker man kan vara uppmärksam på och det är ju just det här när det kommer in liksom görande i sexualiteten där man liksom börjar försöka få något att hända. Tyvärr så är det ju så som sex lärs ut till tonåringar att man ska pilla på varandra på vissa sätt för få något specifikt att hända och sedan ska man då uppnå ett mål på slutet som ska vara att alla båda ska få en orgasm och då är det liksom lyckat. Det ju copy paste från näringslivet egentligen kan man säga att det liksom är det ska bli något av det här liksom och något väldigt specifikt resultat orienterat. Hur skulle du lära ut sexualitet till tonåringar? Ja, jättegärna. Hur? Jo, alltså... Genom att kanske berätta lite om det här som jag ska berätta om nu då. För det borde kunna vara liksom tillgängligt även för tonåringar. Så det att man får närma sig sexualiteten inte ifrån ett görande perspektiv utan ifrån ett varande perspektiv. Där man bara vilar tillsammans och väntar in att kroppen... kropparna själva uttrycker det som är sant. Och då blir det mer av en dans. inte så här du gör något på mig och jag gör något på dig utan våra kroppar rör sig liksom. att där har ju kropparna, min liksom grund som jag utgår ifrån det att kropparna är tantriska. Men vi ger dem ju inte liksom utrymme att uttrycka det för vi har så bråttom och ska göra någonting som ska hända någonting. att när man då märker att energin börjar bli mer intensiv att man inte liksom bara omedelbart rör sig med den intensiteten då utan att man är kvar i intimiteten och slappnar av, släpper taget, mjuknar och ser vad händer med energin om vi inte bara rusar mot målet. Och då börjar den ju röra sig inåt. och man kommer till de här hel kroppsupplevelserna där hela kroppen är orgasmisk snarare än att jag bara liksom får en orgasm. Det är någonting annat, det kan man ju också få men att vara orgasmisk är ju någonting som man kan uppleva under väldigt lång tid och njuta väldigt mycket av så att man får ju väldigt mycket mer tillfredsställelse av sexualiteten med det perspektivet. Det är en konkret praktik i att älska. Att liksom leva kärlek. att det är ju intimiteten som leder till kärleksupplevelsen. Intensiteten leder inte så specifikt till kärlek. Den leder mer till eld. Det är också fint. Och det lär man sig reglera så att man kan ha både och och alltihop. Men det måste ha sin grund i intimitet och kärlek och varande. Här är vi tillsammans och vad vill kropparna uttrycka? Just det också att låta mindet vila. att alla de idéerna som mindet tar om sex är inte så hjälpsamma i det läget. Det pågår en massa tankar här, men här finns det kroppar och vad vill de? Det tycker jag också man ofta hör i tantrarum, att själva den här resan av att... ta sig dit här och så plötsligt kommer den där tanken, där gamla programmeringen av att okej nu ska jag få grass med dig, nu ska jag göra det här, nu borde vi och så påfå den tanken och komma tillbaka och att det liksom är väldigt starka programmeringar, väldigt många människor som kanske har levt 30-40 år av sin sexualitet i det sättet och plötsligt ska det lära sig om eller så. I den processen det viktigt att man inte felgör de tankarna eller försöker få tyst på dem. Det tänks nu en massa. Men finns nånting annat som är viktigare, som jag vill dedikera mig till och som på sikt tar mer av min uppmärksamhet så att jag blir mindre intresserad av det som tänks. Det är viktigt i allt man ska lära sig i livet att man måste ha en ingång som drar en in i nånting som blir mer intressant än det gamla. Det går aldrig att sluta med något utan att ha en väg in i något annat. Det är väldigt viktigt. Det där det här har en tydlig koppling till att tända av från en drog. Man brukar säga att the cure for addiction is connection. Och att vi hittar en kontakt, en medmännisklig kontakt som gör oss mer intresserade än... Allt det där som tänks. Det kan vara lättare att ankra det tillsammans med en annan människa. Men på lång sikt tror jag att det är viktigt att man också har den kontakten med sig själv och sin egen upplevelse av det gudumliga. den nu är. Primärt hur den känns. För det finns ju väldigt mycket idéer om Gud. Och inom tantran så släpper vi lite de idéerna och undrar hur det känns. Hur känns det gudumliga i mig? Och det är en helt annan resa. Och det är så fint och jag tänker, jag kommer ju själv från en alkoholism så jag vet ju om vi nu pratar beroende, alltså den här slumpen av att när jag drack så var jag i kontakt med allt och med andra och med mig själv. Och sen när jag fick omlära det att, men det är kontakten som händer här och ännu... Viktig del av det var ju de här tantrarummen också. få utforska det var det läskigaste jag gjort i hela mitt liv. Just att liksom, det är här det finns. Jag tänker också det du sa tidigare, att vi klarar inte det här själva. Vi behöver hjälp. Och jag skulle aldrig klara att sätta mig själv hemma och meditera i någon form av... Jag behövde verkligen de här helgerna, här bygogarna, korsorna och så. För få fördå också för identifikation i. För mig var också min identifikation väldigt långt ifrån den världen. Jag tänker upp så att jag möter många idag som är lite nyfikna på tantran. Men jag är inte sån. Jag har inga vänner. Vem hör ändå en röst? som vill. Fint att du delar det för jag tror många kan känna igen sig det och också att alkoholism är ju liksom en ganska substans orienterad form eller den är substans orienterad form av bron. Men väldigt många bron som vi har är ju inte det är ju för sig telefonen kanske man kan kalla för en substans. Men men liksom att det är det. distraktioner generellt sett i livet. Så vi gör en massa saker som inte när oss inifrån. Det låter så tungt när man pratar om det som en drog. Det är vardagsval hela tiden. Just det här att det är alla framgångsrika program som hjälper med beroende bygger på att man skapar en samhörighet i en grupp. För att det är där som vi då kan våga vara oss själva. autentiska visa att det här är jag och det är sant. Jag behöver inte gömma mig. Jag behöver inte ha alla mina försvar. Utan det är tryggt att få vara sant. Det tror jag är något som alla längtar efter. Jag tänker också att det som skapas i många tantrasammanhang är ju riktigt djupa relationer. Det finns ett överflöd av vänner i de flestas liv som väljer att utforska det här med riktigt djup kontakt med varandra. Man kan ha väldigt djupa samtal med någon som man inte har sett på ett halvår och så plötsligt har man tio minuter och så kommer man direkt in i essensen av det som är levande för just mig i mitt liv just nu. så pratar man om det. Utan filter. Det är ju väldigt vackert. Det är också en form av kärlek. Tack. Du pratar också väldigt fint om det här att leva från det där stället där den inre rösten får mer utrymme. Och det också påverkar livet. Du har byggt upp hela din verksamhet därifrån. Vad tänker du, och du pratar näringslivet också som en spegel. Vad tänker du utifrån ledarskap och näringsliv och tantra och hur kan man använda det? Essensen som jag har när jag utbildar är det som jag kallar för modig ledarskap som också skulle kunna vara så tantsig ledarskap men det blir lite svårt att få chefen och betalare om det heter så. Än så länge vänta bara. Men det är ju man kan säga en boddig leadership är kanske samlingsord och det handlar liksom om hur kan jag leva i djupkontakt med det inre. i mitt ledarskap så att det finns någonting att hämta liksom något sant att hämta mitt ledarskap ifrån som inte bara är sådana här idéer om vad alla andra tycker och tänker eller vad jag bor utan det så jag känner djupt in i mig om man är kvinna kanske i min livmoder att det här är rätt beslut att fatta det är inget snack om saken. Sedan kan man fortfarande vara öppen från andra perspektiv och ta in och så där men det är att ett liksom Krafthulls ledarskap kommer ju från att man har en livsupplevelse som man verkligen kan stå för. Så det här är något som jag låter mig guida sig ifrån. Och det kan ju appliceras om man är chef på ett företag men det kan också appliceras i en tåsamhet eller i en föräldrarroll. Det är så relevant överallt det här med att vi liksom står i att vi har någonting inne i oss själva. som inte talar bara för mig utan för helhetens bästa. Det är också det som är ledarskap man ser till helheten. Det handlar inte om en jag-orientering utan snarare tvärtom. När man får en djupare kroppskontakt och en djupare intuitiv förmåga så ser man väldigt mycket bortom sig själv. Man ser det här helhetsperspektivet. Och det är liksom också essensen av tantran. Ordet tantra betyder väv och det pekar mot att allting är sammankopplat. Och när jag känner ser klart att det är så då är jag liksom hemma i någon existentiell grund. Men så länge jag låter mindets idéer om separation liksom leda mig i mitt liv. Separation är liksom Ja, motsatsen till helhet och upplevelsen av att vi är separerade individer som inte liksom påverkar varandra. Det är en illusion att man kan vara en individ som är bortkopplad från allt annat. Och när man är ensam och ledsen så känner man sig ut som det. Så ju mer man landar näringslivet, om man är stressad och pressad eller liksom i sin yrkesråd, då känner man ju också separation. att jag är upp till mig och det jag som ska och jag måste träcka svart och jag måste... Ja, verkligen. ...komprimerat istället för det jag känner när du pratar så är det luft och vidgat. Ja, precis. Och det är så otroligt skönt att släppa jagorienteringen för det ger så mycket utrymme för annat. Det är därför som det är så viktigt när man då äger den här processen av att hitta vad jag ska göra med mitt liv eller vad är min livsuppgift som många går och funderar på. Att verkligen se bortom jaget. det är någonting mycket större än jaget som ska levereras här genom mig. Det handlar inte så mycket om vad jag vill primärt utan det handlar om vad är livet här för att leverera genom mig. Det som jag gör idag är ingenting jag någonsin tänkt att jag vill göra. Det har växt fram ur att jag har lyssnat på den här inre rösten. Till exempel hade jag ganska många året motstånd till att kalla det för att jag undervisar i tantra. Jag kallade det för allt annat än det. Jag vill inte förknippas med den här flummiga bilden av tantra. Eller det som media tror om tantra. Men till slut så blir det också att man får lite egen är istället ta tillbaks ordet. Det kan också vara det här som inte som är väldigt enkelt. Det är enkelt i teori och det tar lite tid att lära sig praktisera. Som allt man ska lära sig praktisera. Jag tänker också att jag har precis samma resa som du. Jag ska aldrig identifiera mig som tantra officiellt. Så sitter jag här med tantrapodden. Det är det mest roliga jag kan göra i livet. Fokonvaldning och skapade mening för människor. precis. Livets humor också tycker jag. Ja, jag tänkte just på det där som var ingången här med det här med flummigt och så. Att liksom det där som du beskriver att många har en längtan men de identifierar sig inte med den subkulturen som tantran liksom och då blir det svårare att komma in. Så därför som det här känns viktigt att vi vill göra det tillgängligt för vem som helst egentligen för det är relevant för vem som helst. Alla vill väl ha ett härligt kärleksliv och sexliv och liksom veta vad som är mina gåvor till världen och kunna ge och manifestera dem och ha liksom goda relationer och ett helst också djupsinnisfrid, vilket inte brukar hända i det första steget, men det är ju verkligen en del av helheten. Precis, det här med identifiering och att det kan vara ett stort steg och åka på en tantrakurs. Och du som håller så oerhört mycket i retreats och utbildningar och möter väldigt många människor. Vad är det du ser att... Vad är det som gör att människor till slut vågar? Och vad är det för rädslor som hindrar fram till dess? Ja, men faktiskt ganska enkelt så tror jag det största liksom... Vägen in är nog ändå att de har någon som de känner, som de litar på. Som delar en upplevelse som liksom känns sann och viktig för dem. De har varit, och du måste också åka på det här. Och det är en väldigt långsamm väg. Den funkar och det är fint. Men vore det inte fantastiskt om man inte behövde ha privilegiet att ha en bestis som varit på tantrakurs för att kunna få tillgång? Jag får lite på gissningarna. Ja, hur gör vi? Precis. Jag tror att en av nycklarna är det att försöka beskriva tantran utifrån något väldigt vardagsnära. Eftersom det för mig alltid har varit väldigt vardagsnära så är det en ganska enkel uppgift. På tal om vad din grava är till världen. Att du har lett för det. Det ligger längre nära. Ja, det är fin också. Ja, det är fin. Jag fick någon fråga. Man formulerar sig på olika sätt om samma saker. Jag satt och pratade med nära vän som frågade om vad jag gör. Jag att jag ville bara visa människor att de är gjorda av kärlek. Det kom spontant. För att jag ska kunna visa det så behöver jag känna det själv. Att visa det kan jag inte göra genom att förklara. Man måste vara i samma rum och kunna guida in hur det kan kännas i kroppen. Det är inget jag har åstadkommit. Jag känner det som en gåva som jag är här för att ge vidare och förvalta. Självklart har den fördjupats väldigt mycket med åren och blivit mer mer stabil. Men jag tror nog att det fanns med mig väldigt, väldigt tidigt i livet. Jag kommer ihåg att jag frågade min mamma när jag var ungefär fem år. Så mamma, varför tror alla människor att de är jag? Wow. Det är ganska gulligt. Och det är ganska gulligt att jag kommer ihåg det också. att, alltså jag tror att vi kommer ihåg saker i vårt liv som är viktigast, liksom, som har hänt. Jag tror, för jag frågade mamma och hon hade inget minne av det där. Men på något sätt så har det planterats i mig, liksom. Att jag minns den stunden. Det var liksom höst. Det doftade äppel. Från äppelträdet i våran trädgård och vi var på väg till skolan eller någonting sånt där. Ja. Nu kastar jag tillbaka i memory lane. Det är väldigt speciellt med de stunderna som har betytt någonting. Och som jag tänker, åtminstone jag kanske har förstått 35 år senare. Jag visste ju det. Och bara för att säga något om det, det finns risk att det kan låta flummigt. Det här att vi är gjorda av kärlek. Så ska jag förklara vad jag menar med det. När vi bara känner, när vi inte tänker, är väldigt, för de flesta människor är ganska sällsynt att vara i ett läge där man bara känner. Men när vi bara känner och mindet inte har sådana där dömandet, för mindet har ju en funktion att sortera saker i bra och dåligt rätt och fel och det är ju en hälsosam funktion för den skyddar oss från något möjligt läskigt i livet. Men vi behöver lära oss att urskilja när den inte behövs. Det är till exempel när vi ska lägga oss. Då behövs inte förmågan att kunna döma och sortera och sätta namn på saker. Då behövs förmågan att slappna av. Det gör man enklast genom att känna kroppen. Min upplevelse är att när jag ägnar mig åt att bara känna min kropp- så kommer jag förr senare in i den där upplevelsen av att den är gjord av kärlek. Den är kärlek. en väldigt skön, behaglig vibration av värme där jag kan vila och känna mig älskad. Och det det som många liksom sätter ord på som ett möte med Gud eller Jesus eller vad man nu har för liksom, det finns ju också i buddhistisk tradition till exempel. Men man måste inte använda sådana ord utan det räcker att bara känna sig hel. Att känna som att Allt är komplett. Inget mer behöver hända. är bara här finns allt som behövs. Det kanske inte känns så i början. Utan då kan det komma liksom ångest, ilska, sorg. Vad det nu är man inte har dealat med kommer. Som ett brev på posten när man går in i varandet. Och då är det liksom... Det kan användas i processen därför att när man känner de sakerna tillräckligt djupt så känner man också kärlek. Så när man tillåter till exempel sorg att verkligen bara få uttrycka sig så kommer den ofta tillsammans med väldigt mycket kärlek och tacksamhet till exempel. Så det det här när vi blockerar känslor det då vi liksom håller dörren stängd till det här inre rummet av kärlek. Och ilska är mycket svårare än såj, därför att... ...där är det liksom att... ...tillåta ilskan, att verkligen ge sig hänen i den, men att inte projicera den på andra och annat. Utan, här, hur känns ilska? Och att man då också, som en väldigt intensiv känsla, faktiskt också kan uppleva kärlek. Men det är en träning. Ja. Och jag tänker också utifrån det här... kurs och retreat perspektivet så tycker jag att en av de stora sakerna med det är att få en referenspunkt av. Om du är några dagar med människor, med en lärare som kan hjälpa dig så kommer man ofta till nya referenspunkter. Här blev det helt stilla en stund eller så här mycket har jag inte skrattat på sen jag var och sen så kommer inte den referenspunkten att vara verk. verkligheten hela tiden där hemma. Men förståelsen av att det är möjligt. Precis. Och då blir man motiverad att ägna sig mer åt sådant. Därför att det var något fantastiskt där och sen kanske man tappar bort det lite i början men efter ett tag så finns det ju även med sedan i vardagen också. Ja exakt. Och det är ju en drivkraft såklart som jag tänker alla har som jobbar med det Min belöning för utfört arbete. är ju liksom när människor kommer med tårar i ögonen och säger liksom, varför fick jag inte veta det här när jag var 15? Och så, det är så vackert. Men också väldigt mycket tacksamhet för att man har hittat det nu. Och att det är verkligen någonting som förändrar livet inifrån. Ja. Och det är, jag tänker också på det där, att det är någonting som inte går att beskriva för en människa som inte har varit där, utan det som kanske mer händer i mötet, om vi säger utanför på jobbet, det är ju mer att människor får en upplevelse av någonting som kan vara attraktivt. orden kring vad jag har gjort på en tantrakurs är ganska irrelevanta och kan till och med vara lite sensations... jag vet inte, skapande bara. Jaja, visst. Men jag tycker ofta jag hör människor prata om wow, den där grejen liksom. så är det som att det är någonting som man hänger kvar i som något som man vill försöka återskapa. Och lite grann det som är... Processen för den här typen av utveckling som man är i det här ser inte ut på det sättet. Man kan inte återskapa saker och man kan heller inte jaga saker, utan det handlar om att ge sig hem till att låta livet ta mig. Det är det som surrender betyder egentligen. Hängivelse. Gör vad du vill med mig. Lite den känslan. Fast inte till en person, utan till livet eller till det gudomliga. Det är de flesta ganska rädda för. Det är läskigt i det inre. Istället hookar man fast vid nånting, att det ska kännas på ett speciellt sätt och så ska man försöka återskapa den upplevelsen. Då blir man ofta väldigt besviken, för det funkar helt enkelt inte så. Det är nåt nytt nästa gång, det är nåt annat som ska visa sig och du vet inte vad det är. Jag kan känna igen både läskigheten men också nyfikenheten. vad är det nu då? Precis. Det handlar om att våga ge sig ut i det okända. Att våga vila i att inte veta vad som ska komma. Att känna sig som en nybörjare fast man tycker att man är en jätteavancerad person. Som har gjort så mycket och kan och vet så mycket. Och att liksom, va, vad är det här nu då för någonting som ska visa sig? Det de här upplevelserna har gemensamt när man kommer djupt in i någon slags existentiell källa det är ju att de är svåra att sätta ord på. Det är det de har gemensamt. Så därför så är det inte så himla enkelt och det därför man måste visa genom kroppen. Ja, just det. Jag tänker ofta på det intima relationer i hur det var förr. Då sågs man och sa att man skulle prata av sig och sen kanske man hamnade i sängen. Idag för mig handlar det mycket mer om att komma i kontakt med kroppen. Inte att man ska ligga med varandra, men att komma i kontakt med varandras kroppar. Hur mycket ord den kommer. Det är också en sån här... Och samma sak med... Jag tänker om mina vänner idag. Om vi ses så är ofta jag har en fiortiknät från min väninna till exempel. Eller är något annat som händer på olika skiv när kroppen har för att vara med? Ja men verkligen. Jag undrar om finns en studie som visar att man blir mer intelligent när man har fysisk kontakt. Alltså det gör det säkert. är på barn till exempel som föds. De mår inte bra om de inte har fysisk kontakt. Men det gäller ju även vuxna. Att liksom... Vår intelligens... är mycket djupare än vår kognitiva förmåga. Och IQ som är traditionella begreppet läst, mäter ju bara vår kognitiva förmåga. att jag tror att för många människor så kan enkelt bara ligga nära kontakt, göra att vi får kontakt med mycket djupare lager av vår intelligens, vilket gör att vi kommer säga helt andra saker. Som ligger nära oss igen. Tänk att ha ett APT där alla sitter och var synthetik. Det var väldigt klämmigt. Det var väldigt bra att du sa det. För att det är en annan sak som är viktig i här sammanhanget. För väldigt många känns det inte tryggt att ha fysisk kontakt med någon som man inte känner. Det också det som gör att tantran har fått en lite konstig bild. Att man ska hålla på med främlingar och vara sexuell med främlingar. Det triggar nervsystemet ofta på ett väldigt negativt sätt. Det blir påslag i det sympatiska nervsystemet av stress för att man inte känner sig trygg. Så ska man försöka vara sensuell och mjuk och tantrisk i det. Det är inte så lätt. Det betyder inte att man måste veta något om... människans bakgrund när jag säger känner. Men känner betyder i det här fallet att det är en människa som jag känner mig trygg med. Som jag känner att jag inte behöver skydda mig ifrån. Och det har ju inte bara med den andra människan att göra utan det har ju med mina tidigare upplevelser av vad är tryggt att göra. Så om någon liksom luktar som någon annan som inte var trevlig så kommer det att trygg... Alltså det är väldigt mycket som kan göra att man inte känner sig trygg med någon. Både in i en själv och hur den andra personen är delvis. Jag har jobbat med födslar i 15 år och det är klassiskt. Det är oerhört viktigt att känna sig trygg när du föder ett barn för att det ska få uppsikt till sin och det här parasympatiska. Men du träffar också väldigt många okända människor. I alla fall till barnmorskor och undersköterskor under en sjukhusförlossning. Vilket gör att det inte alltid är tryggt att få beröring av en barnmorska oavsett hur kompetent hon är på sitt jobb. Det här får man inte emotionellt och då kommer det sympatiska systemet som stoppar upp förlossningen. Där är det väl skarpt läge men det klart det skulle också hända på en arbetsplats som man skulle smitta med någon kollegas fot i knäet som man bara skulle ha någon trygghet till. Det är ju, på tal om det med förlossningar då, för det här kände jag väldigt tydligt när jag skulle föda mina barn. Och att liksom, jag behöver ha någon person eller person som jag verkligen litar, som jag känner mig trygg med. Jag kan inte ha några stafettläkare som springer in och ut liksom. Det är uteslutet. Så då födde jag mina barn hemma med en barnmuska som jag hade kontakt med flera månader innan förlossningen. Då är det mer vilsamt. Det gör att kroppen kan öppna upp på ett annat sätt. Man pratar om att är stora risker med hemförlossning. Det är också stora risker med sjukhusförlossning eftersom det stoppar upp det naturliga flödet för många kvinnor. Transporten, förflyttningen från hem till... Det sista man vill göra när man är i det läget är att sätta sig i en bil. Det är klart att det är många förlossningar som stoppas upp i den transporten. Där kroppen bara säger nej nu gör vi inte det här. Så kommer de in och så bara nej du får åka hem igen. jo. Så är det. Absolut. Så blir det jättemycket personiska interventioner. Ökar de riskerna för blödning, allt möjligt. absolut. Ja och då tänker jag specifikt på den igångssättning som ofta görs då. Att man... Man bryter det naturliga flödet och sen sätter man igång det artificiellt så att det blir för kraftfullt för kroppen så att kroppen inte hinner med och då riskerar ju både barnet och mamman att skadas. På tal om det här vi pratade om i början också, att det här blir liksom en arena där det blir väldigt tydligt hur det mentala förstyrra sitt konditivistik och så vidare. Riskbedömningar där kroppen men inte alls får vara med i riktlinjer och i relation till förlossning och vården. Och bara en sista sak att säga om det, för det känns ändå viktigt då när vi tog upp ämnet att det är klart att är det så att man som kvinna känner sig väldigt trygg med att föda på sjukhus så är det där man ska vara. Det är ju det som är grejen här, att vi kan inte bara ha en idé om att alla ska fungera likadant utan det är olika vad vi behöver. Ja, jag har varit på hundratalsförlossningar och stått där och sett så jag har så mycket data på. Hur och när. Jag har haft ett litet utanförperspektiv. Det ligger mig varmt om hjärtat. Men det hänger också väldigt väl ihop med tantran. Det var det som jag vill belysa också med det här. Precis det. Den tanken kom till mig nu för att där har ju du ett gemensamt intresse. Jag har ju läst på otroligt mycket i det här så att jag blev lite nördig när det gäller hur det fungerar med lossningar och sådant. Och att det går så väldigt fint hand i hand med tantran där man man också kan säga att det finns många paralleller men en parallell är ju att man låter kvinnan och barnet eller barnet är egentligen barnet tar sig ut. Egentligen, kan man säga. Inte med viljekraft, kroppen gör ju de här sakerna. Och att det är just den här organiska, naturliga processen som är exakt samma sak. Det är så som vår sexualitet vill och ska fungera. Den ska vara organisk, kropps-inifrån kroppen-orienterad och väldigt tydlig samband mellan det sista krystverkarna när barnet kommer ut. och en orgasm. Att det liksom är ju verkligen en release, en förlösning och många kvinnor upplever ju också sexuell orgasm i samband med förlossning. Och att det är ju väldigt väldigt vackert. Och att det är nästan den identiska, alltså hormoncocktailen är ju nästan identisk också och det är ju också så här spännande och jag sker och va... i förlossningsrum där jag började känna mig sexuellt upphetsad och kåt. Och så förstår jag inte varför. Och sen i efterhand när jag träffar klienten så berättar hon att jag kände mig du, du, du. Och att det smittar ut i rummet. Ja, precis. Man känner av att det finns där. Ja, exakt. är ju väldigt, vi är också väldigt sammanlänkade. Mia du har så mycket, både visdom men också att du verkligen walk the walk. Och att jag känner också att, men du gör det oflummigt. Det gör mig så glad. För någonstans syftet med den här podden är att göra tantran med lättillgänglig. Men också för få det mer anbredd och olika människor ord på vad tantran är. Jag menar inte att alla behöver komma in i tantra världen men jag tänker att det vårt samhälle skulle vara bättre av är om vi kommer närmare den här visdomen eller inre intelligensen och att kunna leda oss själva av varandra mer från det. Färgen. Vill du lägga till någonting här nu innan vi avslutar som du skulle vilja skicka ut till ätern? Ja, men kanske bara liksom sammanfattningsvis. Om du är nyfiken på det här. Att förstå att det handlar inte om något som man ska bli bra på. Det är inte som tyngdlyftning eller någonting sånt. Det är verkligen att sjunka in. i det som redan är och finns. Men att vi är så ovanar vid det så att vi kan behöva lite hjälp på vägen. att det är verkligen någonting som berör oss alla. Så jag vill kanske välkomna dig som är nyfiken att bara liksom ge dig en chans. är i alla fall ingenting som kan skada dig. i det här perspektivet när man närmar sig det ifrån att utforska inifrån sin egen kropp. då kommer det till mig igen som redan har benämnt. du kommer att komma ihåg någonting som du redan vet. Ja, precis. Kroppen vet. Verkligen. Ja, och så frågar jag alla gäster om vilken låt man vill bidra till till Tantrums Spotify-list. Vad har du valt för låt? Ja, men då har jag valt Hallelujah av Leonard Cohen. Han var ju en Tantriker på många sätt. Det kan man se spår av i väldigt många texter. Han var också dedikerad meditatör mot slutet av sitt liv. Det finns en väldigt djup upplever jag. Och så är det så han bara älskar jag honom personligen och har följt musiken väldigt mycket. Men det som är i den här låten specifikt finns det många vackra textrader och en av dem är Jag gjorde min bästa, det var inte mycket. Jag kunde inte känna så jag försökte toucha. Det är en exakt förklaring av det vi pratade om tidigare. När man är i varandet måste man inte känna att man ska göra nåt för att det ska hända nåt. I couldn't feel, so I tried to touch. Då måste man inte pilla som en ersättning för mötet. Sen är det klart att man tar på varandra och berör varandra sexuellt. Men det kommer ifrån att man känner inifrån vad det är som ska hända med armen eller handen eller kroppen. Och det tycker jag var väldigt fint fångat i den mening. Och den finns kanske inte med i Spotify-versionen, för han hade väldigt många varianter på den här låten. Men den finns i någon version. Ja, vilken fint avslut och symbolik till den här avsnittet. Jag tänker också att det är en låt som nästan alla har någon form av känslomässig relation till i någon version. Ja, verkligen. Tack Mia Tack Vi kommer att prata mer Yes