Omega: Har du någongång undrat om väckelse bara är historia? Berättelser om Wales och hernhutt, vackra men avlägsna. Som om Gud gjorde de sakerna en gång och sedan gick vidare. Välkommen till JoMega, jag heter Reine och vi är nu i början av en serie om väckelse. Idag ska vi ställa den grundläggande frågan, är väckelse biblist? Eller är det bara ett mönster människor uppfattar? täckte historien utan att det har någon grund i Guds eget ord. Förra avsnittet såg vi vad väckelse är. Att Gud genom sin ande gör det andligt döda levande igen. Men en ärlig fråga följer direkt på det. Är detta bara ett mönster vi har upptäckt när vi läser historien baklänges? Eller är det något Gud själv har lovat rakt igenom sitt eget ord? Det är en viktig skillnad för om väckelse bara är ett historiskt fenomen. Då är det intressant, men inte nödvändigtvis något vi kan vänta oss idag. Men om det är biblist, om Bibeln gång på gång visar hur Gud förnyar sitt folk, utgjuter sin ande och före människor till omvändelse. Då har vi också goda skäl att be om och längta efter att Gud ska göra det igen. Väckelse är inte en uppfinning från 1900-talets USA eller ens från Wales 1904. Den finns rakt igenom Gamla testamentet, långt innan ordet Väckelse rörelse fanns. Tunghiskia renar templet, återupprättar gudstjänsten och kallar folk i debaka till herren. Några generationer senare återfinner kung Josiah lagboken i templet efter en lång tid av avgjudad yrkan. Och leder folket i en omfattande omvändelse och förnyelse. Inineve, en asyrisk huvudstad, känd för sin brutalitet, predikar en motvillig profet och hela staden från kungen till boskapen fastar och vänder om från sin onda väg. Fäng också på Elia på berget Carmel som utmanar Bals 450 profeter till ett offentligt eldprov. När herrens eld faller kastar sig hela folket i marken och ropar det är herren som är Gud. Eller Esra och Nehemia som samlar ett hemkommet folk i Jerusalem för att läsa lagboken högt timme efter timme. Folket gråter så mycket att ledarna måste säga åt dem att Glädjas istället för dagen är helig. Väckelse är alltså inte ett västerländskt 1900-talsfenomen. Det är Guds eget mönster, upprepat gång på gång vid Carmel, i Nineveh, i Jerusalem, långt innan Wales eller Amerika fanns på kartan. I samband med templets invigning gav Gud, kung Salomo och Israel ett lufte- som senare har blivit en klassisk text i kristens böna omväckelse. Om mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar- då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land. Får sig en syn till en dal fylld av mänskliga ben, uttorkade av solen. Gud frågar honom, kan dessa ben bli levande? Det är absurd fråga rent mänskligt. Men Hezekiel svarar ärligt, är det du vet? Gud befaller honom att profetera över benen och de börjar skaldra samman. Sena och kött täcker de. Men han ligger fortfarande orörlig, livlösa kroppen. utan andedräkt. Sen kommer den andra befallningen. Profetera till anden, till Guds ande, att den ska komma in i dem. Och när anden kommer reser de sig som en väldig armé. Gud förklarar själv vad synen betyder. Detta är hela Israels folk, uttorkat av exil och hopplöshet. Men han lovar att andas liv i dem igen. Bilden handlar först och främst om Israels återupprättelse. Men den visar samtidigt mönster som vi kommer att känna igen. Gud ger genom sin and en nytt liv åt det som tycks vara dött. Läng märke till hur ärligt folket själva beskriver sitt tillstånd innan Gud griper in. Våra ben är förtorkade, vårt hopp är ute, det är slut med oss. Ingen andlig positivitet pålossas. Det är exakt den ärligheten Gud verkar utifrån. Inte utifrån vår optimism. Utifrån vår verkliga torka. Om du känner igen den beskrivningen i din egen församling, i ditt eget hjärta, är du i gott sällskap. Det var precis där Gud valde att andas liv igen. Lyssna på orden Gud själv talar över de döda benen. Se, jag ska låta andet komma in er så att ni får liv. Och ni ska inse att jag är Herren. Gud gör mer än att beskriva väckelse som en bild i gamla testamentet. Han lovar den i förväg, i klartext, genom profeten Joel. Efter den fruktansvärd gräshoppsploga som äter upp hela skörden kallar Joel folket i fasta och bön. Men mitt i luftet om upprättelse säger Gud något som sträcker sig långt bortom just den krisen. Att han ska utgjuta sin ande över allt kött. Söner och döttrar ska profetera. Unga ska se syner. Gamla ska drömma drömmar, till och med tjänar och tjänarinnor. De lägst rankade i samhället ska få del av samma and. Lägg märke till vitten av luftet. Inte bara präster eller profeter, utan söner och döttrar. Unga och gamla. Herrar och tjänare. I en kultur där andlig aktualitet nästan alltid var förbehållande, smal, pruligerad grupp. Låva Gud att hans andel ska falla över alla samhällsklassor. Åda könen och alla åldrar samtidigt. Dei säger revolutionerande tanke. Ådhundra den innan den uppfylls. Det här är ingen vagtänsla av hopp. Det är ett konkret löfte. Många hundra år senare kommer en fisker vid namn Petrus att stå upp i Jerusalem. Peka rakt på det. Lärjungarna är samlade i ett rum i Jerusalem, precis som Jesus sagt åt dem. Plötsligt hörs ett don som av en stormvind och tungmor som av eld visar sig över var och en av dem. De börjar tala andra språk och pilgrimer från hela Medelhavsvärlden hör sitt eget modersmål tala om Guds väldiga gärningar. Folk som blir förbryllad, några skrattar och tror att de är fulla. Då reser sig Peter som bara några veckor tidigare förnekat att han kände Jesus. Och han predikar med en frimodighet han inte hade förut. Han citerar Joel's profetia rakt upp och ner. Detta är det Gud lovade. Han predikar om Jesus, korsföst och uppstånden. Lägg märke till vem som lyssnar. Parter, meder eller myter. Besökare från Mesopotamien, Egypten. Libyen, Rom, Kreta och Arabien, en hel medelhavsvärld av folk samlad i Jerusalem för högtiden, blir plötsligt vittna till att Gud talar rakt in i deras eget språk och sammanhang. Petrus predikar inte en ny lära utifrån ingenstans. Han predikar utifrån saltaren och påminner om att David dog och begravdes och att hans grav fanns där i Jerusalem. På deras egen tid visar han att David profiterade om Messias uppståndelse. När han är klar frågar folket vad vi göra. Peter svarar, omvänd er och låt er döpas. Samma dag döps omkring 3000 människor. Kyrkans första dag är inte ett möte, det är en väckelse. Lägg särskilt märke till vem Peter säger att luftet gäller. Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Andersson gåva. Luftet gäller er och era barn och alla de som är långt borta. Alla som Herren vår Gud kallar. Här är något många missar. Pingstagen är inte den enda väckelsen i Bibeln efter Jesu uppståndelse. Den är den första av flera. I apostolägarna fyra ber de troende tillsammans efter att Petrus och Johannes hotats. Och huset skakar och de blir på nytt fyllda av anden. I apostolägarna åtta kommer väckelsen till Samarien, ett folk judarna normalt traktade. Det blev en stor glädje i den staden. I apostolingarna 10 faller andern över Cornelius och hans hedniska hushåll och dörren öppnas för hela den icke-judiska världen. I apostolingarna 19 i Ephesos bränner nionvända sina magiböcker offentligt medan väckelsen sprider sig genom hela provinsen Asien. Varje exempel bryter en gräns man trodde var permanent. Samarierna hade under lång tid betraktats som halvhedniska förädare av judarna. Och väckelsen sopar undan den fördomen på några dagar. Cornelius var en romersk officér. En del av samma armé som ockuperade Israel. Och annen faller över honom, hans hushåll, innan någon människa vunnit godkänna det. Vilket tvingar hela den unga kyrkan att omdefiniera vem gudsfolk är. I Ephesus, en stad helt dominerad av magi och judinan Artemiskulten. bränner då nio omvända sina egna dyra och kulta skrifter offentligt på ett bål till ett värde av 50 000 silvermynt. Ett bevis så konkret att ingen kunde förneka det. Mönstret upprepas gång på gång. Ordet predikas. Anden överbevisar. Människor omvänder sig och samhällen förändras i öppet dagsljus. Pingst och inte slutet på berättelsen. var startskottet för ett mönster som fortsätter genom hela Nya Testament. Så här behöver vi vara på tå. Inte allt som kallas veckels i Bibeln liknar det vi tänker på när vi hör ordet idag. Och inte allt som ser dramatiskt ut man ser är biblist. Det bibliska mönstret har alltid fyra beståndsdelar tillsammans. Guds ord predikas tydligt. Den helige anden överbevisar om synd. Människor omvänder sig konkret. Inte bara känna sig rörda. och det syns i förändrade liv över tid. Ta bort någon av dessa fyra och det som blir kvar är något annat. Bara känslor utan omändelse är religiös hype. Bara predikan utan anden är information. Bibeln är faktiskt strängare här än vår kultur. Den kräver frukt, inte bara känslor i stunden. Det betyder inte att vi ska misstro varje tår, varje höjd hand, varje stark sunding guttjänst. Känslor är inte fienden. De är ofta det första tecknet på att anden rör vid ett hjärta. Men bibeliskt sett är känslan aldrig målet. Frukten är målet. Ett förändrat äktenskap. En gammal skuld som betalas tillbaka. En bekännelse som kostar något socialt. En hel familj som börjat be tillsammans igen. Det är sånt Lucas skriver ner i apostlegerningarna. Inte bara, och alla blev mycket rörda. Om vi zoomar ut och tittar över hela Bibeln från Josiah till Nineveh, från Hesékelsdal till Pingstagen, från Samarien till Ephesos, så är det samma fyra steg om och om igen. Först Guds ord återupptäcks eller predikas tydligt, ofta efter en lång period av andlig glömska. Sedan den helige anden överbevisar människor om hur långt de kommit från Gud, inte bara känslomässigt utan i sitt samvete. Därefter, människors vara med konkret omvändelse, inte bara tårar, utan förändrade val, bekännelse, restitution. Och slutligen, hela samhällen bär frukten under lång tid, ibland i generationer. Det inte ett mönster vi hittat på för att beskriva historien. Det ett mönster vi ser återkomma genom Bibeln, från gamla testamentet och rakt igenom apostolagärningen. Så svaret på dagens fråga är väckelsebibliskt. Ja, inte som en enstaka udda händelse, utan som något återkommande, dokumenterat från Josiah till Ephesos, förutsagt av Joel, uppfyllt på pingsdagen och lovat till alla som herrem och gud kallar. De historiska väckelserna vi pratar om förra avsnittet, Wales, Hernhutt, den svenska läsa-väckelsen, är inte Bibens konkurrenter eller efterapningar. De är eko av samma mönster Gud redan skrivit in i sitt eget ord långt innan Evan Roberts föddes. betyder att väckelse inte bara är något vi känner till från kyrkohistorien. Bibeln själv visar gång på gång hur Gud förnyar sitt folk, utgjuter sina andel och för människor till omvändelse och nytt liv. Så frågan är inte om vi har bibliska skäl att längta efter väckelse. Det har vi. Frågan är om vi är hungriga nog att söka Gud. och be honom göra det igen. Vi fortsätter resan. Under den här serien går vi tillsammans igenom vad väckelse är. Väckelsens bibliska grund. stora historiska väckelserna. Varför väckelse dröjer. Hur den kommer. Och till sist vad ett väckt Sverige år 2040 skulle kunna se ut. Så tre konkreta utmaningar. Ett, läs nu apostlärningarna 1 och 2 i sin helhet. Och lägg märke till vad som hände före, under och efter att anden faller. Två, läs Joel 2.28 till 32 och Hesäkel 37 tillsammans. Och se hur Gud förbereder sitt folkgenerationer i förväg. Och tre, be andra krönikeboken 7, 13 och 14 som en personlig bö. Inte bara för Sverige i stort utan för dig själv under den kommande veckan här. Väckelse är biblist. Nu återstår bara frågan om vi ödmjukar oss, ber och vänder om. Låt oss be tillsammans. Herre, jag sätter ditt eget ord att du inte gör väckelse en gång och sen slutar. Du är den same från Josia till Ephesus, från Hesekiels dal till pingsdagen i Jerusalem. Ditt löfte gäller fortfarande oss, våra barn och alla som du kallar även här i Sverige idag. Vi ödmjukar oss, vi ber, vi söker ditt ansikte. Förlåt oss. och hela vårt land. Amen.