Viktor Persson: Tränar du, Sämre när det är höst än sommar.

Oscar Folcke: KUL att du ställde en fråga, för jag tänkte på det precis idag. Jag tjänar mycket bättre på hösten.

Viktor Persson: Jodå då! I vilken kontext? Bättre på vilket sätt?

Oscar Folcke: Det väl så tror jag att, framförallt när jag springer eller cyklar så här. Jag upplever att luften är mycket friskare, vilket jag mår bra av. Jag är också en asmatiker så det kan jag liksom ligga någonting i det. Men sen, jag är ju... Jag är sådär lite konstig så jag gillar ju gå upp typ så fem trettio på morgonen och gå ut och springa när ingen är vaken. Och det är mörkt på hösten, det inte på sovnatt. Så där av det, sen så gillar jag inte det här på sovnatt också, men jag skulle gå för förra hösten. Du då?

Viktor Persson: Jag är lite tudelad där på något sätt. Jag gillar ljuset på sommaren. Det ger mig mer energi på hösten. Men samtidigt så är den friska luften och lite svalare är ju jäkligt gött framförallt för olika typer av konditionsträning och fysisk aktivitet på det sättet. Jag är lite delad i det på något sätt. Jag har svårare att komma igång med träningen på hösten. Fast jag tycker det är sköna när jag väl gör det. Jag har lättare ta mig an det på sommaren men kanske inte njuter lika mycket av det. På något sätt känner jag mig starkare på hösten av något konstig anledning, rent muskulärt och konditionsmässigt.

Oscar Folcke: Mm. Ja, det kan jag känner igenom. Sen kanske jag bara tar det för mig själv. Det har ju mer att göra än vad jag gör när jag inte tränar på sommaren då. så sätt. Sen så tycker jag det är ganska kul att jag har ett tyck för att jag är en riktigt aktiv människa. Det kan jag väl ha. Mina olika åsikter om olika tillfällen i olika dagar. Men idag är jag en man som tränar. Det ska jag absolut säga till er.

Viktor Persson: Det tror jag vi båda kan ha på något sätt. Men någonstans i det här så blir det ju att oavsett om vi föredrar sommar eller höst eller liknande så styrs vi av förutsättningarna som finns runt om oss och i oss själva. Och det är väl där vi ska landa och prata om i dagens avsnitt. Vad har vi för förutsättningar för vårt lärande och det vi har valt och benämnas som baseline så att vi drar väl igång ett litet intro och så kör vi därefter.

Oscar Folcke: Amen. Alla

Viktor Persson: Så där får vi väl hälsa officiellt välkomna till LCLs podcast. LCL är ju då som tidigare jag och Oskar. Jag heter Victor och vi sitter som vanligt på LENK. Så vi hoppas återigen att våra internetgudar fungerar så att det här blir så smidigt som möjligt. LCL står ju för Learn Cycle Learning. Och i en podcast där vi pratar högt och lågt och stort och smått om lärandet. Dagens avsnitt rubrik är då begreppet Baseline. Vad är det för tankar hos dig, Jorska?

Oscar Folcke: Nej, det förens tankarna till att det här är någonstans en brot från det som faktiskt är LCL. Man skulle vart kunna säga att utan Baseline är inget LCL, ingen LCLs podcast, ingen jinger, ingenting. Så på så sätt är det väldigt stort för mig att prata om Baseline idag. Så utifrån det och om tänker på det vi ska prata om i Baseline så tänker jag att det här är nog någonting som många missar och glömmer bort att faktiskt... Men faktiskt som en del av sin strategi för hur man ska lära sig nya saker, antingen om man är en instruktör, ledare eller lärare i olika sammanhang och har någon eller någon framför sig eller om man som själv ska lära sig någonting för att kunna ta sig vidare till en annan plats än om man är just nu. Så det tycker jag ska bli spännande nu faktiskt för jag kan öppna några dörrar och kanske göra lite aha-upplevelser kring det begreppet. Vad tänker du på?

Viktor Persson: Det som kommer upp i mitt huvud först är ju när vi har suttit och diskuterat det här vid bra många tillfällen och vi har liksom landat i två stycken. vet inte om man ska säga det för taglines eller vad man ska benämna det som, men den första av dem är en liten sägan som lyder. Man kan inte lära sig nya saker. bara bygga vidare på befintlig kunskap. Och den kan naturligtvis låta diffus i sin kontext bara sådär. Men jag tror att ju länge vi kommer in i det här avsnittet så kommer väl den sägen förhoppningsvis bli tydligare vad vi egentligen menar med det där. Och sen har vi en tanke till som är att alla kan lära sig allt. Man måste bara veta var man ska börja någonstans. Det kan också kännas lite konstigt. Hur fasen skulle jag kunna lära mig på kvantfysik? Jag är ofysiskt kunnig och laggd på många plan. Men naturligtvis hittar jag bara min start någonstans och ger det tid och vilja naturligtvis så är inte det en omöjlighet.

Oscar Folcke: Ja men verkligen så. Och om man faktiskt bara stannar kvar under kvantfysik, jag kan inte kvantfysik. Men vad jag har hört så är ju kvantfysik att man räknar på väldigt mycket matematiska former av dessa olika slag. Och då är det ju många som kanske tänker så här, ja men matematik är ju någonting nytt som man har lärt sig för det kunde man ju inte vid en punkt eller liknande. På samma sätt som kanske matematiska former eller liknande kunde man ju inte vid en tidpunkt eller tid, för det är alltså någonting nytt. Visst är det så? Men det nya bygger vi från matematik som har med plusminus delat gånger och så vidare som vi har lärt oss i tidig grundskole och så vidare. Som här stammar från att vi började räkna antalet saker, är siffror från 1 till 100 till 1000 och så vidare. Och jag vet inte hur det är för er som lyssnar men för mig så var det också att matematik började med att jag kunde räkna till slut att jag hade 10 fingrar på handen. Händerna! Jag har 5 fingrar på en hand, 10 på mina händer. Och kväll. Och hade jag räknat upp mina tår och fingrar så hade jag plötsligt 20. Och lade jag till Viktor så hade jag 40 och den förstårs vidare. Och det utgår ju då för att jag byggt vidare på det som jag har när jag faktiskt kom ut i livet. Till att kanske väldigt mycket länge senare, eller för min del kanske jag någonsin. Jag vet att jag kan. men kanske inte kommer att ha tid. Det där med kvannmusik. är det någonstans därifrån resan börjar tänker jag på det sättet. Bara väldigt enkelt föräggligt.

Viktor Persson: Det är väl ett lysande exempel på hur många av våra diskussioner har startat och börjat. Just när vi börjar inse när vi pratar om det här. När vi båda nästan tittar på varandra och känner att ojädrands är ju någonstans här. Som vi ibland har missat i vår egen, i vårt eget lärande. Att det är så lätt att man... hela tiden stirra sig blind på, vad ska jag någonstans? Vad har jag för målbild? Jag ska ju framåt i det här. Men vi insåg både två när vi pratade om det, men hur ofta pratar eller tänker vi personligen på vad är jag i nyläget? Det var då det här enbryt någonstans föddes för oss kring just benämningen baseline och vikten av den.

Oscar Folcke: Vi måste ju också bara berätta, Victor, att bland de första gångerna som vi sågs fysiskt, hade ju många digitala möten som föranledde till det fysiska mötet, så hade vi en grej att vi skulle köpa en whiteboard-tala för allt kreativt framgick ju ur en whiteboard-tala. Och just de här två citaterna som du var så... berättat för i början. är de två första sakerna som vi ska göra på den här whiteboarden? på så sätt får vi faktiskt kräva oss själva för att kreativiteten flödar när man har whiteboard framför sig. Men inte den vi ska prata om idag helt enkelt. Exakt. Men om vi börjar där då. Och precis som du säger att vi har sagt det är att alla kan lära sig allt, måste bara veta hur man ska börja. Och man...

Viktor Persson: Det får bli ett annat avsnitt.

Oscar Folcke: Man inte lära sig nya saker, man måste bara bygga vidare på befintlig kunskap. Vi har ju också i tidigare avsnitt pratat om det som vi kallar för de olika delarna i en lärarituation där vi pratade om just pedagogikdelen och att man då ska vara nyfiken på antingen sig själv eller den person man har framför sig för att skapa någon form av utgångsläge genom olika saker som personen kan eller varit med om. det liknande på det sättet? Det skapar en utgångsläge. Det var där begreppet baseline föddes. Vad tänkte vi där när vi hade kommit till ett utgångsläge?

Viktor Persson: När man tar hänsyn till den pedagogiska delen och allt som finns där i alla hjälpvetenskaper och liknande och tar reda på vem som är i situationen, var vi befinner oss, när vi befinner oss där. är genom att ha ställt de här frågorna, fått alla de här svaren som skapar det här utgångsläget. som då istället för bara en benämnda som utgångsläget så är ju det baslinen. Vad är jag just nu? Vem befinner sig i här lärande situationen? När befinner vi oss i den här lärande situationen? Och var egentligen vi kan utgå ifrån när vi ska lära oss vidare helt enkelt. Så man kan se egentligen att en pedagogisk analys ligger till grunden för att kunna plocka fram en baseline.

Oscar Folcke: Nu kanske ni tänker att det är en pedagogisk analys, inte baseline. pratade vi om i tidigare avsnitt. Det som vi någonstans landar i kopplat mot baseline är att vårt utgångsläge... är ju i förhållande till mot vart jag ska någonstans. Så baselinen blir ju någonstans på vad det är bygger vidare på utifrån vart du ska någonstans eller vad du vill uppnå för någonting. Och då började vi faktiskt sätta en väldigt enkel modell där man kan säga att det finns ett A, vilket då i det här fallet är baselinen, utgångsläget och det finns ett B. som är slutpunktet, det det här jag vill komma till. Väldigt enkelt förklarat kan man säga, för du ska få tydlighet att koppla mot baseline. Skulle man faktiskt kunna ta så enkel grej som att skjuta basketskott i en basketkorg, enkelt. Då är det ju någonstans att... Mitt be är alla fall att jag ska sätta bollen i basketkågen. Väldigt enkelt. Det är ju dit jag ska någonstans. Men baselineen blir ju förhållande på hur långt jag är från korgen, hur högt du ber korgen, hur länge sedan jag har sköt basket eller hur hård som jag kan säga. Det är så mycket mer än att bara, okej, jag har så här lång tid i den basketkågen, kort och åtsiktigt. För när jag gjorde det här, vilket inte var alls länge sedan... så började jag, hade jag liksom en baselöse som kanske var 5-6 meter ifrån korgen. Och jag missade gång på gång på gång för att jag inte hade den kompetens just då. Men då var ju 5-6 meter kopplat mot att skicka i borgen var kanske en baselöse, ett utgångsläge som var lite för svårt för mig. utifrån att jag skulle faktiskt uppnå mig med målbilden. Det ska också prata vidare om att det är lätt att placera baseline lite fel i förhållande till både individ och Så baseline är ju inte bara förutsättning alls och allt, utan det är ju mina förutsättningar utifrån var du ska någonstans. Förklara det bra, Victor.

Viktor Persson: Jag tycker det är klokt rent, i och att målbilden på ett sätt är inom den pedagogiska analysen också så är det en jätterimmelig summering av det skulle jag säga, kopplat till liknelsen där också. Där vill jag bara flika in och koppla tillbaks ett hack till förra veckans avsnitt som handlar om gör det som andra säger eller gör det som det borde göra. I det här då för att man ska kunna utgå från sin baseline så blir det ju väldigt viktigt att man landar i att man gör som man faktiskt borde göra. För om någon annan bara kommer och säger att du ska göra så här om vi kopplar tillbaka till basketkorgen där igen. Det blir så lätt att någon annan kommer och säger, jo men starta på sju meter. Du har ju kastat fem, sex senast du gjorde det här så du kommer att klara sju idag. Men då kanske de inte tar en beräkning att det var en halvår sedan du kastade senast och egentligen borde då att du har din baseline idag kanske från fyra meter och det är där du borde börja utan då ger ett inspel på att börja lite svårare kommer du att klara. Så där kan vi verkligen koppla ihop det vi snackade om förra veckan till just vikten av att utgå från den baseline man verkligen har just. vid det tillfället, inte vad man hade den för två år sedan, en månad sedan utan var är man idag. För det kan förändras. Baseline är ju ingenting konstant. Den beror ju på en himla massa saker och allting som innefattas i pedagogiken och kan variera från definitivt dag till dag men verkligen från längre tid också. Jag har ett sånt exempel när jag försökte lär mig jonglera för många år sedan. Då var mitt mål i det här. Jag skulle kunna jonglera mig med fem bollar. Det tyckte jag så coolt ut om man kunde det där. Då tänkte jag så här, jonglera med en, det kändes ju för lätt. Tänkte jag i huvudet. Jag hade aldrig jonglerat. Men en kändes för lätt. bara en boll. Den kan jag kasta upp och ner. Jonglera med två. Då blev det lätt att jag bara kastade en och så bytte jag hand på den. Jag slängde verkligen inte upp två bollar i luften. Så det tänkte jag också. Men det ju inte jonglera så det struntar ju. Så jag började med tre bollar. Det här resulterar ju i att jag lyckades ju aldrig. Jag lärde mig aldrig jonglera. För att jag satt ju min baseline i mitt huvud alldeles för långt fram emot där jag faktiskt var. Jag skulle naturligtvis ha börjat bara med en bollkastat den upp och ner från hand till hand fått in känslan. Adderat två bollar från hand till hand fått in känslan och sen ökat till mitt mål i fem. Så det gjorde att jag liksom missbedömde min egen baseline via bara tankesätt. Gjorde att jag tappade motivation. Jag lärde mig aldrig där för att det blir tråkigt för jag misslyckades och så vidare och så vidare.

Oscar Folcke: Men också ett väldigt bra exempel. tänker att... För att kunna gå vidare från det här begreppet och det vi har pratat om utifrån just baseline, vi gör lite repetition på det här baseline är ett utgångsläge i förhållande till mot vart du ska någonstans. Det kanske alltså att du vill komma till en viss plats eller du vill lära dig någonting eller att det är någonting annorlunda i jämförelse med vad det är idag, kort och obvetsakt. Och då när vi fortsatte någonstans att försöka hitta lite tydliga definitioner på hur ska vi utkristallisera det här ännu mer, det här baseline-begreppet. Och då började vi någonstans att slänga in både begreppet förändring och utveckling i den här saken för att göra det ännu mer kristbilt. Då kom vi att med själva förändringsbegreppet, för det finns ett förändringsbegrepp i det här A-B, utifrån baseline och målbild. Och någonstans är ju förändringen... som har skett mellan A och B. är skillnaden. Vad har jag lyckats med i punkt B som jag inte lyckats med punkt A? Jag englernar jag med en eller två bollar i punkt A. Ja, då kanske jag är roligare med tre i B. Det är skillnaden mellan. Eller för basketkorsliknelsen, att nu lyckas jag sätta den från sju meter istället från tidigare fyra och liknande. Men för att det ska komma till den här skillnaden, alltså den här förändringsresan mellan A B, så kommer det här som vi känner att det det här som vi faktiskt hittar i detta. Det måste ju ske ett kontinuerligt lärande i den här processen för att kunna skapa den här skillnaden eller den förändringen. Då började vi definiera lärande och komma över en definition som vi tycker fungerade väldigt bra. Det är varje process som hos levande organismer leder till en varaktig kapacitetsförändring som inte bara beror på glömska, biologisk, mognad eller ålder. Då tycker jag att ett omgängelsexempel är väldigt tydligt sådant. Då kommer din rörelse utifrån att jobba bara med en... vara ett rörelse som sitter i dig och som du bygger vidare från när du slänger in två eller tre eller kanske med fyra fem bollar om man kommer till den nivån. På samma sätt som basketlite sen blir ju att när jag sätter en från en fyra, vilket var baselöde för min del, så är det en Riktning på bollen, är en styrka eller håret på kastet som jag bygger vidare från och som jag kanske bara tar vidare från punkt nummer fem någonstans. utifrån det då, i det liknande sätt som du sa, att bassaren har flyttats framåt för att nu kan jag ju faktiskt sätta den från 4 meter och då har jag egentligen en annan typ av basslamp i det sättet. Jag vill ändå landa lite i det här lärande som vi pratat om i tidigare avsnitt med att få din utbildning den effekt du faktiskt vill att den ska få. För det som sägs i den här definitionen är ju varaktig kapacitetsförändring. Men det finns ju mängder med exempel som jag kan komma på för egen del där jag tror att jag har lärt mig någonting men som jag väldigt snabbt har glömt. Och det har ju att göra med att jag inte riktigt har kanske utgått från min base, eller byggt vidare på befintliga kunskaper utan att det är någonting som faktiskt finns i rymden eller liknande som inte faktiskt var betydelsefullt för mig. Och då kan vi ju ta det här exempel som vi pratade om tidigare också i ett tidigare avsnitt med att gå en e-learning kopplad mot informationsantering exempelvis. Där hade jag ju inget exempel att bygga vidare ifrån vilket gjorde att det var ju väldigt mycket som jag faktiskt inte kom ihåg från det.

Viktor Persson: Just det.

Oscar Folcke: utifrån att det faktiskt bara var någonting som faktiskt skickades och som så lika snabbt försvann. Som exempel.

Viktor Persson: Ja. Jag måste ställa en fråga till dig. Du har en liten yngre dotter hemma som jag antar ägnar sina dagar åt att lära sig en massa nya saker. Hur skulle du säga om man kopplar bort dig och din sambo ur kontexten och alla andra vuxna människor runt henne?

Oscar Folcke: Mm? Mm-mmm.

Viktor Persson: När hon experimenterar och lär sig nya saker skulle du säga att hon utgår naturligt från hennes egen baseline eller hoppar hon över massa steg när hon försöker lära sig saker?

Oscar Folcke: Nej, helt klart så utgår ju honifrån vad han kan. Och det är väl en sån klassisk föräldrig grej. Framförallt när det kommer till motoriska grejer och att kunna lära sig hur hantera sin egen kropp. Det finns ju extremt mycket som både jag och min samboser kan hända i vissa miljöer, exempelvis trösklar, tyngre steg och så vidare.

Viktor Persson: Hysta!

Oscar Folcke: där man egentligen bara vill komma fram och stäcka fram hand och hjälpa dotten men egentligen är enda man ska göra är att låta den få utgå ifrån sin baseline och se om det faktiskt funkar eller inte funkar för i dom stunderna som man har gjort det så har det gått ganska fort till att man det kanske inte något, det kanske blir lite liten tår eller liknande där man kanske bara, okej men testa igen Vilket jag tror att hon förstår. Sen till slut så sitter det. bara så nu att, så klassiskt är det hon... Vi har övat jättemycket med att hon ska försöka backa ner från liksom lite högre tröskel, eller högre liksom... Partier ner på marken. Det löser ju felfritt nu, mer eller mindre. För att det är ju någonstans att hon börjar det med att bara slänga sig rakt ut. Då fångar det henne, det kan det vara lugnt att med. Men...

Viktor Persson: Hahaha

Oscar Folcke: att man nästan då faktiskt fick göra en reaktion på det för att de skulle förstå att det inte var lämpligt. Exempelmissedel.

Viktor Persson: Det är superintressant och jag gick väl händelserna i förväg lite och anade bitvis ditt svar på det här. Jag tänkte på, kopplat till frågeställningen, just det här att om man tittar på lärandet naturligt hos människor, om man tittar på barn som inte har varit i massa konstlade lärsituationer än, som har blivit styrda på något sätt utan bara utgår från sig själva egentligen ganska undermedvetet så gör de just det här. utgår ju från där de är här och nu och de ser ju verkligen världen som att varför kan jag inte göra det här? Varför skulle jag inte kunna lära mig det här? Men de utgår ju från där de är. Sedan genom massa situationer vi utsätts för genom livet så helt enkelt så blir vi sämre och sämre på att peela in vår baseline i vårt lärande. utan helt plötsligt behöver vi genskjuta en massa för vi ska snabbare till målbilden eller punkt B då och så glömmer vi bort vad vi är här och nu medan barn på något sätt och framförallt små barn gör det här naturligt och de ser ju garanterat målbilder men de inser ju ganska fort att jag kan inte genskjuta det där. Jag kommer inte kunna lära mig springa om jag inte kan gå. Det är liksom omöjligt.

Oscar Folcke: Nu.

Viktor Persson: Jag vet inte om de tänker att de ska springa om de inte kan gå. är en för någon som är ännu mer insatt i den typen av utvecklingsvara på. Men jag tycker det är en intressant take på vart livet någonstans tar oss kopplat till det här och vad vi föds med naturligt egentligen kopplat till det här.

Oscar Folcke: Ja, men verkligen det. Jag tänker också så här i lärarinstitutionen. Det är väldigt enkelt, som du säger, att vi pratar väldigt mycket om vart vi vill hamna. Alltså när det här är slut. Vi vill hamna. Det kan ju appliceras på mängder med saker. Vi pratar ju om träning indienhetsvis. Man kanske vill... hamna någonstans vid att man ska springa i ett maratonlopp eller vad tusen det är nu för målsättning som man vill och någonstans så börjar man göra saker som ska ta närmare dit men man måste ju någonstans också veta vart man är för att veta om det man ska är rimligt eller inte för är det så att ⁓ men om man är aldrig har sprungit tidigare ⁓ och då ska springa i ett maratonlopp Det är kanske rimligt, men då kanske frågan är det är som du måste göra per vecka med dig själv, med träning och kostadelser. Vad som faktiskt inte får gå fel för att du ska kunna stå vid startlinjen ett år senare. Det blir lite samma sak det här också som du är på, Viktor. Jag kan inte lära min dotter kvantfysik. Men det ju för att jag vet att hon inte kan. vad det är ska kunna för att kunna kunna lära sig kvantfysik. Men jag vet ju att... Nej. Nej. Och det samma sak. Du kan lära mig kvantfysik. Du kan lära mig kvantfysik. Men du kanske måste börja på en annan plats än kanske på en universitetskurs. För jag inte har de kunskaperna som krävs för att koppla det vidare på det sättet. Och det det här lite som är viktigt. att... Du ska förse...

Viktor Persson: Hon kan ju inte 1 plus 1 än till exempel.

Oscar Folcke: För att ditt läsning ska bli så FTI som möjligt, då måste du försätta dig i en miljö där du kan bygga vidare och inte där du faktiskt bara hamnar på en plats och ska ta det därifrån. då blir det konstigt. Det var samma sak som vi pratade om tidigare också i tidigare avsnitt om att... Får man en upplevelse kan man lära sig att man hänger upp det på en upplevelse. Men är det någonting som man inte kan relatera till så blir det också svårt att anämna den kunskapen, den här idlöringutbildningen som jag pratar om. Och det är då att koppla mot baseline. Har jag ingen sån erfarenhet blir det svårt för mig att kunna reflektera mot en sån sak. Så någonstans tror jag att... Det vi upplevde när vi faktiskt sa det här, som blev vår ha-upplevelse, det blev att okej, vi är väldigt bra för att berätta för folk vad man ska lära sig, men ibland så kanske vi glömmer bort och funderar på vart vi ska börja någonstans. Och vi bara börjar istället, och så försöker vi lära oss utifrån det. Nu är det här också ett väldigt basalt exempel, men det kan ju vara... En gång när jag missade baseline, det här har jag ju kanske gjort med någonting annat, men det var när jag skulle faktiskt få anmåla ett musik-quiz för mitt team, via ett nordiskt team i tre vänder. Och då tänkte jag att då ska jag göra, nu ska jag bidra mitt i svensk kultur, så jag ska göra ett på spåret-quiz. Det blir kanon liksom så här. Och jag gjorde ett på spåret där man kunde maximalt få typ, jag tror det 56 poäng. Den högsta poängen som också vann tävlingen, jag vann på 14 poäng, så där. Och då så liksom kände jag det efter. Okej, lite såhär, know your crowd. Alltså, har jag ställt frågor som är liksom för svåra? eller liknande, eller har jag bara utgångar från vad jag kan. Och det var precis det jag hade gjort, insåg jag efteråt. Jag har ju utgångar från vad jag tycker är intressant och spännande. Men jag ju inte en aning om vad de tycker är intressant och spännande. Och då nås man ju den paradoxen som jag har upplevt, både där och i tidigare situationer. Det att när du sätter Baseland lite för långt fram, alltså utgångslägen, när du börjar på en plats mot en målbild som är lite för svårt. så är det räddligt att motivationen till att lära sig saker krympar för att man känner sig dålig.

Viktor Persson: Yes. Det är ju definitivt ett avsnitt som kommer längre fram i den här serien när vi kommer grotta in oss i just motivations biten och hur det påverkar lärandet. Men det blir ju precis som du säger Oscar att blir man utsatt från en situation där någon där man antingen antagit själv eller att någon annan har antagit att man har en baseline som är längre fram. Dels kommer effekten på lärandet bli mindre men samtidigt kan man ju dock koppla in de andra känslomässiga värdena i lärandet också. Till exempel motivation, hur påverkar det situationen? Är det en hel grupp som ska lära sig någonting? Hur påverkar det gruppens sammanhållning och synsätt och förtroendet för läraren eller ledaren i situationen också? Kan det påverka sig i det här om man hela tiden som ledare sätter om för baseline för långt fram till den här gruppen till exempel. Så där finns det enormt sätt man kan vända och vrida på det och det tror jag ni som lyssnar också kan säkert komma på en massa exempel hos er själva när ni har varit i situationer där ni har upplevt att baseline har sats för långt fram. Så ni känner någonstans att ni får jaga hela tiden eller att det liksom i värsta av alla tänkbar scenarier att det ni håller på med bara skjuter över huvudet på en.

Oscar Folcke: Det Det

Viktor Persson: och hur man upplever i det läget. jag tror också att ni kan relatera till någon gång när ni har varit i situation där ni ska lära er någonting och ni bara känner hur enkelt det här är. Vad vill du flika in, Morska?

Oscar Folcke: Jag vill nämna att jag tänker på den här känslan som lyssnar säkert i Nara, vilket jag själv har haft. Nu pratar jag till er som är lärare, instruktörer, ledare eller vad det må vara. Det väldigt lätt. vet jag du, Victor, kan känna igen dig. När man driver en process framåt med en grupp... så förhåller man sig antingen till den som är längst bak eller längst fram i kunskapsnivån för att kunna stimulera ytterligheterna. Och i de situationerna är det ju än mer viktigt att man tänker på det här för att kunna hålla hela gruppen flytande. Och då tänker ju vi så här, nu får du också säga Viktor om du håller med, jag håller med väl inte men att då är det ju någonstans summan av alla Det är någonstans medelvärdet som blir baseline, alltså till allihopa. För att någonstans måste man ju sätta press på den som är längst bakom, men du kanske måste faktiskt ta i i det här ansvaret. Var det mer aktiva diskussionerna som förs? Är det liknande för att kunna komma längre fram? Medan den som är längst fram... Kanske då kan ta ansvar för sitt lärande och faktiskt lära andra någonting som vi har sagt det också tidigare avslutat rätt. Mycket mer ytterlig sätt att förbättra, kanske till en mer givna att lära andra. Så någonstans hitta, hitta medelpunkten istället för att utgå för ytterligheten och glömma den stora massan i mitten. Det vill jag klicka in.

Viktor Persson: Suck. Det är jätte relevant och jag tänker att jag kan komma tillbaka till det här baseline och grupp om en liten stund. Jag bara fortsätta mitt exempel där man har varit i en lärarsituation när man känner att det har varit ganska enkelt på något sätt. Där tror jag också alla har befunnit sig och det är jätte individuellt och vilka situationer det kan vara. Men när man känner att man är satt i någonting, man ska få uppgifter till sig och bara känna att det här fixar jag, de är utmanande, det känns som det är någonting nytt men det känns som att jag har en stadig progression framåt från det och det känns inte övermäktigt. Om ni tänker på en sådan situation så kan jag nästan garantera att i det läget så har baselineen lirat med där ni befinner er som utgångsläge och då utmaningarna och lärandet har skett i en lagom takt för att driver jag framåt mot B någonstans. Kopplat tillbaks till det du vinner på just det här med grupper så är det precis som du sa Oskar, i en grupp så kommer vi alla ha olika baselines på ett eller annat sätt. De kan ha en gemensam nämnare i gruppen men de kan ju också ha olika. Det här kan man ju Precis som oss ska vi inne på från en liten stund sedan att man behöver ta hänsyn till det och man kanske behöver hitta någon form av medelvärde i det här. Men man kan ju också nyttja att gruppen har olika baselines. Att de har gemensamnämnare men att de även har olika delar i det här. Just som du var inne på det här med att lära varandra ger stor effekt men även belysa det. Att man kan känna i gruppen att man får känna att jag kan ju det här. Och min baseline är ju det här att man belyser det och att man inte himlar med det på något sätt och alltid ska få hela gruppen att vara lika på något sätt utan våga bygga på gruppernas eller individen i gruppernas olikheter i lärandet och styrkan av att vi alla har olika baseline i det. Så både ta fram gemensamma nämnare men även hitta olikheter någonstans.

Oscar Folcke: Ja, verkligen. tänker också så här... Det är visst att nyttja det. Jag har faktiskt ett exempel. När jag hade tänkt att nyttja det men inte hade gjort den pedagogiska energi som jag behövde, så fallerade ganska hårt. Rent utsagt. Det är inte alls länge sen, men jag höll en utbildning på mitt jobb. Och jag jobbar ju inom HR-segmenter så här är det fallet som var det faktiskt chefer som jag skulle utbilda, förkort och omsatt. Och då var det framförallt två chefer som jag tänkte såhär, okej men ni har ju varit med i gamet länge. Ni kan ju faktiskt vara de som kanske får göra lite extra jobb. Eller liksom faktiskt vara mer aktiv, som du säger, utbilda andra för att förstärka sig själv och känna en hög motivationkompens... Tills tack för idag! Men det jag hade glömt i det här fallet var ju faktiskt att fråga dem om de tyckte att det var okej eller inte. Så jag förtsatte ju mig dem i den situationen och de var ju fantastiska som bara höll med men efteråt så fick jag ju till mig att det här var ju någonting som de inte klarade av överhuvudtaget för de hade aldrig stått i den situationen tidigare. De hade aldrig varit en instruktör eller ledare eller lärare eller föreläsare som jag hade varit. Vilket gjorde att de hade fått tungvid på det sättet. Och det är också en grej i det här bejsande greppet att vi pratar om begreppet brus i tidigare avsnitt, att man ska förhålla sig till kanske en person eller liknande beslutsfattande. Men det också väldigt lätt, apropå brus, att man tilldelar folk väldigt mycket mer kunskap för att de faktiskt är i en position som man tror att de ska ha mer kunskap än man faktiskt ska ha. eller faktiskt har på det sättet. Det är också väldigt viktigt att vara nyfiken och göra vad tydligt med den pedagogiska analysen för att kunna faktiskt vara lite mer krispigt på det sättet. Där har också ytterligare ett exempel med en tidig kollega som var ny på sitt jobb och inom HR-biten gömmer man sig mycket med rekrytering.

Viktor Persson: Ja.

Oscar Folcke: Då tänkte jag att det här är jättebra tillfälle för personen i fråga att man får ta en rekrytering själv. Men att ha mig som stöd bredvid då för jag hade hållit väldigt mycket i intervjuer och det den här personen inte gjort. Och jag märker väldigt direkt, både innan intervjun men också under intervjuns inledning att Det är någonting som inte helt står rätt till på det sättet. Det slutar faktiskt med att jag ungefär 25 minuter in i intervjun tar över för att jag upplever att personen inte mår tillräckligt bra för att faktiskt lyckas genomföra det från start till mål. Och jag bad jättemycket om ursäkt eftersom jag tyckte att det inte var alls snyggt om jag gjorde det. Men personen tackade mig väldigt mycket. Och då kommer det ju fram att jag hade ju trott att den här personen som hade jobbat med en ledare på segontidigare som chef fast det i ett annat sammanhang hade hållit intervjuer. Men det hade personen inte gjort. Så det här var någonting som den var helt helt frånställd Och det är väldigt viktigt då liksom att Då var ju Beisen alldeles för långt fram att, okej nu ska du få hålla din första intervju som en HR-person på företag med tanke på att du har hållt en intervju tidigare, liksom ett annat sammanhang. Men det hade du inte gjort som ett exempel.

Viktor Persson: Ja, men precis. Jag ska dra ett siste exempel kopplat till det här och lite mer kopplat just mot företag och tänk på budgetar, försäljning och liknande som jag har varit med om. Jag jobbade några år i en outdoorbutik. Det var en liten butik, privat ägd, där så inga kedjor och liknande. Låg i ett köpcentrum. och satte då mål som alla företag gör till nästa året, ny budget, det här ska vi uppnå och liknande. Men det insöger jag inte då, men det blev liksom att det här målet, sänkte liksom motivationen hos oss medarbetare som jobbar i butiken och det var liksom konstig stämning och det blir stressat och påklistrat och att vi skulle hela tiden ha säljtävlingar för vi skulle sälja mer och liknande. Men nu efterhand så inser jag varför allting gick skevt. I det fallet var ju att den som ägde butiken och satte det här målet utgick ju inte från butikens och företagets baseline. Ett såg inte den här personen till att förutsättningarna fanns i butiken med varor att sälja för att Han hade lite problem med inköp. Det slutade ofta med att vi hade väldigt mycket storlekar av kläder och skor i trippel XL och extra smal. Men allt däremellan var ju slutsålt men han köpte inte in nytta av de storlekarna. Då skulle han sälja ut istället allt annat. Plus att vi då låg i ett köpcentrum som då bitvis kanske inte hade jättemycket folk där. Vilket gjorde att hur i hela friden skulle vi kunna sälja till människor som inte finns i butiken. Det hade han väldigt svårt att sätta sig in i just den kontexten att ett, varorna finns inte och människorna som vi ska sälja till finns inte heller. Men ändå skulle vi som säljare i butiken prestera utifrån någonting som inte ens var rimligt för oss att göra. Så där finns också ett synsätt på att sätta en baseline i större kontext och kanske inte just i lärandet i den saken men i det stora hela så blir det ändå ett lärande av det och för oss som jobbar där jobbar jättehårt med att utveckla oss själva och lära oss saker för att kunna sälja mer och så vidare. Men så att det finns också en kontext som man kan se på begreppet baseline i en större bild.

Oscar Folcke: Ja, verkligen så. Det bygger vidare på den tredje definitionen i baseline, som kluster, som vi inte har pratat om. Det är precis det här som du är inne på, Victor. Vi har ju sagt att mellan baseline och min målbild är det en skillnad. Det är en skillnad med hur jag var jämförelse med hur jag är nu. Då blir det väldigt svårt att antingen då... Man kan se en skillnad när det inte är en tydlig riktning från vad det är som målbilden är kopplad mot baselineen. Eller om inte finns någon baseline över huvud taget och det finns bara målsättning som bygger man från någonstans där man inte vet att man är någonstans. Men då finns det faktiskt det tredje begetet och det är ju faktiskt begetet utveckling. Och det är ju så här att det är en skillnad mellan A B och där emellan så måste det ske en utveckling. Det är något som nås av det lärandet som vi pratar om som är den här bestående kapacitetsförändringen som vi måste lära oss må. Vilket, om jag får faktiskt vara framfuset, är här personen som du pratar med kanske lär sig för att det kanske man skulle lärt sig i det fallet. är att om jag ska nå hit så måste jag faktiskt ta till mig att vi säljer mest av små, med, large och inte extra små eller extra large som ett exempel. Och då när man faktiskt gör de här lärar bitarna så når man utveckling. Och utveckling behöver vara avgränsat. Alltså det måste finnas en riktning. För att i det här fallet så... Kanske man liksom då... Man utvecklas ju som säljare. Om man lär sig det här. Eller faktiskt som butiksägar om man lär sig att det är de här storlekarna som säljer. Men jag utvecklas ju kanske inte som en idrottsman genom att veta att det är små, medium och large som faktiskt är de storlekarna som sägs i natibutik. Och det är då för att då är det ju inte riktat eller liksom avgränsat utan då tror jag att det är vad som helst liksom som ett exempel. Och då vet du det leder vi fram till att det är väldigt mycket som faktiskt särskilj... Nu... Nu...

Viktor Persson: Verkligen.

Oscar Folcke: Det här gör jag lite ofta, jag måste lära mig att inte göra det, men det kommer. Det är väldigt många då som faktiskt försöker särskilja begreppen förändring och utveckling, men som ni märker så har vi faktiskt integrerat de som faktiskt är med i det här, i terminologin. Och det för att vi ser att det är olika saker. Och det kommer vi ju också prata väldigt snart om, på det sättet helt enkelt. Men det ska vi komma till alldeles närmast.

Viktor Persson: Har du något mer du tänker på Oscar kopplat till dagens rubrik?

Oscar Folcke: Jag tänker väldigt mycket på det vi avslutade sista veckan med. Om vi tar till basketliknande som ett exempel. Det finns ju de som säger till en att de hade skjutit ifrån eller liknande. Men det finns också de som hade sagt att de hade gjort så här istället. Lagt handen på ett annat sätt eller liknande. Det är också en grej som inte görs i den pedagogiska analysen att man är nyfiken och tar ställning till det eller att man själv som individ inte vågar stå för sin egen baseline. För den här basligt liknansen är ju faktiskt ett riktigt liknande och det är så vardagligt som att Jag kände under min arvstid att jag började ta en liten break för att jag hade fått för mycket intryck under väldigt kort tid. På mitt kontor så finns det ju en stigstans som har en basketkorg. Då tänkte att jag kan skjuta lite basketkorg. Då började jag ju skjuta och insåg att jag missade och missade och missade och missade och missade. Då började jag tänka på just det här med baseline. Jag vet hur man skjuter, jag har fått lite tips och råd och så vidare, så det vet jag. Men jag sätter dem ändå inte. Är det då att jag faktiskt bara måste gå lite närmare? Och vips! var jag såhär, ja, min bassline var inte där jag trodde att den var, den var lite närmare. Då backade jag, satte den igen och tänkte, ja nu kan jag backa. Då visste jag plötsligt vilken hastighet, vilken riktning, vilken vinkel på hand och så vidare som krädes på första. Och ganska snabbt så kom det vidare. Då kände jag precis som du var inne på lite tidigare så att Shit, nu greppar någonting. Och det slutade med att man faktiskt stod nästan från 12 meters håll och satte den. Alltså tre poängare var det nog bara. Och det är väldigt tydligt exempel för mig hur lätt det blir att kunna bygga vidare på någonting och faktiskt kunna komma väldigt snabbt framåt. Vare sig det gäller skydda basketkorgar eller annan typ av uppgift som att rekrytera någon eller att göra ett musikquiz eller för den delen faktiskt driva en butik. Om du bara utgår från faktiskt var du är nu i fall att är var du ska så kan du delvis också faktiskt komma väldigt mycket snabbare dit men också kanske inse att den målbilden eller din benisland kanske inte är där den borde faktiskt vara utan det kanske måste vara lite längre bak eller lite längre fram vilket också är stimulerat utifrån det här perspektivet. Så det är ju typ det jag tänker väldigt mycket på när vi pratar om vårt samtal.

Viktor Persson: Så contenta i det här blir ju då egentligen att ju mer vi belyser vår och andras baseline i lärandet så kan det ge väldigt mycket positiva effekter av lärandet och det kanske är så att alla kan lära sig allt men man måste bara veta var man ska börja någonstans. Nästa veckas avsnitt är som Oscar hintar lite till för en liten stund sedan har rubrikan Den positiva utvecklingen versus den negativa förändringen. Så ska vi just verkligen in och grotta i det här mellan utveckling och förändring. Men vi ska också slänga iväg en Dagens Fråga till er som lyssnar. Och idag blir den kort och gott. Har du koll på din egen baseline? Och med det så tänker jag att vi tackar så mycket för visat lysningsintresse. Lättast att komma i kontakt med oss är på LinkedIn där jag heter Victor Persson, Victor med K och Persson med 2S och du heter Oscar Folke, Oscar med C och Folke med C, K. Då återstår vi bara och önskar er en fortsatt trevlig dag kväll morgon eller vilken tid på dygnet nu en lyssnar så hörs vi igen om en vecka.

Oscar Folcke: är