Björn Ferry: Sådär nu är det igång. Jag tar av mina glasögon för de är fula. Sebastian Samuelsson: Men du måste ju fått hjälp med den här setupen tänker jag. Det här är ingenting som du fixar själv. Du har ju kontakter på public service eller? Björn Ferry: att börja med världspremiär och det blir som ett pilotavsnitt. är kul att med dig Sebastian. ⁓ Vi får se hur det blir. Om det blir bra då kör jag vidare med den här. Ferry frågar. Men jag har fixat en setup. Jag har en andra kamera där. Satt upp mobilen. Och så några till Miraculous program. Efter det här trycker på en knapp. Någon AI program som klipper ihop snygga bilder och växlar kameror och så vidare. Så blir det helt... Ja. Sebastian Samuelsson: Mm. Jaha. Mm. Jaha, det gör den liksom. Okej. För jag ser att du har någon logga här också, Färre Fråga. Ja. Björn Ferry: Jaja, den har jag En polare gjorde det. Det är ju lite såhär AI-inspirerat med något färdiga frågor. Så jag det mikrofon, den glödlampa där för idéer. Två pilar som gått sida, här två-vägs kommunikation. Ja. Och så har gjort en liten intro också. Spelar på gitarr. Så det lägger jag in då. Tio sekunder innan och sen som avslutning. Och sen ska det vara skit-effektivt. Jag bara trycker på två knappar och sen ska det vara klart. Eller så är det inte så. Sebastian Samuelsson: Ja, alltså. Ja. Okej. Ja. Nej, hur ska man säga det här? Jag menar alltså... Björn Ferry: Jag vet ju när ser när Lotta Farberg klipper ihop två minuters rep med dig. Det kan ju ta timmar. Men jag hoppas att jag ska kapa 98 % av arbetsinsatsen att det här ska gå ganska automatiskt. Sebastian Samuelsson: Ja. Men har du jobbat med den programmen förut? Nej. Björn Ferry: Nej, och jag är ju teknisk enalfabet så klarar jag av det. Då har det ju som potential att verkligen effektivisera all form av produktion. Tror du kan ha någon potential? Färgfrågar. Sebastian Samuelsson: Ja. Ja. Ja men varför inte? Jag lyssnar inte så jättemycket på poddar själv. Jag följer någon politikpodd. Sen så lyssnar jag på den här fördomspodden. Om det är någon gäst som jag känner till lite grann. Och så är det en börspodd som jag lyser på varje vecka. Men annars så blir inte så jättemycket poddar. Det kanske inte sant. Det tror jag. Det handlar väl om vad man gör det till. Björn Ferry: Ja men det är själv sakna, alltså både med... Ja, men både med litetrottade oavsett vad det är så ser man ju bara mixonintervjuer eller efteråt sådär. Det blir ju sällan någon riktigt långa samtal som handlar om någonting. Utan det är som förbestämt innan det blir någon minut och de få gånger jag hört er var med inom pods och då ger det ju mig mer. Det är någonting jag kan ta med mig till expertjobbet eller någonting. Man får lära sig någonting att det liksom händer. Sebastian Samuelsson: Mm. Ja, för du tänker att det är idrottare som besöker dig eller? För tänker att där har du ju en utmaning ändå att idrottare är ju tråkiga. Alltså även fast man kan sitta här och prata en timme så är det något lätthänt att det blir tillrättalagt i alla fall. Jag vet inte. Vi är ju inte... Björn Ferry: Ja, det är det som är problemet. Nej, men jag är ju intresserad av många saker. Så jag tänker att det kan handla om vad som helst. Men idrott, alltså konditionsidrott är en del. Sen vet jag ju att jag extremt intresserad av skog. Jag har ju en harkspett här bakom, väldigt strategiskt placerad också. Det kan bli sånt också. Nej, nej, nej. Nej, för jag tänker att du kanske kan tycka att ett av fem avsnitt kan vara, det här kan vara intressant. Kanske kan prata om rymden med någon som, ja det kanske inte var så, mm. Men att det får vara mer nischat. Jag ska inte träffa... Sebastian Samuelsson: Det är ju inte en podd jag kommer lyssna på om det tas lite om hackspettar. Mm. Mm. Ja. Björn Ferry: Bulk på normal fördelningskurvan, utan det får vara ytterligheterna de som vill veta mer. Sebastian Samuelsson: Ja, okej. Vem är drömgästen då? Vem är drömgästen? Har du något som? Björn Ferry: Men här har vi ansatsen. Vad ser du? Ja, alltså just nu ska jag vilja prata med Krister Fuglesang. Om det här blir någonting, då tänkte jag att mejlar han till veckan. För det händer så mycket i rymden som jag är intresserad av och jag tror att han är den i Sverige som vet mest. Sebastian Samuelsson: Ja, hmm... Hmm? Ja, intressant. Björn Ferry: Men nu, vi har läst en bok, både du och jag. Anders Hansens, hjärnans akilles här. Vis upp den då. Jajamän, snyggt. Vad tar du med dig? Vad är huvudgrejen som du känner bara wow. Sebastian Samuelsson: Ja. Jag har en tröma här faktiskt. tog fram den. Ser du den om jag gör så här? Det är tycker jag att boken var bra. Den var ganska lättläst. Det är lätt hänt att det kan bli tungt men det var det verkligen inte. Jag hade ganska bra koll på Anders Hansen innan. Så mycket av hans idéer och sätt att se på det tycker jag att det känner man till. Men ändå så var det några saker som var intressanta. tror att huvudtaken för mig är nog att jag är en person som litar ganska mycket på mig själv. Jag tycker att jag har bra koll på saker och att jag... Att jag har koll på läget och tycker ofta att jag är ganska smart. jag inser när man läser boken att det är inte säkert att sina egna upplevelser är de som alltid är nödvändigtvis det sanna. Så det tyckte jag var intressant att man kanske måste vara mer ödmjuk inför att man kan komma ihåg saker fel eller att någon annan kan ha något smart att säga. Så, det tyckte jag var intressant. Björn Ferry: Mm. Ja, men det där med minne. Det var ju så morot fascinerande. Att man tror att man minns. Och så visade sig att, nej minne, det är snarare att du minns vad du minns den senaste gången. Du ser jag. Du minns inte det som hände, utan du har tänkt på det här, säg tio gånger. För varje gång du tänker på det. Så gången efter så är det den grejen du minns. Så inte du sprunger, ja. Sebastian Samuelsson: Det var lite obehagligt på något sätt. Ja, precis. Det är ju svårt att tro på. Mm. Mm. Björn Ferry: Så om du tar Oberhof 2023, massstarten. När du går ut där på slutrundan, sekunderna efter Ponzi och sedan vevar Johannes Tingelsby ut 7 sekunder bakom. När du tänker på det. Hur minns du det? Vad ser du liksom? Vad får du för bild i huvudet? Sebastian Samuelsson: Mm. Mm. Den tydligaste bilden jag får är nog... Eller jag minns nog vad jag tänkte. Och man tänkte nog jättemånga saker men det en sak som jag fortfarande kommer ihåg. Och det är jag tänkte där i backen när jag rycker att om man ska vinna VM-guld så kanske man måste våga... Inte chansa men ändå våga göra någonting. Jag kan inte vara defensiv och tro att jag ska kunna vinna ett VM-guld utan jag måste våga gå för det. Björn Ferry: Mm. Sebastian Samuelsson: Det är avgörande tanke. Björn Ferry: Om du får upp en bild av dem när du attackerar, när du kör där, hur ser den bilden ut? Sebastian Samuelsson: Du har ju något tv-bild där när jag får upp i huvudet. Och det är ju lite tråkigt. Ja. Exakt. Björn Ferry: Ja, exakt. För jag är exakt samma med mitt OS-skuld. jag använder det så oerhört mycket. man peppas inför och är alltid mentalträning. Och sen minns jag att efteråt som det jag var mest förvånad över det var ju inte som jag hade föreställt mig. För jag hade ju som föreställt mig som ett utifrånperspektiv. Alltså det man ser på TV. Och hur man blir intervjuad och hur det ser ut då. Men i verkligheten så ser man det från sina egna ögon. När man tävlar ser man i princip bara sina händer då som kommer upp när man ruggar fram stavarna. Sebastian Samuelsson: Mm. Ja, det ser ut. Mm. Mm. Björn Ferry: Det är ett helt annat perspektiv. Men jag minns nu. Det är det sista skyttet och man kommer på upploppet och lyfter ben i luften. Men det har inte jag sett. Nej, jag åkte. Så det helt uppebart att jag minns är ju ett minne av minnet och det är ofta tv-bilderna man minns. Sebastian Samuelsson: Ja. Jo, om du skulle fråga mig O.S. Silver till Pyeongchang 2018, alltså ännu längre sen. Då kommer man ihåg... Ja, man kommer ihåg i vilken ordning man har sköt och man kommer ihåg någon tanke och sådär, men det väldigt mycket som man har glömt bort. Man kommer inte ihåg... Björn Ferry: Mm. Och om man kommer ihåg det, är det för att du gått i efterhand och läst resultat, du har sett klippen, du kanske sett om tävlingen. Och som i OS så vevas det i varje OS och kommer som det standard så kommer Björn Färri och då ser man de här bilderna för varje gång det kommer så blir det mer och mer det som blir minnet. Och så kommer jag sitta om 30 år på någon pensionärsförening och får prata om mitt OS-skuld och vad jag minns av det. Så är det mest troligt att jag minns nästan ingenting. Egentligen. Sebastian Samuelsson: Ja, precis. Mm. Mm. Mm. Nej. vad jag kan tycka är intressant, för jag försöker skriva lite dagbok. Jag är lite periodare på det, men nu försöker jag verkligen. Förut när jag försökte göra det då är det som lite jag ska missa en dag, då skiter jag i det. Nu försöker jag säga om det går några dagar utan jag skriver inte, då skiter i samma, då det bara att plocka upp det var man är. Och så är det en sån här femårsdagbok, att man ser ju då, alltså det är väldigt kort utrymme att skriva på och så ser man den här dagen de senaste fem åren då när man... kommer typ på slutet. Och då märker jag att bara man skriver några korta meningar om sin dag så kan du komma ihåg, eller ja, får ha i alla fall minne av den dagen långt efteråt. Om man hänger upp, ja just det, ja men det var den dagen vi gjorde det där och så börjar man komma ihåg andra saker. Björn Ferry: Ja någon liten detalj, kan du få en mer... om vilket pass det var, om det var vem du tränade med. Det kan nästan räcka för att veta, okej det var de där stakintervallerna på Frösön liksom, okej. Men där har du ju en poäng också att om du skriver den dagen, för jag ju också skrivit dagböcker. Det har ju blivit två riktiga böcker av mina dagböcker. Men då tyckte poängen var ju att... Sebastian Samuelsson: Ja, men typ. ⁓ exakt. Ja. Mm, mm. Björn Ferry: Så att du skriver någon sån där biografi eller minnen i efterhand, efter din karriär. Nu ska Sebastian Samuelsson beskriva sin karriär och sitt liv. Då blir det helt uppenbart bara fragment av minnen eller andras minnen av dina minnen. Så det kan ju som omöjligt komma nära verkligheten. Men jag tyckte att, ja, jag skrev det här den kvällen som jag hade upplevt det. Om någon sa någonting eller tyckte någonting eller man kände någonting eller vad som hade hänt. Det är mest troligt den närmaste jag kan komma vad som faktiskt verkligen hände. Sebastian Samuelsson: Mm. Mm. Ja. Mm. Björn Ferry: Om man fem år senare tycker nej det var inte alls så. Jag såg Palmes mördare liksom och han gick så här men nej. Sebastian Samuelsson: Mm. Nej, precis. Där kommer man ju in. Det var väl lite Anders Hansens poäng också. Man avgör rättsfall många, många år senare. Det kanske blir en resning eller någonting. så bygger det på vad folk ska komma ihåg vad som hände för tio år sedan. Det kanske inte är så relevant. Framförallt inte om det har varit väldigt medialt. Man har liksom hört den här historien många gånger. Björn Ferry: Nej, det blir helt otroligt. Ja, de här som hade sett bilden av flyggraschen och så visade sig att det fanns inga bilder. Men många trodde att de hade sett den. Sebastian Samuelsson: Nej. Men det ändå svårt att tro på att det så det funkar tycker jag. Ja, antar det. Ja, verkligen. Björn Ferry: Ja, men mest roligt är det ju så. Men det är tufft att acceptera. Jag minns det som det var igår, säger folk. Det var så här och det var så tydligt. Ja, men det är efterhandskonstruktioner som man tror är sann. Jag tänker även på historia. ju vara så där också att det är någon som har skrivit om någonting som har hänt för 300 år sedan, för 500 år sedan. Och så tolkar vi det idag. Att historiska skrifter sådär. Hur nära in på händelsen var det någon som faktiskt skrev om det här. Sebastian Samuelsson: Mm. Åh. Jag ses, jag ser ni då igen. Mm. Så jag jag kolla här i innehållsförteckningen vad det var vi läste. Det här med aldrig nöjd alltid sugen det handlar ju om det här att Björn Ferry: Så det är en annan sån. Sebastian Samuelsson: Vi är programmerade så att vi kan inte nöja oss. Har vi fått mat för flera tusen år sedan och så måste vi fortsätta få mat. Vi kan inte bara nöja oss. Och att det lever kvar idag. Det var lite deprimerande på ett sätt samtidigt som man förstår det. För jag tänker att är lite så... Jag inbillar mig som idrottare så har du väldigt mycket av det. Du blir aldrig nöjd. Det spelar ingen roll hur många lock du vinner. Du blir aldrig... Du vill alltid vinna nästa lopp. Vi pratade om W.M.O. Oberhof där när det gick väldigt bra för mig. Det var ju jättekul i några veckor. Men sen så blickar man mot nästa grej. Och jag tror någonstans... Det är en tråkig insikt om man inser att det spelar ingen roll hur bra jag blir på det här och hur många bra tävlingar jag än gör så kommer jag aldrig vara nöjd. Men då tänkte jag du har ju lite perspektiv... Björn Ferry: Man kommer aldrig fram. Sebastian Samuelsson: Nej, precis. Men jag tänker, det har ju du lite perspektiv i att du har slutat. För jag tror att det finns en rädsla i att... ...att man ska sluta och känna att... ...tänk om det hade gått lite bättre eller tänk... Asså, förstår du? Så jag tänker, hur ser du på din karriär idag? Är du nöjd? Björn Ferry: Om man ser till helheten, så är klart att man utgår från vad man hade för barnomsdrömmar och allt sånt där. Så att komma med ett landslag är en stor grej. Att vara med på ett OS är en stor grej. Att lyckas vinna OS-skulden är helt otroligt egentligen. Så det är är ingenting som någon nästan kan. Det får vara vilken talang du vill. När du är 16 år så är chansen extremt liten att du kommer att lyckas. Sebastian Samuelsson: Mm. Mm. Problemet är att du flyttar målposterna hela tiden. När jag blir uttagen till mitt tredje OS så tycker inte jag att det är... Man kan känna en stolthet i det för man fattar ändå att det är ändå någonting. Men det ju inte som man känner att man ska gå ut på stan och fira. Björn Ferry: Ja, det är definition av lycka. Nej men då tror jag också att vara framgångsrik och att vara tillfreds eller lycklig. är olika saker. Man brukar ju kunna definiera lycka som verkligheten minus förväntningarna. Sebastian Samuelsson: Mm. Mm. Björn Ferry: När du vinner ditt VM-guld så är ja du överträffar din förväntning, det är jätteroligt eller Hallvarssons genombrotsel, man kan inte vara mer glad liksom. Man överträffar sina egna omgivningsförväntningar. Jaha, och sen höjs förväntningarna. Och så levererar du exakt samma sak och då känner du i princip ingenting. Men du är framgångsrik. Och många som... Jag vet, jag pratade med Ola-Ina Björndalen efter jag hade vunnit och det var som att hur han som hanterat att vinna OS-guld hur ofta han tänkte på det efter. Han bara nej, nej, nej han gick bara vidare. Nya mål. Sebastian Samuelsson: Mm. Mm. Mm. Mm. Björn Ferry: Och själv var det ändå att jag lyckades njuta i det, i alla fall ett halvår, så kunde jag som börja grina mitt i ett stavtag om jag åkte ensam på rullsjubanen i Storuman och kände bara wow och så här. Alltså det satt i länge. Ja. Ja, nu känner jag ju inte det. Sebastian Samuelsson: Mm. Mm. Och det är ju lång tid, ett halvår. Men det är ju ändå väldigt kort tid om man tänker att det är största... Om det är det största du såg framför att du kunde vinna om man kämpar och kämpar om man gör liksom det här i... Man tränar väldigt mycket under flera års tid. Och så är du glad ett halvår. Alltså det låter ju lite... Björn Ferry: Men man förstår ju om du läser boken så är det som att evolutionärt så kan vi inte sitta och vara nöjd för då dör vi. Att hjärnans uppgift är att överleva och att fortplanta oss. Det det som styr hela systemen så det spelar ingen roll hur bra det går så kommer de sträva efter mer för den som inte strävar kommer att bli ifrån sprungen. Det är ju samma vi pratar om företagande och så fort man slår sig till roer då kommer ju konkurrenterna eller även inom idrotten. Om man inte hänger med så då är man rökt. Sebastian Samuelsson: Ja, mhm. Mm. Men då kan man fråga sig om man drar det till sin spets då, då spelar ingen roll hur det går. Förstår du? Och det är lite tråkigt då. För själva poängen är ju det ska betyda någonting. Liksom så. Björn Ferry: Allright. Jaha. Ja. För vi vet ju liksom hur man blir framgångsrik. Då ska du ju hålla den där strävan konstant. Alltså om du vill lyckas med saker. Så vill du vara motiverad och tryggas och försöka mer och mer och hela tiden. Om du har den känslan över tid, hel idrottskarriär. Så är som att motivation över tid det är ju som en nyckel. Den kontinuiteten kanske är viktigast när man kan ha för att bli framgångsrik. Sebastian Samuelsson: Mm. Men man är ju lite dum, för man tror ju att man ska bli nöjd. Men om man ska lyssna på Anders Hansen så kommer man aldrig bli det. Björn Ferry: Åh. Ja, och samtidigt kanske vi då evolutionärt också har i oss att vi ska tro att vi ska bli nöjda. Om man inte tror det blir det bara meningslöst. Vad är som poängen? Då sätter man sig på en sten och så väntar man bara och sen tynar man bort. Eller finns det någon nivå till som är på något vis eftersträmmasvärlden? Något väldigt lugn i världen? Någon buddhistmunk som sitter i träd i tre månader och är väldigt ifred. Jag vet inte, det kanske går. Sebastian Samuelsson: Ja, jag hoppas. Mm. Mm. Åh. Mm? Björn Ferry: Nästa sak. Jag hade en grej och det var den med ben där. Det pratar vi ofta om. Om du bara spontant känner. Vad är ben där? Varför kommer det? Sebastian Samuelsson: Mm? Mm. Det är samvarierande men jag har velat det som en mental reaktion på extrem stress och press. Det är väl den enklaste definitionen jag kan komma på. Björn Ferry: Vi pratar mycket om att man hör i intervjuer att folk kommer och att de åkte för fort in och fick bändar och allt det här men alla vet att när man är trygg och skjuter på träningen så händer det inte. Men det kan räcka med att det är en skyddigt tävling och att man ställer sig upp och det sannes i här blinkfestivalen när det bara en shootout och då får nästan alla bändar. Så det är som att är kopplat till ansträngningen. Sebastian Samuelsson: Jag kroppare agerar fysiskt. Mm. Mm. Ja, men det är klart att det handlar väldigt mycket om anspänning. Sen så tänker jag att det väl samvarierar väl. Jag antar att... En högre anspänning gör dig känsligare för att få ben där, så tänker jag. Jag tror ändå att det fysiska spelar väl ändå in lite grann, det tror jag. Jag tror att det är två system som hjälps åt att trygga varandra. Björn Ferry: Men om du tar det det evolutionära perspektivet... Mm. Sebastian Samuelsson: Men jag delar din bild. Det behöver inte vara så att det finns någon fysisk belastning över huvud taget och du kan få bända dig i alla fall. Det är tråd. Björn Ferry: För det är det tänkte om du koppar dig till boken. Kan du se någon av de här hjärnans akilles här. Varför kan man reagera så starkt på att skjuta sista stå i skidskytte. Sebastian Samuelsson: Mm. Det är väl lite det här fight and Björn Ferry: Mm. Sebastian Samuelsson: Att man är rädd att göra bort sig. Det är både och. När jag står där tänker jag inte i första hand att det är pinsamt om jag boomar. Det inte det som är tankarna medvetet i alla fall. är mer att man vill vara så stor på spel om man så gärna vill. Björn Ferry: Mm? Men vad är det som står på spel? Sebastian Samuelsson: Jag tror att han som vinnar tävling eller... Björn Ferry: Eller... Eller liksom skjuta fyra boom. Och framstå som en... Sebastian Samuelsson: Ja... Jag skulle säga ta mixafetten på OS. Då skjut jag ju två straff runt om jag minns rätt. Det är det här med minnet. Jag tror att det var två eller var det till och tre. Nej, jag tror det var två. Nej. Och då... Björn Ferry: Jag minns det. Sebastian Samuelsson: Då kommer ju ben där ett underserie. Och det klart att där blir det någon form av stress i att nu håller jag på att göra bort mig. Men det ju inte som att jag tänker att, ja hur ska jag förklara det här i SVT-intervjun när jag kommer i mål eller hur ska jag? Utan det är ju mer att man känner att det är så förbjudet på något sätt att jag skjuter straffrunda i soffet och så är det den viktigaste soffetten på hela året och så känner man att man tappar kontrollen. Och då blir det en väldig stress. Så ska jag säga. Björn Ferry: Det är lite som den där silverryggen i gorillaflocken. Om man har en position, att det har en hög status. Nu får köra den här sträckan. nu gäller det. Klarar man det så det bara, ja det var ju som vanligt. För jag är i den här positionen. Men om man inte klarar det. Då det uppenbart, det ser man direkt. Att den som är bäst för stunden får oftast köra sista sträckan. Eller de mest avgörande lägena. Att det finns en risk att... Sebastian Samuelsson: Mm. Mm. Björn Ferry: Framförallt när kanske laguttagen och stafetter innan mästerskap och man tänkte Heidenberg och Skottem. Alltså vilken enorm stress det är att kunna hantera det på något sätt. Det är en uppenbar risk att du håller på att tappa i hierarkien i gruppen. Gör du bort det här, då kan du vara längst ner. Evolutionärt är du ändå där. Då är det lite ljudet med döden. Då får du varken para dig eller ha mycket svårt att skaffa mat. Det är systemet som på ett vis ändå triggas igång. Fast det en Sebastian Samuelsson: Mm. Mm-hmm. Björn Ferry: helt ofarlig situation egentligen nu. Eller i princip ofarlig. Det vill säga att man kommer att överleva, man kommer att ha mat och det blir inte oroligt att man ändå har en chans att träffa en part där. Även... även om man skulle skjuta bort sig fullständigt i ett avgörande läge på ett mästerskap. Sebastian Samuelsson: Ja. Mm. Jo, jag tänker att det är förmodligen det systemet, men jag tänker att inte är du tänker när du står där. Björn Ferry: Men att det det som ändå ger den överdrivna reaktionen. För annars skulle man ju tänka om det bara var skyttet och det är ju svårt i sig. Men att det ändå är en skillnad på, om man pratar om träningen, ok skjuta dom serierna. Okej det kan vara en tävling på lägre nivå. behöver inte, bara nummerlapp höjer liksom insatserna. Men att det ändå är någon sådan där stegring. Och att hur kan man tro att det går att träna på det här? Sebastian Samuelsson: Mm. Björn Ferry: För annars har vi bara i det här revolutionärt så att man bara är så. Eller kan man faktiskt träna sig till att inse att det är inte fem framrusande lejon de här svarta prickarna som jag står och siktar på utan det är en skidskyddigt tävling i antal så det är rätt kul. är därför jag är här. Alltså kan man träna upp det tror du eller är det någonting som man bara får brottas med och sen att det finns en variation givetvis mellan människor. Sebastian Samuelsson: Mm. Mm. Ja exakt det klart att det finns en variation. Jag tror att man kan träna på det. jag tror inte att... I första hand så jag tror inte att du ska... Jag vet inte om det finns någon poäng i att försöka... Att ha ben där på träningen. Jag tror att det är ganska svårt att framkalla det. Och även om man skulle kunna det. vet inte om du blir bättre på att skjuta med ett ben där. Om du har ben där och skjuter. Jag tror det handlar mer om att... Att skapa ett liksom mindset som gör att man känner sig så pass trygg att man inte hamnar i det där läget. Det för att, även för du kan träffa när du får ben där så det blir ju så mycket svårare. Och marginalerna krymper ju så mycket mer så att jag tror att det handlar om att att vara så duktig att man inte hamnar i den situationen att man börjar känna sig väldigt stressad. Jag tror det handlar väldigt mycket om att känna sig trygg. Björn Ferry: Vad kan det finnas då? Vad kan det finnas då på poäng då att det ändå funkar som med fobier ungefär? Att de som har den där extrema spindelfobin så att de kan inte ens vara i samma rum som en liten spindel. Men att vänta nu. Okej då, den är i ett annat hus, är det okej? Ja, till slut kan det vara kätarna i det här huset. Till slut kanske det kan vara en liten spindel en bit bort på bordet och du får inte ben där då. Och att successivt Sebastian Samuelsson: Ja. Björn Ferry: höja den här lilla toleransen för vad man klarar av. Och till slut kan du ha en tarantella liggande mot halspelsådeln och vara bekväm med det. Sebastian Samuelsson: Mm. Jag tror ju att om man hamnar i de här situationerna ofta så tror jag ju att man lär sig av det. Jag tänker att det finns en anledning att du som skiskytt kanske... Jag skulle ändå säga att du pikar något år senare än om man skulle erforma dig som en längskydåkare just för att du måste ha den här erfarenheten av att i avgörande lägen och så vidare. Det tror jag. Björn Ferry: Vart är det som? Men lär du dig av ben-daren eller lär du dig av att lyckas ofta precis så att det kan ju vara så att om du utsatt det för ben-daren, alltså att du direkt kommer på en nivå som du inte klarar av och så får du det här påslaget och sen får du igen och igen och så är som att man befäster det på något vis. Om man kan gå runt Sebastian Samuelsson: Ja, nej Mm. Men jag tror jag ser det inte som en... Alltså en fobi är ju så tydlig att där är det någonting som känns väldigt obehagligt och därför jag skulle inte säga att... Jag är inte rädd för att stå där i ett avgörande sista skytte. Jag känner inga obehagskänslor över huvud taget. Snarare är det det vill jag göra. Så det är nog mer en reaktion på att man känner att man tappar kontrollen. Det klart att det är jobbigt men vi ska ju jämföra med en fobi. Förstår vad menar. Björn Ferry: Mm. Ja men jag lockas lite över när jag tänkte på Stina Nilsson och hennes karriär. Att vara som att direkt komma in på högsta nivån. var något som man pratade om mycket. Det kanske är bättre att köra i BU-cup bara eller köra på lägen nivå och börja tävla att komma in i det. Istället för att direkt komma upp på en nivå där man egentligen inte har tolerans för den nivån. För då är man ju inte förberedd. Och jag hade ju samma i min karriär. Man börjar som nybörjare. Kommer på OS direkt första året. Andra året var ju skitsvårt. Och sen... Efter något år så har det varit tydlig utveckling och så lär man sig successivt utan att någonsin bli full lärd. Men att det ändå var så pass bra. Sebastian Samuelsson: Men hur skulle du göra med en superjunior då? Han är egentligen inte tillräckligt duktig för köra världskup men då skulle du hålla honom tillbaka för att skynda långsamt som man så gärna säger. För det tror jag inte jag på. Björn Ferry: Jag tänker de som har hållit på sen de är små. Som man ofta ser då. Normän eller tyskar. De som har tävlat i skitskyttet sen och successivt. Höjt toleransen. Från de lokala tävlingarna till bli junior. Sen åka nationella mästerskap till ett junior-VM som är skitstor grej då. De har åkt junior-VM i flera år. Och så kommer de ut på världskupen första gången som 22-åring. De är ju mycket mer förberedda. Sebastian Samuelsson: Mm. Björn Ferry: än vad jag var eller vad Sofia Domey var eller Stina Nilsson var. Du har ju gjort det här sen du var liten. Men om man tänker så att de som kommer in mer från sidan, där ska jag tänka att det kan vara en poäng att få många tävlingar på en rimlig nivå. Men att att Filip Flötten ska upp och tävla världskup, ser ju inte som något problem alls. Han har ju tävlat hela sitt liv och har lyckats bjuda i Årvén. Varför ska han inte... Mentalt är det ju som egentligen kanske inte svårare då att göra det på världskup. Sebastian Samuelsson: Mm. Mm. Men tror du det hade gått bättre för Stina om hon hade tävlat på en lägre nivå? Under längre tid? Björn Ferry: Kanske att få så många som möjligt, så många tärningar som möjligt men nu var hon så oerhört i blickfången på något vis. Även om hon åkte i en Sverigecup i Lima så hade SVT varit där och gjort reportage. Så hon kunde nog inte värja sig på något vis. Sebastian Samuelsson: Jag tänkte ju... Jag var ju väldigt... Jag började köra världskupp fortfarande junioråldern. Och så var det som... Det var ju som... Björn Ferry: Mm. Sebastian Samuelsson: För mig blev det som ett, ska jag köra junior VM eller ska jag köra världskupp istället? Jag kommer ihåg, det här var 2018, samtidigt som det var OS. Då gick junior VM, gick. Två veckor efter OS eller någonting. Jag var gladstarr hela tiden, men jag vill köra junior-OVN för jag vill träna på att stå och skjuta om medaljer och den biten. Så bra är jag inte på världsskupp att jag står och fightar som det på det sättet. Så jag ville ha den erfarenheten. Jag diskuterade väldigt mycket med Wolfgang och han sa att jag inte skulle åka junior-OVN men sa att det är bra för mig och att behöver träna på avgörande skjutten. Så jag var väldigt inne på Åka och han var såhär, vi tar det där sen. Och sen gick det så himla bra för mig på OS och då var det såhär, vad var det första han sa tror efter min medalj, nu kan du glömma juniorvägen. Och då köpte jag ju det liksom, men jag tror att det finns ju en poäng i att... Men jag skulle inte säga att det är för att nivån på världskupp... eller på senior nivå var för hög. skulle säga att det snarare är att jag såg en chans i att få träna de här avgörande lägena. Som blir enklare. Det är ändå ett mesterskap för juniore. Det var ändå något som jag tänkte var viktigt. Och jag tänker nu när vi pratar om ben där och hur man ska utsätta sig för det. Det upplever jag som ett... stigande problem eller vad ska man säga att när man kommer med i ett landslag och så kör man träningshävling och så då tyckte man att var ett träningshävling som var jätteviktigt. Och så tyckte man rullskyskatesen var jätteviktigt och så upplever jag man har varit med så länge. Man försöker ju göra de där sakerna viktiga. Men jag har svårt att gå igång på ett träningsrace mot de andra i laget. Det blir som att ja, man vill vinna men Björn Ferry: Mm. Sebastian Samuelsson: Det är ändå inte riktigt samma känsla för jag vet att det spelar egentligen ingen roll. Och samma sak, inte minst i vintersudion så vill man dra väldigt stora växlar av säsongspremiären i Idre. Och i början så tyckte man att det där var väldigt viktigt själv. Nu är det ju som att, är lite så här, jag ska vara där och det är ett bra sätt att träna mina rutiner och liksom tärningrutiner och så vidare och jag tycker väl att... Björn Ferry: Det krävs mer och mer från... Det är en pusselbit. Sebastian Samuelsson: Jag vill gärna slå Martin såklart, men... Nej, jag vet inte. Det lite också så här, det förväntas att man ska vara där och då är man där. Och ännu värre så är ju SM slutet på stång SM. Det ser man ju när man liksom, Hede Götts vinner i NM och man tänker wow liksom. Alltså... Jag kommer ihåg att jag blev så irriterad på Ola Brännholm ett år för då skrev han någonting så här... Jag hade synk spöar det var det året, det måste vara 2023 när han var allt i världskuppen. Björn Ferry: Men det kanske ändå bra. Sebastian Samuelsson: Och sen var den typ 12 på enemellan någonting veckan efter. Och då tyckte Ola, kolla här har du tio norman som slår i hennes inspå de har inte ens för att i buk upp i vintern. Tänk liksom. Men de där tio åkarna hade förmodligen inte haft något på världskapet göra. är ju så stor skillnad i vad man går in med för inställning. Björn Ferry: Jag tänker att det kan vara en fördel. Det nu beskriver är att det krävs mer och mer för att du ska komma upp i adrenalinivå och verka känna att det här är viktigt. Sebastian Samuelsson: ⁓ Ja, fick du bjända på en träningsävning förr så får du inte det längre. Och det var kanske det man ville ha den känslan även på. Björn Ferry: Ja. Men till slut kommer det upp om du fortsätter det som att det krävs mer och mer och mer så att det krävs nästan att få skjuta om ett oerhörsskuld på sistas tå för att du verkligen ska träga igång. Men oftast är ju precis under det och då får du som inte den stressen och då är det ju en tillgång. Sebastian Samuelsson: Det är positivt då så länge det inte slår över åt andra hållet istället. Det är också en risk. Björn Ferry: Ja för det är lite sådant man ser om de är missbrukade så att de som får oavsett om det är kaffe där eller alkohol där av att de inte får någonting. Att de måste ha en viss att man blir tolerant mot mot någonting så det krävs en ökad och ökad dos för att du ska få någon effekt. Och det är väl det som är för att du ska kunna tagga till på en träningstävling eller verkligen pusha ett max. Då krävs det att det någonting viktigt. Det kände jag igen mig väldigt mycket också. Sebastian Samuelsson: Mm. Mm. Björn Ferry: Det blir svårare. Ett intervallpass när man var 12 år det var i sig som en tävling när man var senior. Att man kunde bara gruva för att nu ska jag snart köra en tredje intervall. Men när man har gjort det där år efter år efter år till slut är det som inte... Man gruvar inte riktigt för det. Men det gör ju också att man kan träna mycket hårdare och fastna mindre i den här oron och ångest. Man bara väntar på saker man gör. Sebastian Samuelsson: Mm. Nej. Mm, mm. Nej, men det håller Björn Ferry: En sista grej då, det var det som jag fastnade för när jag läste boken, som jag tyckte var nästan jobbigast. Det var, ja men okej, jag börjar fråga oss här istället, Martin Ponslåman vann ju OS-skuld. Sebastian Samuelsson: Mm. Mm. Det är nog när jag vet, Mm. Björn Ferry: Vad kände du där då? Hur kände du inför det? Sebastian Samuelsson: Det där är svårt för man vill verkligen glädjas. Det tycker jag att jag gjorde också. Men det är klart att jag gick in i den här tävlingen och ville vinna den också. Det blir så mycket blandad känslor för att man är besviken över sin egen insats. Besviken över att man inte räckte fram. Men sen om någon skulle vinna, någon annan än jag, då får det gärna vara Martin. att... Ja. Så skulle jag säga. Björn Ferry: Det för just det man känner och ordet var ju avundsjukans roll i evolutionen. att ingen människa vill vara avundsjuk utan att det är väl det sämsta karaktärsdraget man kan ha på något vis. Men hur de beskrev det i boken så är det som att ja varför finns det? Jo de som är avundsjuka de minns mer, har bättre minne och framförallt så är de mer kreativa än de som inte är det. Sebastian Samuelsson: Mm. Ja. Mm. Ja exakt. Och poängen där var då att om man var avundsjuk så gör man det där lilla extra för att slicka på att vara avundsjuk sen eller? Alltså att det gör dig lite bättre. Björn Ferry: Så att den som står bara... Ja, det sitter väl ihop med den här hierarkin i gruppen. Att man inte accepterar att man gör lite mer. Jag är inte nöjd. Och visst, jag kan vara glad för sig, Martin skuld givetvis, på ett personligt plan sådär. Men i sig själv så kan man känna sig, fan, det är ju jag som ska vara där. Och känner du det? Och den där besvikelsen, och nu får han allt rampljus och allt vad kan vara. Ja, då får du med. Du får bättre minne. Du lägger detaljerna på minnet och du blir mer kreativ. För du vill inte. Sebastian Samuelsson: Mm. Mm. Björn Ferry: få ha en sämre position i här hierarkin. Men den som är ohemmat glad och bara lycklig med allas framgångar sådär, är ju jättesympatiska och trevliga. Men de kommer själv inte att lyckas lika bra. Sebastian Samuelsson: Mm. Jag tror så här, jag tror att det är enklare att glädjas om man känner själv att man inte kan vinna. Det finns så mycket egenbesvikelse i att man själv vill vinna. Så jag tror att det är mer det. Jag skulle inte vilja kalla det för adamsjukare. Jag tror att... Björn Ferry: Hm? Sebastian Samuelsson: Det kan man känna med att Stula går och vinner i slutet av säsongen. Då tänker man, vad är det för fel på han? Hur så? Björn Ferry: Men om vi vänder på det... Mm. Sebastian Samuelsson: Och en besvika sig över att man inte själv riktigt når upp till den nivå. Björn Ferry: Jag brukar tycka att det kan kännas, eller som man upplever det, att ju närmare det desto känsligare är det. Om det är som närmsta vänner, eller syskon, eller inom lag. Om jag ser bara så där Oberhof VM, där det gick fantastiskt för Hanna och Elvira var sjuk och så vänder du det till Länsrider var det lite som tvärtom. Då var det Elvira som brukade sova Hanna blev typ sist på matchstarten. Och att det är som de har själv pratat om, att det blir så oerhört tuffa situationer och starka känslor och allt det där. Och att det ändå sitter ihop lite grann med det här. Man är inte bara. Sebastian Samuelsson: Mm. Mm. Mm. Björn Ferry: bekväm och glad och nöjd för att det går bra för någon annan utan i sig själv så mår man piss för att man vill så mycket mer som när du vann då i Oberhof. Alltså det har jag själv tänkt någon gång att ibland jag brukar tänka på Längd V med Laktis 2001 när Elosson vann och Fredriksson var tvåa. var som att det hade inte varit bättre för Fredriksson att bli tvåa om Björn Däli vann eller någon. Sebastian Samuelsson: Mm. Mm... Ja. Mm. Men tror du att man hade pratat lika mycket om mitt VM Gullig Åberhof om det inte var för att det var en svensk dubbel? Gör inte det tävlingen mer... Jag tänker att där är vi båda vinnare i det här liksom. Björn Ferry: ⁓ Ja, jag tror att det blir en större grej. Sebastian Samuelsson: Sen är det klart att jag i det läget känner att det inte kvittar för mig på slutet varvet om det jag eller Martin som vinner. Det gör det ju inte. Men jag upplever ändå att det blir starkare på något sätt. Vi var ett av två. Björn Ferry: Det köper jag. Det var första gången sen 1958 i Salfeld. Det var Ola som sa det. Sebastian Samuelsson: Mm. Ja. Jag är mann... Ja. Men jag tror att det inte så lätt att man jämför sig på många sätt. Man kanske tycker att man själv gör det här och det här och det gör inte han eller hon. Att man kan känna att det det här jag har gjort bättre. Att du har bättre koll. Och du tycker att om han vinner varför ska inte jag kunna vinna. Förstår jag vad menar. Björn Ferry: Att det ligger närmare. Jag vet ett exempel när jag bodde med Fredrik Lindström någon gång. Han lurade mig faktiskt. Han hade fått en ny sponsor på Bössan. var typ dubbla nivån jämfört med vad jag hade. Då fick jag ett sting i mellanhjälp. Kul, grattis. Så kände man bara. Det kändes ju inget bra. Så han haha, lurad. Det stämde inte, han hittade på det bara. Men jag kan inte bry mig mindre om Olayna hade 100 miljoner. Sebastian Samuelsson: Mm. Nej. Men är det inte så oavsett hur mycket pengar du får så jämför du alltid med dom Björn Ferry: På sin bösta så ska jag inte vara med sjuk på det. Men ju närmare det kommer så blir det svårare. Det barnomskompisar som växer upp tillsammans. Så är det någon som helt plötsligt köpte en aktie här och åttan miljoner. Jaha kul. Men så glad är man inte. Sebastian Samuelsson: Mm. Åh. Nej. Men det inte det här med att grannen köper en ny bil och ställer den på uppfarten. Ja, precis. det spelar ju som... Björn Ferry: Evolutionärt betyder det strävan. Det kommer tillbaks till det här att ständigt försöka. Att inte bara säga, va kul för dig liksom, men jag kommer inte försöka. Sebastian Samuelsson: Nej, precis. Men jag tänker att man är i så många olika sammanhang och man kan... Ja, flyttar du till ett annat granskapsröra andra jämförs det där liksom eller... Det är väldigt... Ja, exakt. Björn Ferry: Ja det beror helt på vart man är. I Storuman räknar vi hektar och i Stockholm pratar man alltid bara kvadratmeter. är ju väldigt skillnad. Sebastian Samuelsson: Ja, precis. Och Björndalen som då har så himla mycket mer pengar än dig, då finns det ingen viss fördel att jämföra för du vet att han har mycket mer pengar dig. Du är liksom inte på samma nivå. Medan Stor Fredriks så tyckte du att, ja men, här är vi, vi kan jämföra oss med varandra liksom. Du skulle ju aldrig jämföra dig med Elon Musk och gå runt och vara med honom och att han har så mycket pengar. Björn Ferry: Hmm. He-he. Nej, jag tänker Ele Halvarsson som fick 300 000 där svirsat liksom, jag tror var med i Bergfält. Det måste vara en sån där grej. att man tänker, ja det var kul liksom, men ändå så här bara... ja. Jasså, ja ja. Ja okej, ja ja. Sebastian Samuelsson: Ja, ja. Ja. Nä, jag fattar vad du menar. Men jag tror att det där är något som man ska träna på. Att försöka glöra sig som andra. Björn Ferry: Ja, och sedan är det ju en konst. är skillnad vad det kan kännas som ett hittills sting och vad du visar. De flesta är så bara socialt begåvade så att i en situation när går bra för någon, då skärper man till sig, som ni alltid under traditionen, att man samlas vid pallen, man tar en bild och alla är glada. Man beter sig som folk. Men för en del klarar typ inte det. Besvikelsen och avundsjuka lyser liksom igenom. Alla har ju träffats av någon människa någon gång. Förallt de som är framgångsrika ser ju det här då och Sebastian Samuelsson: Ja, så klart. Mm. Björn Ferry: Men det var inne på vad mer att man kanske inte ska tycka att det är så negativt att känna det där stinget. För det betyder att du har större möjligheter att faktiskt komma vidare själv. Sebastian Samuelsson: Mm. Mm. Nej men det är ju det om man tar Martin som exempel. Jag tror vi är jätte nytta av varandra i att vi kan spara varandra på träning. Det klart att det finns en intern konkurrens där som jag tror att gör oss båda bättre. Det tror jag. Björn Ferry: Jaha, har vi något mer? Har skrivit upp någon täckning? Sebastian Samuelsson: Nej men jag tyckte också det var väldigt intressant, det här undermedvetna tänkandet kontra det medvetande tänkandet. Och det här man gärna pratar om eller tänker om sig själv som ett jag. Och att det egentligen är väldigt många olika system som jobbar parallellt och som pockar på uppmärksamheten. När man tänker så är det väldigt förenklat på något sätt. Han hade ju något exempel med det här att man delar hjärnhalvorna. Vänstra och höger hjärnhalva och... Du kan visa saker för den vänstra hjärnhalvan och då har inte den högra sett dig så kommer man inte ihåg om det var tvärtom. Det tyckte jag var väldigt intressant eller skrämmande också. Jag tror att det är så himla många saker som man inte vet. Men man går runt i världen och tar för givet att man har koll på saker. Jag tror att det är liksom... Björn Ferry: Och att man upplever sig själv som jag. Att jag är unik, jag har ett medvetande. Ja är ja. Men ju mer man läser sådana här böcker så det ju som att det är mer lite... Det är lite signaler som hoppar runt och vi råkar ha en hjärna. Sådär. Men det är som... Det finns inte så mycket sådant. Sebastian Samuelsson: Ja. Jag kan tänka att ibland när man möter folk på stan, kommer man tänka så undrar vad den där personen Går runt och tänker på eller hur ser den ens liv ut eller liksom. Jag tänker alltså. Jag tycker ju själv att jag tänker ganska mycket och att jag är ganska analytisk och liksom medveten och så. Och förmodligen är ju alla andra människor också så. Men de har ingen aning vad jag går runt och oroar mig över eller liksom. Det är någonting så himla konstigt i att andras liv bara. Fort. går parallellt och de flesta människorna kommer man aldrig ens träffa eller vara del av ens eget liv och ibland så är det personer som är väldigt delaktiga i ens liv i en kort period och sen så de inte det men deras liv fortsätter ju även fast de inte är i mitt liv längre eller liksom det där kan fascinera mig Björn Ferry: Ja, jag brukar koppla till idrottare. blir så. Vi sa just att idrottare är svårt att prata med. För de är ju så. De har ju nästan all kunskap i kroppen. Och har hållit på med sin sak så oerhört nördigt. Så man är ganska omedveten om världen omkring. Och så tror man att det är så oerhört viktigt det man håller på med. För de som tittar på skidskydd. De tycker det är jättekul och så där. Men jag har kommit ihåg så mycket av hur det gick på OS. Eller framförallt inte någon världskupp i Novemjest. Det försvinner ganska fort. Sebastian Samuelsson: Mm. Ja. Nej men det blir ju sådana här filterbubblor liksom. Jo men man tror att det man själv håller på med är jätteviktigt. Jag brukar tänka, men det bara åka till London. Och så frågar du där, har du kollat på någon skiskytte på sistone? Vad är skiskytte för någonting? Och där går de runt och tycker att någonting annat är jätteviktigt. Ta hockey-VM nu. Jag går inte igång på hockey-VM, jag bryr mig inte. Men för dem är det det viktigaste. Björn Ferry: Vad? Hej! Sebastian Samuelsson: Ja, jag vet inte. Kanske inte. Det är därför jag inte själv går igång. Men att det liksom... Ja, det är så lätt att tro att... Och det är väl därför OS får så stort genomslag. Det för att då är det fler som bryr sig och fler som... I alla fall bryr sig under de två veckan. Det är nu inga som bryr sig om OS idag. Men en vanlig världskupp... De flesta vet att det är världskuppar lite varje helg. Jag såg ett litet bra för någon men man vet inte riktigt. Jag har hängt med på bordtenniska. Det går ju ganska bra för Trulls. Men exakt vilken turnering han vann, Kontroa i eller vem av alla kineser han slog. Man ser rubriken, man kanske läser några artiklar, kanske kollar någon match. Björn Ferry: Mm. Sebastian Samuelsson: Så bra koll har jag inte. Nej. Och då är det fler som har koll på bordtennis än vad det är som har koll på skiskytt i världen. att... Jag vet inte. Ja. Nej, men man ska nog inte ta sig själv på så stort anvart tror jag. Björn Ferry: Nej. Eftersom det är populärt i Kina. Nej, samtidigt vill man ju sträva som tusan och bli bra. Jag tänkte ju det här, det är ju lite halv-egoistiskt projekt att det väl pratar med vettiga människor för att liksom själv bli vis. Att det kan vara det bästa sättet. Sebastian Samuelsson: Mm. Fast egentligen tycker du att du är visast av dem alla? Eller? Näe. Ja okej. Jag pratade med AI häromdagen och så var det såhär, ge mig några boktipp liksom såhär. Och så såhär, men samhälle, politik, världen jag vill. Och så tänkte jag såhär, hur ska jag förklara vad jag vill läsa? Och så skrev jag, men jag vill bli lika smart som Anders Borg skrev jag. Björn Ferry: Nej, nej men jag vill bli. Ja. Sebastian Samuelsson: För mig är det såhär, det är någon som man kan dra analys. Alla vet ju nu att hormussundet är jätteviktigt för hela energiförsörjningen. Det var ändå så här, man visste inte men man förstod ju ändå att det är ganska stor risk nu att det kommer hända någonting i Iran. Att USA kommer förmodligen göra någonting. Det visste, alltså det snackades ju om i liksom flera veckor eller månader innan man höll på samtal och liksom. Men där stannar ju analysen för de flesta även för mig. Björn Ferry: ⁓ ja. Sebastian Samuelsson: Varför tänkte man inte ett seg länge? Om det händer kommer homofosundet att stängas. Då kommer oljepriset att stiga och då kommer högre matpriser. Regeringen kommer att sänka priser på kollektivtrafiken. Jag är så imponerad av folk som kan tänka i så många steg. Men då måste man ju kunna. Då måste man ju veta att homofosundet är där och allt det här. Och där tycker jag att Anders Borg är ett bra exempel på en person som förstår de här grejerna. Vad följdeffekterna blir. Björn Ferry: Det är en bra ambition att kunna förstå det. Vi skulle också vilja förstå det med medvetande och jag. Om man förstår det på djupet har man något att komma med. Eller att ha koll på hela världshistorien. Varför är det ett problem med Iran? Vad är det med Iran och kärnvapen? Varför är inte ett problem med andra länder? Vad är det här egentligen? Varför ser ut som det gör? Varför gör USA som de gör? Vad är poängen? Vad är det här med Taiwan? Ska Kina ta det eller? Varför är det så viktigt? Sebastian Samuelsson: Mm. Ja. Mm. Björn Ferry: Och så får man höra någon förenklad historia sådär. Sebastian Samuelsson: Men det är det smarta människor kan göra. Precis. För de allra flesta kan ju läsa en bok och rabla fakta. Björn Ferry: Ja, de flesta kan väl ha en åsikt. Det är väl det enklaste. Sebastian Samuelsson: Jo, men jag tror också, precis. Men sen ju mer du lär dig och ju mer du förstår någonting desto svårare tror du att det är att ha en åsikt. Det är därför att fråga en jurist vad gäller här, och då kommer hon alltid svara att det beror på. Björn Ferry: Och så här för det här kvart... Det är forskarsvaret också. Givet de här premisserna så blir det så här men det kan vara på ett helt annat sätt. För tror att han skriver också i boken. Vill du övertyga någon? Berätta en historia. Men vill du förstå någonting? Lyssna inte på historier. Sebastian Samuelsson: Ja. Ja, precis. Men det är också därför Donald Trump blir president i USA. Han är väldigt bra på att berätta en historia. Han kommer med enkla lösningar på komplexa problem. Och då tilltalar det. Björn Ferry: Men för att den enkla lösningen ska fungera så måste man ju ha koll på komplexiteten i problemen. Annars kan man hitta på någonting som inte är sant. Du kan ju inte skjuta upp en raket i rymden om fysiken inte stämmer. Man kan inte bara ha en berättelse om det, att nu gör jag det här. Men mycket politik kan man ju göra. Ja politik är ju så, det är bara berättelser. Å ena sidan och andra säger att vi gör så här, vi gör så här och vi är bättre och de gjorde fel förra gången. Och så ska man få folk med sig. Men det är ganska svårt att i efterhand säga vad är det som... Vad var egentligen bra? Sebastian Samuelsson: Jo men det inte det han gör ganska mycket också. Fast det är inte ganska mycket så här. Ja, ja om vi... Björn Ferry: Vad är det som har fungerat och inte? är ju skitkomplext. Och då måste ju någon sitta och... Det är ju enkelt att läsa bok. Nej, det inte så enkelt. Du får läsa hundra böcker. Och sedan dra slutsatser från det här och förstå någonting på djupet. Det tar ju en enorm tid. Så att det är... Sebastian Samuelsson: Mm. Jo, men en politiker som skulle förklara det på djupet och verkligen lägga ut alla problem och liksom varför vi inte kan göra såhär eller vi måste tänka såhär och det inte så enkelt och blablabla. Den politiken får inte speciellt många röster. Det är mycket mer slagkraft att säga ja men vi ska sänka mat med Omsen för då får alla mer pengar och så ja då blir det billigare mat och då kan man göra det och det. Och så tänker man ja men det får ju också effekter och så liksom ja jag vet inte. Det gäller ju någonstans att Björn Ferry: Blir billigare mat. Sebastian Samuelsson: Ibland undrar jag om politikerna tror att väljakåren är dum. Men vi är nog det. Vi orkar inte lyssna på en kvarts föreläsning om varför man ska göra sig i det. Vi vet bara, okej, men hur ska du lösa det här problemet? Ju enklare förklaring desto bättre. Problemet är bara att det finns nog inga enkla förklaringar. Björn Ferry: Ja, åh. Ja, hur får man ihop det med att hjärnas uppgift att få oss att överleva och att fortplanta oss? För lyssnar man på en jävligt dålig historia så kan du vara ganska ödestiget. Sebastian Samuelsson: Mm. Ja. Björn Ferry: Vi måste väl ha en förmåga att se igenom det då. Sebastian Samuelsson: Ja, vi har sen så. Håller vi där? Björn Ferry: Med kunskap får man väl det. är väl det som är hela poängen med bildning. För det mesta med Wolfgang var bra på att berätta historier. Och de var ju väldigt bra. Han kan ju motivera en sten. Men ju mer man själv lärde sig, ju större erfarenhet man fick desto fler hål såg man ju. Då började man ju se fläckarna på solen och börja ifrågasätta. Det blir ju något annat. Sebastian Samuelsson: Ja, absolut. Mm. Jo. Men han fick styra ditt liv i tio år innan du insåg Om man överlevde, eller? Björn Ferry: Ja, jag insåg det kanske efter sju år. Men det fick fortsätta i några år till. Men det var bra. var bra, alltså netto positivt. Men det är ändå så där att de bästa historierna är när de som sitter ihop hela vägen ner med den där kunskapen. Visst, då kan du göra en enkel historia av det också för att få folk med det. Men har man verkligen koll på all kunskap hela vägen ner så... Sebastian Samuelsson: Ja. Ja... Ja men... Ja? Mm. Mm. Björn Ferry: Det är då det är ha någonting kraftfullt som kan fungera och då måste man se till att man jobbar på det sättet så att man inte bara köper charmiga personer med bra historier. måste ju finnas någonting under det. Sebastian Samuelsson: Mm. Mm. Men allting har ju blivit så snabbt idag liksom. Man sitter och scrollar klipp på telefonen och så. Är det ett klipp som är tre minuter så orkar du knapkolla för det känns ju som att ska han sitta här och prata i tre minuter. Alltså. Då scrollar du hellre vidare och sen har alltså jag vet inte. Det är ja. Björn Ferry: Samtidigt måste det finnas ett omättligt behov av kunskap och vad som är sant. Att kunna orientera sig. Så sitter du bara och scrollar efter en stund och då har gjort det en timme. Men ingenting känns ju bra. Du inte lärt dig någonting. Det var en bortkastad timme. Men om du hade fått ta del av någonting djupsinnigt och väsentligt av någonting som du faktiskt är intresserad av och kom ett steg vidare. Då var det värd tiden. Så jag tyckte att SVT ska göra typ sånt här. Jag tyckte pop skulle göra en sån här podcast. Pop talk. Sebastian Samuelsson: Mm. Mm. Björn Ferry: Han borde kunna leverera det på ett bra sätt eftersom man är så smart och bred och allt det där. Men då riktar man ju så hela tiden in sig på den här puckern på normalfälldnings kurvan. Att alla ska tycka om det och att man ska titta färdigt och man ska klicka. Det är så man som mäter framgång. Sebastian Samuelsson: Jag tänker vinterstudion. Man själv är ju inte målgruppen. Men fördummar man publiken, det är väl kanske inte heller sant. Varje säsong går ju ut på att förklara hur stora pricken är i liggande och hur stora pricken är i stående. Man kommer ju inte vidare riktigt. Eller? Björn Ferry: Nej, jag håller med. Men då är det att det är ett sådant koncept. Men då tänker jag att en sån här grej, men det är ju givetvis inte för alla. Det är ganska osannolikt att en miljon personer skulle tycka att det var underhållande att höra Sebastian Samuelsson och Björn Färri prata om en bok som de har läst. Men längst ut på den där... Ja, verkligen, verkligen. Men längst ut på den där normalföreningskurvan så finns det de som faktiskt är intresserade av både Sebastian Samuelsson och skidskytte och faktiskt vad du kan tänka om någonting. Och för dem så är det... Sebastian Samuelsson: Nej, jag tror att det är ganska få personer. Björn Ferry: Då är det ju någonting. Men det får givetvis inte plats i rapport eller i en vinterstudiepaus mellan två tävlingar. Men jag ska inte säga att det är värdelöst. Om det var hundra stycken som tyckte att det här var bra, då är det värt någonting. Sebastian Samuelsson: Nej. Mm. Björn Ferry: Ja, tror du det kan ha någon potential? Sebastian Samuelsson: Ja. Det är ett kul koncept men det gäller ju att ha en kontinuitet på det. Jag vet inte hur ofta du släppa avsnitt. Björn Ferry: Jag har en sån här hemlig målsättning om en gång i veckan. Och att jag ska nå 21 avsnitt. För 90 % av alla poddar läggs ner efter 3 avsnitt. Sen är ytterligare 90 som läggs ner innan 20. Så gör jag 21 så tillhör jag 1 % av alla poddar. Sebastian Samuelsson: Min bild av dig Mm. Men då baserat på allt vi har pratat om nu det här med... Då vill jag bara fråga, vad säger du bara det eller har du fakta? Eller var det här en enkel historia nu eller har du tagit reda på att det är så här? Björn Ferry: Det här var någon sån där... Det är en enkel historia som jag har hört berätta som jag bara återberättar. Så jag har inte grävt i något Excel-ark i någon sån där på... podduniversitetets bibliotek och räknat på alla som har lagt ner. Men det ju ett väldigt stort bortfall. Du har ju själv haft podd en gång. Hur många avsnitt blev det? Sebastian Samuelsson: Okej. Du inte läst en studie i kopplatörn, nej. Det är minnet sviker där, så jag vet inte. Björn Ferry: Ja men det var inte fler än 20. Sebastian Samuelsson: Ehm... Björn Ferry: Nej. Ja, det får vi se. Sebastian Samuelsson: Nej, kanske runt där. vet inte. Nej, det ska vi kolla. Ja. Jag tror att... Det känns som att du har ändå tid att lägga på det här. Det känns inte som att dina dagar inte är helt fulla. Björn Ferry: Nej, just att jag kan göra det från Storuman. Det är det som är poängen. Jag reser mycket så där. Men det jag gör hemma så... Det det som jag tänkte skulle vara poängen för mig. Att jag skulle kunna egentligen varje vardag efter lunch. Jag kan boka in en gäst i veckan. Den tiden har jag. Så mycket annat har jag inte för mig. Och då påverkas det inte något annat heller med barnen eller frun eller vad det nu kan vara. Och att kunna få prata med några vettiga människor en gång i veckan istället för att... Sebastian Samuelsson: Mm. Mm. Ja. Ja. Björn Ferry: Det känns osannolikt att man ska ringa någon på ett universitet och pipa iväg dit någon gång när man råkar vara i Stockholm. Det kan man ju också göra. Men det är ju inte så sannolikt att varför ska de vilja lägga en te med på att prata med mig? Men det många som om de har skrivit en bok eller vad de nu kan tänkas ha gjort. De vill gärna prata om det. Jag märker själv, jag vet hur du är, men då får du en fråga om kan du tänka dig vara med i en podd? Ja, det är mycket hellre med idé än att kan du komma till Sundsvall och hålla en föreläsning om tröskelträning? Sebastian Samuelsson: Mm. Mm. Ja, också. Björn Ferry: Det som är lägre tröskel att vara med. Så jag tror det är ganska lätt att få gäster. Sebastian Samuelsson: Mm, mm, ja, ja, absolut. Ja, ja, verkligen. Ja, Sverige. Absolut. Nej, men jag tycker att kör på. Björn Ferry: Ja men nu är instruktionen att... Ja jag kör på. Nu kör på. Och så instruktionen att ska jag tacka och hej till dig. Men då måste du vara kvar för det ska liksom buffra upp. Du har nån sån här procent någonstans som tickar i din bild. Sebastian Samuelsson: Det sa att den 99 % uppladdad faktiskt. Björn Ferry: Men vi säger tack och hej och sen väntar vi en liten stund efteråt. Tack för att du var med Sebastian. I Färgfrågar, premiäravsnittet. Sebastian Samuelsson: Ja, tack tack. Ja, men det var kul. Pilotarsnittet, ja.