Oscar Folcke: Victor, vi sitter ju i en lärandepodd, man säga, där vi pratar om lärande. En fråga som slog mig häromdan var, vad är det bästa tipset som du har gett till någon i en lärandesituation för att han eller hon skulle få till en förändring eller utveckling om man spiller tillbaka till förra veckans avsnitt?

Viktor Persson: daglig basis befinner jag mig i studiemiljö med inspelning av sång, musik och diverse ljud. ⁓ är definitivt en lärande process för alla inblandade men även prestationsbaserad miljö. Där någon som ska spela in sin sång till exempel vill göra det så bra de bara kan och lätt låser sig situationen för det är ovantigt det konstigt att höra sig själv och allt vad det kan vara med det liksom. Så det finns en liten sägen man kan använda sig av just för att släppna av i slutändan. Man vet om att man har gjort kanske flera tagningar, man har fått innehåll att man söker det, låter bra och allting men man kan sakna den lilla extra känslan i rösten till exempel. Det som ger den här extra nerven. Då finns det lilla vädortagna begreppet att säga. Det är superbra men vi kör en till för tur. Det bygger ifrån att man håller på med teknisk utrustning så vet man aldrig vad som kan strulit efter den. Så man kör den här extra tagningen bara för att då har vi ett spår till att jobba med om vi skulle behöva. Det som händer då det är ju ofta att personen som då ska stå och sjunga in det här sänker axlarna, slappnar av. Känner nu har jag löst inspelning vi har det klart. Då levererar den här extra känslomässiga som kommer fram när den avslappningen kommer i den situationen.

Oscar Folcke: Just det. Läckert får man säga. Och fan, all cred till dig. Det finns ju de här grejerna att man säger att musik upplever sig. Oftast är det inte när man spelar som det står utan att spela som det känns. Någonstans ska man leverera en känsla eller liknande. Anledningen till frågan. Jag såg ett klipp häromdagen på...

Viktor Persson: Exakt.

Oscar Folcke: på sociala medier som jag blev så himla så här, Gud vad spot on som den här killen liksom gjorde för att få en person till förändring till ett lärande. Och det är faktiskt, en liten intervju med Gary Oldman, skådespelaren som har spelt många många filmer och är väl kanske delvis känd för de rollerna som han har gjort i de här Batman-teologierna han spelade tillsammans med Christopher Nolan. Och det är de filmerna som han pratar om i den här intervjun och då... Då berättade att det var en otroligt fördöme för att jag spelade för att jobba tillsammans med Christopher Nolan, regissören. Och så säger han så här, jag tar det på svenska för min engelska är inte tillräckligt bra, att jag jobbade med Christopher under sju års tid och det var faktiskt bara en gång som jag fick ett konkret tips från honom. Och vi kör en liten inspelning och så säger han så här, vi tar den där tagningen en gång till. Det är mer som står på spel. Och Gary bara, okej, got it, check. Det är mer som står på spel. Jag måste leverera som att det står mer på spel. Fuck, okej, shit. Check, check, check. När jag hörde hans reaktion, så kände att det är precis det som egentligen är nyckeln i en lärande roll. Vilket vi kanske prata om längre fram ett senare avse. Men just där att man måste hitta någonting som gör att man kan se. faktiskt framför sig, få en upplevelse över hur saker ska bli eller kan vara för att kunna göra någon justering, lik den som du fick din han eller hon som spelade in en sång att göra, bara att få en liten, en annan grej att sträva gentemot, ett tydligt B på det sättet. jag bara blev nyfiken, för jag såg det, blev såhär shit, spännande. Men apropå Nolan, så är ju han en mest känd för sin, bland annat väldigt känd för sin

Viktor Persson: Mm.

Oscar Folcke: Film inception där man drömmer i en dröm i en dröm liknande och det är lite så vi ska göra idag för idag ska vi prata om reflektion vilket vi ska reflektera om som man skulle kunna faktiskt säga vi ska reflektera om att reflektera. Så ska vi kicka igång med vår reflections maraton här de närmsta 35 minuterna kanske.

Viktor Persson: Vem är bra? Det tillkör.

Oscar Folcke: Check. ⁓ Varmt välkomna ska ni vara till LCLs podcast. Vi som sitter här den här veckan också är ju ser vanligen Oscar och Viktor det ju vi som är LCL. Och vad är LCL? Jo, men LCL, ska man kunna säga, något form av tankesätt. Det är ett företag, är två personer som sitter och pratar väldigt mycket om lärande i den här podden. Men vi pratar väldigt mycket om hur man kan effektivisera sitt läran för både sig själv, det företag man jobbar för eller för den gruppen man tillhör. Med väldigt enkla medel där vi faktiskt är fullt medvetna om att det finns ett otroligt gap att fylla där vi egentligen förtsätts i situationen där vi ska lära oss någonting men det faktiskt inte lär oss. Och idag ska vi just prata om reflektion och vi ska prata om reflektionens storlek. Vi ska prata om reflektionens tid och vi ska prata om reflektionens tidpunkt. Och Victor du har ju säkerligen reflekterat inför avsnittet om vad vi ska prata om eller liknande. Men kan vi börja med att bara prata om vad reflektion är för någonting?

Viktor Persson: Det känns rimligt att börja där och skapa någon liten teori kring det här i alla fall. har någorlunda samma baseline på något sätt. Enkelt sett kan man säga, om man googlar ordet reflektion så kommer man fram till att det betyder att återspegla något eller att vända tillbaka till något. Ett sätt att vidareförklara det här kan vara att reflektionen handlar om att iakt ta sig själv och sina reaktioner man får på saker och ting. Man kan även beskriva det som att man samtalar med sig själv över sina handlingar och sina egna upplevelser. Men någonstans så vill väl vi lande i tankesätt och grejer att att reflektera över något är ju mer än att bara sitta och tänka på det eller att liksom samtala med sig själv. Reflektion är en större process som gör det möjligt för en att upptäcka och lära sig nya saker.

Oscar Folcke: Ja, och teman reflektion, som du definierade, ett begrepp som kretsar runt omkring i olika organisationer, lärosäten och liknande. Man ska reflektera. Det finns till och med vissa lärosäten som i sina universitetsrapporter har en bit som heter reflektion, exempelvis. Men en av de största grejerna som vi... upplever kan bli en väldigt stor fel med detta som vi ska faktiskt också liksom disikera höra på att i här avsnittet. Men det är att det är många som avsätter reflektionstid till sig själva. Exempel, jag hade en kollega på ett tidigare jobb som hade reflektionstid varje fredag eftermiddag 14.30 och 16.30 exempelvis som var de två sista timmarna på veckan. Jag har sett andra exempel på en som har för reflektionstid 30 minuter varje dag när den personen sitter i bilen på väg till eller från jobbet exempelvis. Men där är ju vi väldigt överens om du och jag om att det är faktiskt fel sätt att attackera reflektion på sina händelser och för att liksom göra någonting av den reflektionen och vad säger du? Varför tänker du att det inte är rätt att göra så?

Viktor Persson: Framförallt vill jag understryka kopplat till den sesen att någonstans att reflektera någonting är bättre än ingenting alls. Det kan vi bestata med att understryka i den kontexten. Men om man har det på det sättet man sätter en reflektions tid i slutet av någonting, i slutet av arbetsdagen, i slutet av veckan eller i slutet av sin lärande process när man håller på med någonting.

Oscar Folcke: Endet.

Viktor Persson: så är det rätt lätt att man upplever reflektionen ganska svår och otillgänglig och väldigt diffus på något sätt i sammanhanget och kanske till och med liksom okonkret för det blir så mycket att reflektera kring. Det har ju hänt en massa saker under den här veckan, om vi tar det exemplet. Och var ska jag börja navigera i det här? vilket gör att man tappar energin för det, man tappar lusten för det och man förstår inte riktigt vad man göra med det här till. Trots att man har hört att ni måste reflektera, det är superbra för er egen personlig utveckling och allt vad det är. Men det blir för flummigt på något sätt och det blir för mycket frågor som gör att man kanske även... driver vidare för långt i sin tanke och så blir det jobbigt i sig för man känner att man aldrig fått svar på någonting. Så där finns lite far ihåg om just att enbart reflektera i slutet eller efter någonting.

Oscar Folcke: Ja men, verkligen så. Och framförallt om man går till det här konkreta som du nämner på. Att det inte finns något konkret och reflekterar ting. Jag tror att... Nu ska jag faktiskt slänga med någonting ganska krasst. Men jag tror att många tror att reflektion är en allmän handling. Att man ska just ta det kring en allmän grej. Exempelvis om man ska reflektera för att stärka sig själv i sitt ledarskap, chefskap eller sin roll som medarbetare. Eller sin roll som kanske... skidåkar eller pappa eller vad det tusen kan vara. Det som blir problematiskt i den tecken för min del det blir just att reflektionen blir då kring dig, kring många handlingar som du gör där det egentligen handlingarna du ska reflektera kring utifrån vad du vill att de handlingarna ska ta dig någonstans. vi kommer prata om det lite längre fram med avsettet men har reflektionen ingenting att förhålla sig till mot vad du vill?

Viktor Persson: Mm.

Oscar Folcke: eller någonstans från vart du är någonstans just nu, då blir det svårt att göra någonting med reflektionen för du kan egentligen bara reflektera till, okej, har det här jag gjort nu tagit mig närmre dit jag vill eller har det här gjort att jag faktiskt har tagit mig längre från där jag var? enkelt, är det du kan reflektera kring någonting men om du bara reflekterar över, ja men det sker det som individ eller liknande Då blir det inte bara ett stillstånd. Om man ska ta en tornado på samma ställe, det bara snurra runt och runt. Men så händer ingenting. Vi ska prata om storlektid och tidpunkter. Då kan vi direkt prata om det största begreppet storlek. Reflektionens storlek behöver någonstans vara avgränsad. För annars blir det lite luddigt och det blir bara en elasvård attinvaro som bara snurrar runt och och gör ingenting av det. Men när man pratar om storlek och går vidare på tidsbegreppet så finns det tre stadier inom reflektionen som är väldigt viktigt att exemplifiera och illustrera. Vilka är det, Victor?

Viktor Persson: Man brukar prata om att man har ett stade som är före själva handlingen eller situationen, under situationen och handlingen och efter situationen och handlingen. Det här blir nästan tydligast om man gör det i en väldigt avgränsad lärande situation och kanske till och med så att man kliver in i lärarrollen själv i det här exempel, för att att jag ska ha en lektion för ett gäng människor, jag är i lärarålen, så behöver jag på något sätt börja reflektera innan, börja tänka innan, ska jag göra för någonting, vad har jag planerat, vilka individer har jag, jag behöver ju sätta den här, dels en baseline ifrån av vad jag vet någonstans, mina elever är någonstans, deras startpunkt, vad ska vi bygga ifrån och sedan behöver jag även ta fram, men vart vill jag då? under den här timmes lektion. Vad har vi för målbild med det här? Vad har vi för B som vi har pratat om tidigare? Det behöver jag börja tänka på innan jag kör igång. Sedan när vi väl har kickat igång lektionen, då behöver vi ju vara lyhörd hela vägen. Vad händer här? Hur ser det ut? Vad sker det för förändringar här? Behöver jag justera någonting? Behöver jag liksom bara fortsätta mala mot min målbild? Stämde baselineen som jag hade tänkt mig från början? Hade de den nivån som jag... tänkte mig eller trodde att jag visste. Och sen när vi har stängt lektionen, jag sätter mig på kammaren igen. Då kan jag ju börja tänka tillbaks på de här. Men då har jag ju både baslinen. Jag har B som målbild med mig att kunna tänka på och jag har även de här små checkpoints jag har gjort längs vägen att kunna fundera kring. Okej, hur blev det här? Blev det som jag hade tänkt? Följde det min planering? Och på så sätt blir ju min reflektion i efterhand betydligt mer konkretare avgränsad och inte alls så jobbig alls snarare så att jag kan styra hur stor eller liten det ska vara. Jag kan ju välja när jag ska sätta stopp i min varförfrågning liksom.

Oscar Folcke: Verkligen så. jag tänker att i ditt exempel så kan man ju spöna vidare på det som du säger. Då pratar du med ett lektionstillfälle som du reflekterar till inför, under eller efter. Men det kan du ju också disikera till att exempelvis, okej, vad är det för stämning jag vill skapa på den här lektionen inför? Vad är det jag gör inledningsvis för att skapa den stämningen få? Är den stämningen jag vill ha? Nej, ja eller liknande? Okej. Vad händer då? Vad behöver jag göra annorlunda? Och sen då efter. Okej, jag gjorde det här. Då blev det så. Varför blev det det för? Och sen gjorde jag det här. Varför blev det det för? Varför gjorde jag så när jag fick det resultatet och liknande? Så då kan du gå ännu mer på den parametern i reaktionsbegreppet. Men du kan också prata om du faktiskt vet vad det är ska göra rent undervisningsmässigt och innehållsmässigt. Tänk dig inför, under och efter. Man kan ju verkligen avgränsa det. Det är väldigt viktigt att man avgränsar det. För där har vi också gelatesen att du kan inte lära dig någonting av dina upplevelser utan reflektion. Men då måste du ju vara så avgränsad att du faktiskt kan lära dig någonting av de här beståndsdelarna eller den stora beståndsdelarna för att kunna göra någonting annorlunda till nästa gång. För annars så blir det ju som du säger att man reflekterar över sin lektion man har genomfört. Men det behöver inte betyda att du gör något annorlunda nästa gång. Du har bara reflekterat över det som du faktiskt har genomfört.

Viktor Persson: Jag tog upp exempel från några avsnitt sen tror jag kopplat till att jag skulle lära mig att jonglera. Där kan ju vara en sådan. Hade jag bara kastat ut mig det här och tagit mina fem jongleringsbollar och satt igång och håll på att traggla med det där och kanske inte ha så lyckat resultat som sätter mig ner efter att ha tragglat med det där en timme. och började fundera på varför gick det det här Eller varför gick det som det gick? Kanske jag snarare skulle säga. Och då kan det finnas miljoner svar på varför jag inte lyckades jonglera till den nivån jag egentligen inte hade bestämt mig för att jag skulle kunna. Jag ville bara kunna jonglera med fem bollar. Det var mitt be om min målsättning utan att någonsin kunna göra det. Men dock kan det ju allt bero för att jag hade inte kollationen i rörelserna som gjorde att det funkade. kanske inte hade balansen för att kunna titta på de här bollarna i luften. Det kan ju hamna i massa situationer. Men hade jag satt mig innan och börjat tänka på och reflektera kring. Okej, men vad är min baseline i det här? Jo, jag kan ju inte jonglera. Nej, okej, då vet jag i alla fall vad jag börjar någonstans. Okej, vad är mitt mål idag? Det kanske inte är fem bollar, jag kanske ska börja med två. Och så började jag testa i det. Kanske ändå kommer det att det tog ett tag innan jag lyckades, blev reflektionen under tiden. Det tog 10 gånger innan jag fick in det. Men sen lyckades jag och nådde mitt B. Och då blir reflektionen i efterhand så enormt mycket tydligare för mig att jag kan koppla tillbaka till att jag var här innan, jag kunde inte jonglera. Jag testade på de här olika sätt jag förändrade det här längs vägen vilket gjorde att jag lyckades. Då ska jag fortsätta göra på det här sättet vidare i min utveckling. Får jag lära mig om längre med tre eller fyra bollar på sikt?

Oscar Folcke: Det illustrerar också väldigt tydligt med det här, som vi pratade om lite snabbt, att antingen reflekterar du om det här tar dig närm din målbild eller utifrån din baseline. Vi kan ju försätta oss situationen som vi aldrig varit innan och då ska vi då reflektera över det och då är det väldigt lätt att man spinner vidare till att det faktiskt blir nästan för mycket. Det finns 17 000 anledningar till varför jag inte kan ge grej med fem bollar. Men då handlar det ju just det här, apropå att få reflektionen i spinn. För det egentligen det som vi känner själva signummet i ett lärande. Just att få det cirkulärt och få det att snurra så att det inte bara blir en linjär process där du ska gå från A till B och sen är det klart. Det handlar ju då om, om vi tar det till Jung-Lehs exempel Viktor, att... Okej. Har jag inte balansen som krävs? vi tar det som... Väldigt dålig balans. Skit i balansen! Ja, lite så här, jag har inte koordinationen till det, exempelvis. Okej, men då måste vi ju istället då för att konstatera att du inte har koordinationen, du har inte balansen, du kanske inte har tillräckligt många bollar, det hade du förmodligen, men alltså någonstans där, okej, vad av de här grejerna ska jag göra någonting med då? Alltså så här, någonstans måste du ju testa för att antingen utesluta eller bekräfta att det är det som faktiskt är det rätta eller felaktiga svaret. Och där tror jag att är just att många handlar om reflektioner, att det blir en tankeprocess. jag ska ju bara fundera, men jag ska inte agera. Och där tror jag att det blir väldigt viktigt att man faktiskt gör någonting hela tiden så att man kan reflektera hela tiden. Eller vad tänker du, Victor?

Viktor Persson: Ja, men verkligen. tycker du är inne på ett jätte relevant spår och där har man ju någonstans att, ja men att tanken bakom reflektionen liksom den här delen är ju att, den reflektionen vi gör över det som har varit på något sätt, det ska ju leda vidare till en ny reflektion. Vad kan jag göra härnäst inför nästa moment och så spinnar det här på liksom att det bör inte stanna upp någonstans i det. Men jag tänkte på det där Ja, du sa ju det just, var reflektionen hamnar i förhållande till det jag gjort. Nu har vi haft junglingsexemplet där reflektionen kommer direkt efter. Men om man tänker sig den här personen som sitter och reflekterar på fredag eftermiddag över vad den har gjort hela veckan. Det blir också ett perspektiv där reflektionen hamnar väldigt långt ifrån vissa delar. Det blir väldigt nära det den gjorde vid fredag lunch. men väldigt långt ifrån det som skedde på måndag förmiddag. Vad har för tankar om det, Oskar?

Oscar Folcke: ta det så här. ⁓ Vi båda i fotbollsintresserade, du och jag, vilket kanske är andra personer som lyssnar på den här podcasten också som är. Och det finns ju tyvärr nu en nélive podcast som heter When We Were Kings, som Erik Niva och Håkan Andersson, någon av dem gjorde. ⁓ Men alla fall, finns ett avsnitt där han pratar om svenskt och hans tidig lats för väldigt många många år sedan. där ett av hans mest kända grejer som han gjorde med spelare som han kanske hade antingen konflikt med eller som var liksom en form av känslomässig affektion eller en form av beslut eller liknande var att Svännis var expert på att säga, vet du vad? Åk hem och sov på saken och så tar vi det här imorgon. Vilket var ju för att liksom calm things down om inte annat på det sättet. Och det tycker jag är rätt perspektiv utifrån reflektionsperspektivet då att ja, men ibland så är det ju bra att faktiskt låta saker och ting vila lite grann för att antingen få nya tankar, perspektiv eller faktiskt inspel för att kolla på dem i andra typer av ögon. Men problemet blir precis som vi går tillbaka till den här tornado-liknitsen som vi pratade om för bara några minuter sen. är att ju längre du är och kanske låter den här tanken gro, desto mer, kanske större än vad den faktiskt egentligen är, kan den bli. Alltså för vi, vi kan ju prata väldigt fort vi människor, vi kan väl säga kanske hundra ord i... i minuten men vi kan ju tänka väldigt många fler ord i minuten sekunden liksom timmen eller liknande vilket gör ju att om vi tänker på saker för länge under för lång tid så kanske det kanske blir abstrakt eller kanske någonting annat eller kanske det har det spunit vidare till någonting som det kan vara för det blir liksom blir A ger B, B ger C men C kan också ge C3 som är där borta och så är det C3 som är viktigast för det det som vi lägger närmast till så någonstans så tycker jag att Givetvis kan det finnas ett värde att låta det ta lite tid för att kunna reflektera det över hand. Men själva grundtanken skulle ändå säga nej. Jag skulle faktiskt säga att reflektionen måste ske i närtid för att det är dåligt som det som färskas. Och framförallt för att skapa en handling av den.

Viktor Persson: Tjena.

Oscar Folcke: För att annars kanske du kommer upp en handling av någonting som reflektionen har spunit vidare till och agerat på det istället vilket i det här fallet kanske blir C3. Så då kanske i det här fallet skulle en reflektion och en agerande på det sånt här vara. Okej, jag känner att jag är väldigt upprörd över det här du berättar för mig eller det som du faktiskt har gjort. Okej, jag känner att jag behöver liksom ta och sova på saken. Det är att agera på en reflektion. Men att bara låta saker och ting vara och låta den grov bara gå därifrån. är ingenting agerande utan det bara förbiseende på det sättet. Jag vill säga det som att försöka få en action eller ett agerande av reflektionen så nära som möjligt. Och vi kan ju inte agera på allt. För det kan ju bli att saker som berättar... Vi har ju inte lektioner direkt eftersom den är slut. Men vi kan ju ha en reflektion att vi faktiskt skriver ner vad vi skulle vilja göra nästa lektion eller faktiskt bestämmer oss i huvudet om det funkar för folk. Vad tänker du?

Viktor Persson: Jag är inne på samma spår som du pratar om, men jag vill addera en sak till. Om vi kopplar bort det känslomässiga som du innebär i den situationen adderar istället. Vi människor har en magisk förmåga på gott och ont att förvränga saker och glömma exakt hur det var. Det kan ni säkert ha stött på när ni har pratat med era föräldrar. Någon gång om en situation som när ni var små till exempel någonting som ni var någonstans på en semester ni har olika bilder av hur det var där. Och det har ju att ni är olika personer naturligtvis så skapar bilder utifrån det men det har ju också möjlighet att man ser på saker på olika sätt och att vi faktiskt förvränger saker och ting med tid. Och där finns ju definitivt en risk om man. låter det gå för lång tid från själva situationen till reflektionen att man kan inte reflektera över det som verkligen hände utan det kanske har förändrats med den tiden som gått framförallt kan man på en arbetsvecka när det hänt enormt massa saker och som du inne på lite grann också ska det kan ju hända saker som bygger vidare på det som var den första situationen på något sätt och därigenom förändrar den på ett eller annat sätt och vilket gör att den När man väl ska reflektera över det så blir det inte relevant och det blir inte konkret nog på det som faktiskt hände vilket i sin tur kan göra att nästa aktion man gör blir ännu mer från det ursprungliga målet på något sätt. Så där kommer vi tillbaks att ha det hyfsat i närtid men även då ju mer man verkligen vet var man börjar någonstans och man har för målsätt då blir det så mycket lättare att koppla tillbaks till det konkreta också. för att sluta cirkeln kring det.

Oscar Folcke: Ja men helt enig och framförallt, det visst förvregningen är fullständigt min beroende. Det tror jag det är jag försökt illustrera med just att man A blir B, B blir C och sen blir C, C3. Men just det tidperspektivet tycker jag också är väldigt intressant just kopplat med reflektionen och det slår mig varenda gång vi sitter i samtal med Victor. Det känns ibland som att vi svärvar lite blandemellan att kanske prata med till exempel ledarskap och självledarskap och ett lärande.

Viktor Persson: Mm.

Oscar Folcke: Men varje gång slår sig av att det är exakt samma sak. Vi måste lära oss nya saker och måste lära oss av det vi gör för att kunna bli starkare i det vi gör som ledare eller som medmänniskor eller liknande. Och jag tänkte faktiskt på just det här, vi pratade om det här informationssäkerhetsexemplet några gånger. Och kopplat mot själva tiden och just att tar lite tid. Att i den här utbildningen, det är genom text eller liknande som vi faktiskt bara fått till oss den här informationen som vi faktiskt förväntar oss att agera på rätt och säkerhetsenligt när vi faktiskt får de här förbluffade mailen till oss eller liknande. Det blir ju också väldigt långt i tid från att ett lärande tillfälle har hänt till att en eventuell upplevelse ska uppstå och att du då ska lära dig av upplevelsen när faktiskt lärat. tillfället och upplevelsen är väldigt långt frånkopplad från varandra. Så egentligen så kanske det bästa exempel hade varit att genomföra den här utbildningen och sedan i slutet på utbildningen få en uppmaning att gå in i din skräp post och se hur många sådana här mejl som du kan hitta under de närmsta tio minuter eller liknande från att utbildningen har liksom genomförd. För då ligger det tillräckligt nära i tid och du kan få tillräckligt många upplevelser som kan bekräfta den information som du har fått. Men om du stället då genomför utbildningen och sen fyra veckor senare får du ett mail som skulle kunna vara en sån där fel. Då har det gått väldigt lång tid som gör att man har glömt andra saker som man hänt som man behöver reflektera över. Men du ska fortfarande förväntas agera på det sättet som du faktiskt ska förväntas agera på. Så det tänkte jag också är en aspekt i det hela.

Viktor Persson: Du tänker tiden mellan de här stadierna på något sätt. Hur lång tid där är emellan? Och just kopplat till man faktiskt upplever den information man får till sig också kopplat till reflektionen.

Oscar Folcke: Ja, verkligen. Jag skulle kunna säga att vi lär oss genom upplevelser. Det pratade vi tidigare och det är vår faktiska övertygelse. Du kan bara bygga vidare på befintliga kunskaper och ge igenom upplevelser. Men om du inte får en upplevelse som du kan reflektera mot som är tillräckligt nära i tid, då blir det inte medvetet. Det kan absolut bli omedvetet men det blir ju framförallt inte tillräckligt tydligt och effektivt. att om vi tar informationsexemplet igen. blir ju att om jag lär mig. Nu har jag tränat på det här och faktiskt fått sådana mail. Men om jag ser ett mail där det är någon som vill få ut mina bankuppgifter med väldigt snabb hast för att det krävs för att jag ska kunna betala en faktura eller liknande. Med en konstig mailadress. Då vet jag att det är felaktigt. Jag är medveten om att är de sakerna de parametrarna som är flera av sådana exempel eller informationer som gör att det är fake mail-liknande. Men om jag inte får se det i närtid utan bara får ett sånt mail- då funderar jag bara på vad det här är för nånting och vilka fakturer jag inte har betalat. För att det finns så mycket saker som har hänt däremellan. För att jag kan bara bli medveten av det jag lär mig- om det är en upplevelse som jag kan reflektera gentemot. Och är den upplevelsen inte tillräckligt nära i tid? Då är det ingenting som jag faktiskt kan reflektera mot. Ett väldigt vardagligt exempel som vi kanske kommer återkomma till i senare avsnitt är om jag har skaffat hund och är ute med den och tänker att nu ska jag släppa lösen hunden. Och så kallar jag på Fido och säger så Fido kom nu! Och det händer ingenting. Då kan jag inte vänta tre veckor men jag reflekterar över varför inte Fido kom. Det blir ju skitkonstigt. Ska jag bara tre veckor senare undra varför inte Fido kom då. Utan det är ju då i närtid som jag måste fundera över. Vad var det som jag gjorde eller kanske inte gjorde som gjorde att Fido inte kom till mig utan fortsatte sprang vidare mot skogen eller liknande. Så det skulle jag du måste ha någonting att reflektera mot för att kunna spinna vidare på den reflekterade och agera annorlunda kanske nästa gång. Och hemskt gärna i när tid.

Viktor Persson: Det finns även en annan parameter i det här som jag vill belysa. är ju att om man via sin reflektion inser att utmaningen som jag har gett mig kast med är för långt ifrån min baseline. Om jag hoppar in med min jonglering igen med de här fem bollarna. Att jag inser det. Det här blir ju för svårt för mig. Jag kunde ju inte jonglera mig. Fem bollar. så är det ganska svårt att få den reflektionen riktigt relevant. För risken är att man bara landar i att jag klarar inte det här. var för svårt. Medans om man då hittar en utmaning som är väldigt väl anpassad just till sin baseline, om vi tar med det begreppet här igen. så blev även reflektionen efter betydligt mer konkret i det läget. du har mer att reflektera kring för att du kanske inte lyckades till en början naturligtvis, men du var ju närmare, alltså kunde du reflektera kring mer småjusteringar. Skulle du gjort på ett annat sätt med armen, skulle du kastat bollen högre upp och så vidare. Om du bara liksom känner att, ja men det här klarar jag inte. Det är reflektionen, att det här gick inte. Det sätter ju vidare spinn på både effekten av lärande, för då kanske risken är att du slutar med det överhuvudtaget, vilket gör att du lärde dig inte det. Och därav att det blir ganska ineffektivt. Men även på sikt kopplat till motivation. Vad får du för känsla kring det här? Vad får du för känsla kring ditt lärande? Så även reflektionen kan bli påverkad av vad vi gäller. var vi väljer för utmaning i förhållande till vår baseline så även där finns det liksom en koppling i det här som jag. Men som jag tänker på ganska ofta och som man kan belysa.

Oscar Folcke: En liten spin-off på det, för jag håller fullständigt med dig om att utmaning kan bli väldigt svår i förhållande till basslännen och så vidare. Hur ser du på att reflektera tillsammans med andra?

Viktor Persson: Jag tror det är väldigt individuellt. Men generellt sett så skulle jag säga, för min del, om jag blir lite personlig i det här, så för min del är det jätte nyttigt att både reflektera själv absolut, men att även reflektera med andra. För det som händer för mig när jag reflekterar med andra, det är att det kommer ett naturligt stopp. Och det kommer ett naturligt sätt att ta reflektionen vidare eller avsluta reflektionen. Om jag bara sitter på min egen kamm och reflekterar så är det väldigt svårt. Men vi kan ju hamna där när man pratar om reflektion så det finns ju två typer av frågor. Det finns öppna och stängda frågor. Och i vissa fall beroende på situationen så kan det ju bli att man bara landar i stängda frågor. men ja eller nej får man bara stänga det direkt. Det gör inte reflektionen så stor och framåtdrivande. Det blir ju ganska... ...inte så stor effekt på. Men däremot så kan man hamna med att bara i massa öppna frågor. Som aldrig tar slut. Då kan man ju nästan sätta sig själv i den här tornadorn omedvetet. Även om hela processen i sig har varit väldigt gynnsam för reflektionen. Så går det liksom i spinn. Och där kan det sånt... Ögonblick för mig var om jag då får möjlighet att reflektera med någon annan att ventilera mina tankar och därigenom ta processen vidare på ett mer kontrollerat sätt än vad jag kan få lyckas med själv. Håll

Oscar Folcke: Jag motsätter mig litegrann. Jag delar ju väldigt mycket av det. Någonstans är det väldigt skönt att sitta med andra och reflektera över saker för att kunna få ett agenda i närtid. Framförallt också för att vi är ju olika individer som har olika perspektiv på olika saker som gör att man kan få olika perspektiv på olika saker. Men det som gör

Viktor Persson: Vad fint!

Oscar Folcke: Ibland som jag uppmanar er att reflektera över, vilket är meta på meta i det här avsnittet, men det är ju att när ni reflekterar med andra så måste ni också... Ja, de har andra perspektiv, men de har också andra synsätt, eller kanske till och med olika baselines på olika saker som ni också har. Så ibland... Kanske ni också känner igen er i det som lyssnar, att man kan prata med någon som pratar väldigt tryggt. om någonting som man själv är ganska otrygg i vilket gör att reflektionen är varför är jag så otrygg i det här som personen fråga är så trygg i och att då blir det nästan som att man hamnar i kanske nedåtgående spiralt att man faktiskt liksom hemmar motivationen varför är inte jag där jag borde vara ifrån den personen jag reflekterar med men det handlar ju just om att vi har olika bejs och olika utgångslägen och olika typer av erfarenheter som vi liksom måste bygga vidare på Det finns ett värde att göra bägge delar. Jag är ganska lik David och jag har svårt att få stopp på tanken jag vill spinna vidare och hitta den fördelen med en annan. Men jag kan också ibland komma ifrån samtal med andra och kanske känna mig som lite nedstämd. Men det handlar väl kanske om att vi har pratat på olika om samma sak fast på olika nivåer och olika insteg där vi kanske missförstår varandra på viss sätt för att vi är så långt ifrån varandra till viss del. Och där tror jag att det handlar väldigt bara mycket om att man faktiskt måste. Men just kanske reflektera varför känner jag mig nedstämd? för att han pratar om någonting eller hon pratar om någonting som jag inte är lika trygg i och faktiskt inser att nej men det kanske för att vi inte är på samma nivå att jag kanske måste faktiskt utgå från mig själv kort och gott. Så det är väl egentligen det som jag tänker kring liksom reflekterna. Det är nyttigt med att man måste nästan vara väldigt inseksfull för att faktiskt kunna göra någonting av den reflektionen istället för sin egen.

Viktor Persson: Ja men verkligen. Om man tittar det lite stort på något sätt så finns det något som man kan benämna som reflektionsprocessen. Det är egentligen precis det vi har suttit och pratat om i snart 40 minuter. är att det behövs en situation, en händelse, en tanke på något sätt är kopplat mot sitt baseline, mot målsättningen man har. som man tydligt i nästa steg kan observera och reflektera över. konkretare starten är, ju konkretare situationen är, tanken är, ju lättare blir det att observera och reflektera över den i nästa steg. Som tredje steg i den här reflektionsprocessen så kommer det vi har varit inne på också, att det måste landa i någon form av ny handling. Reflektionen ska leda vidare till en ny upplevelse. gör någonting av det här som vi sen tur igen kan reflektera och så vidare. Men att bara stanna vid reflektionen observationen. Då blir ju det bara egentligen en lös idé. Om vi inte går till själva handlingen. Så länge vi inte testar vår reflektion. Så. blir det egentligen inget konkret, effektivt lärande av det, utan då blir det en tanke vi har som kommer att försvinna för det kommer en ny tanke och sen så landar det någonstans. Utan ska vi få ihop hela processen, nå denna effektiviteten som vi någonstans söker så behöver vi ha alla de här tre delarna och så konkreta som möjligt längs vägen.

Oscar Folcke: Och det har vi backat tillbaka till något som vi pratade om för ganska många år sen så pratade vi om de olika delarna i en lärandessituation. Då pratade vi just just om pedagogiken högsta upp, vi pratade om didaktiken, vi pratade om metodiken. Men sen så pratade vi också om just den här reflektionen som sker efter att den här metodiken har blivit utförd som också påverkar pedagogiken. Alltså påverkar lärandessituationen eller de som befinner sig i lärandessituationen kort och gott. Och jag tycker det illustrerar det så himla väl och inte det som du säger. är att... Reflektion kan ofta uppfattas som en väldigt stor grej som du tar ditt tid till att göra. Men reflektion sker hela tiden. Och framförallt så sker den väldigt snabbt. Om du agerar på den så får du någonting av den som skapar en ny reflektion. Ett budskap vi vill skicka till det här är att se det här som att ni gör någonting. Gör det ofta hela tiden. Det handlar inte om man ska sitta i bilen på vägen hem från jobbet eller på fredag eftermiddag ni ska stänga ner jobbet och fundera på veckan. Gör det hela tiden. Om ni hade Outlook kalendrar så skulle det finnas istället för att jag är på semester så skulle det finnas jag är på reflektionstid året om för tusan.

Viktor Persson: Det är väl ett fantastiskt slutord i det här, jag.

Oscar Folcke: Skapa en ny flik i era autokalendrar som heter Reflektion som är att jag är tillgänglig men jag reflekterar.

Viktor Persson: Men vi har ju en veckas fråga till er som lyssnar som vanligt och den här veckan så tänker vi oss så här att fråga er hur reflekterar du? Hela det här avsnittet det vi har pratat om idag bygger vidare mot det vi ska prata om nästa vecka. Som är en väldigt vedertagen teori. Och tillvägangångssätt när det kommer till just lärande. Och där reflektionen är en del av det kan vi ju säga. Det är något som heter erfarenhetsbaserat lärande. Det kommer vi ta tag i nästa vecka. Är väl vår plan i alla fall.

Oscar Folcke: Ja, det är vår plan. vadå? Har du tänkt någonting annat? Du sökte en bekräftelse digitalt, du får det. Både fysiskt och digitalt. Efter en spacerad län ska vi prata om Kolbs mästeverk. Vi ska prata mer om Kolb nästa vecka. Men hörrni...

Viktor Persson: Nej, inte alls. Tack!

Oscar Folcke: Victor, jag sitter här på min kamera och är lika glad efter varje asnitt som jag fått möjligheten att prata med en så klok människa som dig. Och jag måste säga att du är ju vårt frågeformulär... Du formulerar veckans fråga. Och varenda gång du ställer frågorna så vill jag bara svara på frågan eller utveckla den för jag tycker att den är så himla bra. Men jag vill ju bara lämna den där. Jag vill bara ge dig cred för det. Men om man vill komma i kontakt med Victor, eller mig, så är det bästa just nu att gå via LinkedIn. Där heter Victor Persson och det Victor med K och Persson med 2S och jag heter Oscar och det Oscar med C och Volker med CK. Vi ser fram emot att få nästa vecka prata om erfarenhetsbaserat lärande och tills dess så får ni fundera just på, eller reflektera över hur ni reflekterar. idag och kanske göra någonting annorlunda efter den reflektionen. Vill du säga någonting avslutandevist Victor eller?

Viktor Persson: Jag känner mig ganska nöjd så här idag faktiskt.

Oscar Folcke: Det gör jag också. Då säger vi tack för idag.