Omega: Miljontals människor har fallit på knä samtidigt. Hela städer har lagt ner sitt arbete mitt på dagen för att be. Fängelser har tönts på fångar. Inte för att de har rymt, utan för de omvänt sig. Pedikanter har fått gå från cell till cell. Barer har fått stänga i brist på kunder. Domsstolar har inte haft några mål att döma. Det här är inte legender. Det här har hänt på riktigt i vår egen historia. Välkommen till Omega. Jag heter Reine och inleder nu en serie om väckelse. Idag ska vi ställa frågan, vad är väckelse egentligen? Jag vill också skicka med dig frågan, kan Gud göra det igen? Kan Gud göra det här i Sverige i vår tid? Tror du kanske känner den? En längtan du inte riktigt kan sätta ord på. Kanske när du är mitt i en gudstjänst som känns bra, men i en annan bemärkelse ändå känns tom. Kanske när du läser om väckelserna förr och tänker, varför inte nu? Varför inte hos oss? Du är inte ensam om den längtan, genom hela kyrkans historia. Har det funnits perioder då folk inte längre var nöjda med att bara överleva andligt. De ville se Gud verka. Den längtan mitt i dig just nu. Kanske inte en slump. Det kanske är ett tecken på att Gud redan har börjat sitt verk i dig innan han gör det i andra. Kanske bläddrar du redan nu i telefonen efter nästa väckelsevideo. Nästa vittnesbörd. Nästa tecken på att nått är på gång. Det ingen slump. Andern i dig ropar efter nått Gud redan lovat. Liv, inte bara överlenad. Men vad menar vi ens med ordet väckelse? Det är ett av de mest använda och samtidigt minst definierade orden i svensk kristenhet. Vissa tänker på starka känslor och gråt. Andra tänker på fler besökare på gudstjänsten. Men är Bibeln med väckelse något mycket större och enklare på samma gång? Det att Gud, genom sin ande, gör det andligt döda levande igen. Inte bara en enskild person, ett helt samhälle. Väckelse, det är alltså inte samma sak som väckelserörelsen som begrepp. Inte en genre av kristendom med egen musik och stil. Det är ett skeende. Gud griper in i ett folks historia på ett sätt ingen människa kunde planera fram. I sekel i gamla testamenter såg det som en dal full av torra ben som fick liv. Det den bilden vi ser ut på ifrån. Väckelse... inte en känsla som sprids. Det liv som återvänder dit döden regerat. Låt oss se att det inte bara är teori. 1904 i Wales. En ung man, Evan Roberts, hade bett i tio år förväckelse. Och några månader förändrades hela landet. Gruvarbetare bad om förlåtelse innan de gick ner i schakten. Hästarna i gruvorna påtränade att lyda svordomar. Nu förstod de inte längre kommandorna, för männen svår inte längre. Poliserna hade nästan inget att göra, för brottsligheten rasade. Bara gick i konkurs. Ingen kampanj startade detta, ingen organisation planerade det. Det var Guds ande som följde över ett folk som väntat och bett. Tänk på det rent praktiskt. Gruvbolagen fick utmaningar, inte för att arbetarna protesterade utan för de blev för ärliga. Män som stulit kol i decennier gick tillbaka och betalade sina skulder. Familjer som levde i konflikt i årat håll försonades offentligt i samma möten. Tidningar som normalt inte brydde sig om kyrkoniheter skickade reporter för att bevittna något de inte hade ord för. Evan Roberts själv beskrev det enkelt, han bara att Gud skulle böja honom fullständigt. Ingen stor sken, ingen medial kampanj, bara ett ödmjukt hjärta som fick möta ett folk som väntat. Inom 18 månader hade väckelsen spridit ringar till andra länder. En ummans enkla bön blev en global rörelse. Det här är inget nytt fenomen som började i Wales. Det här är rakt igenom Bibeln. Petrus prediker reposteringarna säger detta. Väckelse eller tillväxt, är en avgörande skillnad. Församlingstillväxt handlar om att fler kommer till det vi redan gör. Väckelse är något Gud gör som ofta överraskar oss, som vi inte kan planera fram med rätt strategi eller rätt musik. Församlingstillväxt mätts i statistik. Väckelse känns igen på förändrade liv, synd som bekänns offentligt, relationer som lägs, hela familjer som vänder om till Gud på samma gång. Vi behöver båda, men vi ska inte förväxla dem. Tänk sig två församlingar. Den ena vuxit stadigt i tio år genom att hålla rätt kurs, ha bra program och ett varmt mottagande. Det är gott, det är Guds välsignelse. Den andra har legat i böen i flera år utan synlig frukt och så en helt vanlig tissaskväll bryter något fram som ingen kan förklara. Båda är Guds verk, bara det ena kallar vi väckelse. Det är också värt att säga, väckelse är inte att det är högljud. Ibland ser den ut som en elförsamling som plötsligt börjar bekänna synd för varandra i tystnad. Ibland som ett helt grannskap där skvaller och baktål bara upphör utan att någon predikat specifikt om det. Frukten är alltid konkret, även när den inte är dramatisk på ytan. Så nej, väckelse är inte i första hand känslor. Känslor kan vara en frukt av väckelse men de är inte roten. Roten är alltid detsamma. Guds ord blir levande igen. synden blir tydliga och människor böjer knä igen. Det är därför äkta väckelser aldrig är flyktyg hype. Den lämnar spår i decennier. Nya missionsrörelser, förändrad lagstiftning, hela generationer som växer upp i en annan andlig verklighet. Och innan du tänker att det här bara hände i Wales eller Amerika, det hände här. 1812-tals Sverige läsar väckelsen. Vanliga bundor och pigor som samlades i stugor för att läsa Bibeln högt för varandra. Ofta i hemlighet eftersom det var förbjudet. Hur de här stugmötorna växte namn som Karl-Olof, Rosenius och Lina Sandell fram. Hur de växte EFS. Hela vårt lands andliga karta ritades om av vanliga människor som samlades runt ett bibelord i ett kök. Det här är inte bara historia, bok om dina egna släktingar. levde i Sverige på den tiden när chansen stod att någon av dem satt i ett sådant kök. Sjungen av Lina Sandels, Salmer, till och med riskerar böter för det. Väckelsen är bokstavligen invävd i våra familjers historia. Så var står vi idag? Jag har ingen hemlighet. Sverige är av världens mest sekulariserade länder. Kyrkbänkar som en gång var fullast och tomma. Jag tror inte att jud har gett upp på Sverige. Ett land som en gång sjung salmer i varje stuga bergfå. Fån spåren av väckelse i sina myrar, sina traditioner i sin längtan. Sekularisering, det inte slutet på historien. Det kan vara den mark väckelsen till slut bryter fram ur. Precis som den gjorde i Wales, mitt i en av de mest ljudlösa industriorterna i Europa. Det är lätt att skylla på samhället och sekulariseringen på politiker eller skolan. Men Bibeln vänder alltifrån mot Guds eget folk först. Om mitt folk ödmjukar sig, och er söker Guds ansikte och vänder om, då ska Gud höra från himlen och hela landet. Väckelse börjar aldrig med att peka utåt. Den börjar med att vi själva böjer knä. För feten habba kuck var den böen som passar oss idag lika bra som den passade honom. Herre ge liv åt ditt verk i våra dagar. Låt det bli känt i vår tid. Här är en fråga jag vill skicka med dig idag. Wales-väckelsen började inte med organisation. Det började med en ung man som bad i tio år innan något syntes. Hernhutt-väckelsen som senare skickade ut fler missionära per capita än någon annan rörelse i historien började med en liten grupp troende som bad åbrutet dygnet runt i över hundra år. Tänk på John Wesley och George Whitfield, två studenter i en liten bönegrupp i Oxford, hårnade av sina klasskamrater som kallar dem metodisterna som ett självsord. Den lilla gruppen blick nistan till en väckelse som nådde miljontals människor på två kontinenter. Gud har alltid gjort sina största verken om några få som var villiga att gå först. Frågan är inte om Sverige kan få väckels. Frågan är om du är villig att vara den som Gud börjar med. Det här är bara första avsnittet om vår resa. Under den här serien kommer vi tillsammans att gå igenom bland annat väckelsens bibliska grund. De stora historiska väckelserna. Och vi kommer röra oss över reformationen, fram till nutid och här om sistens... Asbury, Kentucky. Vi kommer titta på varför väckelse dröjer, hur den kommer och till sist hur ett växt Sverige år 2040 skulle kunna se ut. Så vad gör du nu konkret? Här är tre saker. 1. Be den bönen vi hörde varje dag den kommande veckan. Herrens böne genom habba kuk. Herre, ge liv åt ditt verk i våra dagar. Låt det bli känt i vår tid. 2. Läs apostlänningarna kapitel 1 och 2. Om den första veckel sen på pingsdagen. Och lägg märke till vad som hände före den, inte bara under den. Tre, dela den här videon med en person du vet längtar efter samma sak som du. Vilket så alltid bör med några få som bad, läst och delade med varandra. Kanske är du en av dem. Låt oss be tillsammans. Kanske jämstänk bönan liten just nu för dig. Men det gjorde den för Evan Roberts också. Innan något syntes. Det gjorde den för de få i Herrenhutt. För Wesley och Whitfield i sina små rum i Oxford. Gud förraktade aldrig en liten början. Är det, vi har hört vad du gjort förut. I Wales. I Herrenhutt. I svenska stugor för 200 år sedan. Vi tror att du är den samma idag. Herre, ge liv åt ditt verk i våra dagar. Börja i mig om du vill. Gör mig vilja att vara en av dem du börjar med. Amen.